Simpelrustning

Av obehandlad furu, ramen konstruerad av kraftigt virke med intappade över-och underliggare i de främre ståndarna som lutar något bakåt och hålls i läge med bakomstående stöttor, fästade i framståndarna med genomgående bult och mutter av järn (nu rostiga). Själva simpeln består av tätt ställda trälameller intappade i ramen på höjden. Mellan varje lamell, i täta rader, små svarvade runda plattor med skåra i ytterkanten. De hålls på plats och kan snurra kring en genomgående axel av en järnten, en ten för varje rad. Samma konstruktion ungefär som en kulram. Mönstertrådarnas dragsnören löper sedan kring dessa små cylindrar . Det är 10 rader med 53 cylinderplattor i varje = 530 dragmöjligheter vilket talar om hur pass avancerade mönster som kan vävas med hjälp av simpeln. För breda vävar kunde flera simplar i rad ställas ovanpå vävstolen.
Den sk. simpelvävstolen användes av yrkesvävare vid vävning av damast och andra fria och komplicerade mönstervävningar. Eftersom mönstren är så komplicerade kan de inte vävas på en vanlig trampvävstol utan mönstret "programmeras" genom att de mönsterbildande varptrådarna dras upp med hjälp av dragsnören som löper först genom en harneskbräda och därefter genom simpelramen med dess rader av små cylindrar för att samlas vid sidan om vävstolen där en draggosse, "dragsven" håller ordning och drar i rätt snöre på vävarens order.
När mönstret en gång är inläst i simpelramen kan ramen lyftas av vävstolen och förvaras hängande på väggen. Nästa gång samma mönster skall vävas sätter man tillbaka den ramen. Så skiftar man mellan olika inlästa mönster.
Detta förefaller vara den enda bevarade simpelramen i Sverige. Den skänktes med hela vävstolen till C.G. Widlund 1910 av linnevävaren Gustaf Hellgrens dotterdotter Hilda Hellgren. Widlund vävde med den fram till 1925 innan han hade råd att skaffa jacquard, som är en modernare, mer mekaniserad draganordning. Han måste ha varit den sista i landet, och kanske i hela Europa , som vävde med simpel, som egentligen blev omodernt redan tidigt på 1800-talet. När museet lämnade ifrån sig alla Widlunds vävstolar och en del redskap visste ingen vad detta var eller att det var textilhistoria. Vi ha nu på begäran fått den återlämnad från Klässbols Linneväveri , själva vävstolen har däremot inte kunnat återfinnas.
/Berit Eldvik 2008-06-27