Skulptur av trä, Maria Magdalena, tidigare felaktigt kallad S:a Anna

Kvinnligt helgon, sannolikt Maria Magdalena, tidigare kallad S:a Anna. Näsa och haka borthuggna, underarmarna förlorade, sannolikt under reformationen. Betydande delar av färgen bevarade, ansiktet har sekundär bemålning. Nordtyskt arbete, 1470-tal. Se nedan.

Skulpturen kommer sannolikt från någon kyrka i Nyköping, möjligen från Franciskanerklostret. Den överfördes till Sörmlands museum från S:t Anne fattighus där den har funnits mellan 1760 och 1920, och då gällt som en Annabild, vilket ska ses som en sentida anpassning. Den har enligt traditionen ursprungligen stått som gavelprydnad på S.t Anne kvarn. Det lär inte ha varit fallet, då en träskulptur knappast skulle ha överlevt århundraden utomhus med färgspår i behåll.

År 1778 byggdes nuvarande S:ta Annae kvarn efter att den gamla tagits av vårfloden sedan helgonbilden tagits därifrån. Den nya kvarnen försåg med en bild av S:ta Anna huggen i sten, men utan attribut. Veckbildning mm är kopierad efter träskulpturen.
Ca 1920 flyttades "S:ta Anna" från S:ta Annae fattighus (som då blev församlingshem) till museet i Nyköping. Hon var då "helt vitmenad med samma färg, varmed förstugans väggar voro målade". Färgen avlägsnades så att resterna av polykrom målning framträdde. (Schnell/Britta Thunberg m fl.)

"Man skulle ha trott att den heliga Anna blivit bortglömd så småningom efter reformationens genomförande, då alla de "papistiska avgudarna" blevo avsatta. Men att detta icke var fallet i Nyköping veta vi genom åtskilliga underrrättelser, framförallt genom den långa rad av högst allvarliga ämbetsskrivelser från 1759 och 1760 som beröra S:ta Annas bild "som står i kronoqwarnen uti Nyköping". Här möta vd en annan av Annas goda egenskaper, Hon gav god kvarnlycka. [...] Den beryktade Annabilden i Nyköping är ganska svårt skadad, men man kan ändå se att den är ett förstklassigt konstverk. Stilen tillåter oss en datering till 1470-talet och konstnären torde ha varit en lübeckare som stått den milde mästaren Herman Rode nära. Om man närmare betraktar denna unga, sköna och nästan sentimentala dam, så måste det uppstå vissa tvivel om det verkligen är en Annabild vi ha framför oss. Alla attribut saknas och det finns varken i ställning eller det andrliga innehållet något som tyder på Anna. Snarare ha vi här att göra med en Maria Magdalena, den botfärdiga synderskan, som också var synnerligen populär i Sörmland under medeltidens slut. Traditionen har troligen förblandat dessa båda helgon sedan Annabilden försvunnit" / Ur Sörmlandsbygden 1939 sidan 100.