ALBOGA KYRKA

Alboga kyrka är en välproportionerad kyrka med nyklassicistisk planform i nymedeltida stildräkt med romanskt influerad blottad granitkvaderstomme och ett tandsnitt i sten på tornet som ger en illusion av krenelering. Torntaket har en gotisk höjdsträvan och små branta sidotak. Det femsidiga koret är lägre och smalare än det rektangulära långhuset som har en centrerad sydport. Torn med vapenhus finns i väster och sakristia i nordöst.

FASAD - Röda, tuktade granitkvadrar med märken efter stenbrytningen i jämna skift med tunna rundfogar av cement. Fasaden renoverades senast 1997. Sockeln är av samma material, skråkantad och med kvadratiska ventilationsgluggar. Avtäckningen över fasadöppningarna av mindre stenar har en dekorativ verkan. Under torntaket är ett kraftigt tandsnitt av sten, övriga volymer har en bred, profilerad putsad takgesims med hålkäl. Tornet har en rundbågad ljudöppning i rak cementad smyg på var sida utom åt öster med fönsterbänk av cement med ränna undertill. I södra öppningen sitter en träjalusi, övriga har träluckor med två blad klädda med mörkbrun fjällpanel. På norra fasaden sitter två vinklade järnstag, troligen för tidigare förvaring av stegar.

FÖNSTER - Alla fönster är rundbågade, vitmålade och försedda med träspröjsar. Den grunda fasadöppningen har en indragen gjuten tjock cementsmyg som omsluter fönstren. Solbänkarna är också av cement, mycket branta och ansluter till fönstrens underkant och når ett stycke utanför fasaden. Långsidorna har fyra likadana rundbågade fönster och koret ett fönster på var sida om mittfönstret i öster. Det är originalfönster indelade i två höga rundbågar och upptill en cirkel mellan dem, samt två större glipor bredvid cirkeln och en liten under den, alla i separata lufter. Vissa lufter är öppningsbara. De har tunna spröjsar som delar in bågarna i tio rutor och cirkeln i fyra. Övervägande ursprungligt klarglas. Korfönstret i öster med glaskonst har dels en ospröjsad ytterbåge med klarglas från 1950-talet, dels en slät, gulnad, sentida plexiglasskiva nitad utanpå. Sakristian har åt norr två fasta enluftsfönster med granittrymå och är spröjsade till åtta rutor. Tornet har i bottenvåningen sådana fönster i norr och söder, öppningsbara utom i nordväst. De har en ytterbåge med profilerade spröjsar. Det södra paret är utbytt på 1950-talet och har släta spröjsar och maskinglas men är lika i övrigt. På andra våningen finns åt norr och söder öppningsbara fönster med endast ytterbågar spröjsade till tio rutor, även där är de i söder nyare.

PORT - Tornporten har en utåtgående, troligen ursprunglig, pardörr med rak ovankant och fyra lika stora fyllningar, profilerad mittlist och sentida metallvred. Den sitter i en rundbågad, tresprångig portal där de två inre sprången utgörs av cement. Det andra språnget har en skålad form, övriga är raka. De två yttersta sprången slutar ett stycke över sockeln och däremellan är fasaden skråställd. Överst i portalens innersta valv sitter en halvmåneformad stenplatta med huggen guldtext om kyrkobygget 1895 och därunder ett profilerat putsat listverk över dörren. Trappan består av tre pikhuggna blocksteg av granit med ett smidesräcke i mitten med kors nedtill. Räcket tillkom vid 1980-talets slut. Det finns en lös handikappsramp. En diskret armatur är placerad i portalens avtäckning Sydporten har en sekundär plåtdörr med två släta brunmålade blad med en hasp monterad framför pardörren. Stommen är av stående brunmålad slätspånt. Pardörren är av samma ålder och likadan som tornporten, brunmålad och med dubbla kulor på gångjärnet. Porten sitter i en tvåsprångig rundbågad portal av cement med en halvmåneformad vit slätputsad yta i tre språng med "Gif Gud äran" inhugget och en sluttande profilerad solbänk över dörren. Trappan har tre steg som i väster men det nedre kragar utanför mittplanet även på sidorna. Över portalen hänger en större lykta av glas och plåt. Sakristidörren är en enkel dörr av slät, brunmålad träfiberskiva med rak ovankant i grund smyg och ventil nedtill samt nyare metallvred. Trappa av två huggna blocksteg. Entrén belyses av en liten lykta av kopparplåt och gult glas.

TAK - Långhuset och sakristian har sadeltak med tvåkupigt lertegel, varunder det syns en spåntäckning. Gavlarna har röda plåtavtäckningar. På östnocken finns en liten tegelskorsten. Koret har ett sadeltak med valmad spets som täcks av rödmålad plåt (målad 1997) i storformat med bandfalsar och hakfalsar i raka linjer. Tornet har ett åttasidigt torntak som vidgas nedtill och från takvinkeln där takfallen möts reser sig på fyra sidor små branta, utskjutande sadeltak med en ringdekor i röstet. Allt är klätt med ärgad kopparplåt i storplåtsformat med ståndfalsar och hakfalsar i raka linjer. Torntaket kröns av en smidd spira. Hängrännor och stuprör är i norr av galvaniserad plåt och i söder av brunfärgad plåt.

null, Alboga kyrka byggdes 1895 men redan 1891 tog planerna på en ny kyrka form. En ritning utfördes av byggmästare C. Johansson från Långared. Olika platser föreslogs och frågan avgjordes inte slutligt förrän 1893 vilket innebar att kyrkan skulle byggas på den gamla kyrkkullen. Motiven till detta var bland annat att om kyrkan byggdes på annan plats skulle den ändå domineras av den gamla kyrkkullen och kyrkogården kunde ännu användas och utvidgas åt söder. Den nya kyrkan uppfördes något nordväst om den gamla, ett område där man klagat på att vatten blev stående i gravarna. Det kom också att bli fuktproblem i byggnaden. Arkitekt Folke Zettervall vid Kungliga överintendentsämbetet gjorde ett ritningsförslag för den nya kyrkan, med bland annat högre kor, vilket dock tillbakavisades som för dyrt. Hellre ville man ha en ny och större klocka. Byggmästare Johanssons ritning godkändes i mars 1894 och grundläggningen gjordes följande sommar. Byggandet utfördes till största delen av församlingsbor men tre yrkesmurare från Sandhult hyrdes in, en far med två söner. Kyrkan stod klar 1895 med kamin och två kyrkklockor, en troligen medeltida från den gamla kyrkan och en ny. Den medeltida dopfunten flyttades också med. Altarprydnaden utgjordes av ett enkelt vitmålat träkors med gyllene sol. Kyrkan fick en enkel nyromansk framtoning med oputsade kvaderstensfasader och rundbågade muröppningar parad med klassiserande tandsnitt i sten under torntaket. Flera liknande välproportionerade kyrkor med nymedeltida formspråk klätt i natursten byggdes då i landskapet. Stenvalet kan ses som en lokal anpassning till en landskapstradition med de romanska sandstenskyrkorna. Vid den tiden fanns också den nationalromantiska arkitekturströmningen som hyllade den medeltida byggnadskonsten och användandet av gedigna, traditionella material.
Kyrkan invigdes i juli 1896 och samma år planerades kyrkogården. 1911 konstaterades svåra bristfälligheter i tornet. Trävirket var ruttet, särskilt klockbjälkarna, och cementen starkt fuktad. Somliga gjorde gällande att orsaken till all fukten var att kyrkan byggts på en offerkälla som hade sin plats i den gamla kyrkans vägg. En tidningsartikel från 1912 travesterade på att offerkällan nu blivit en källa till uppoffringar. Åtgärder vidtogs för att avleda vattnet och förstärka de bärande bjälkarna. Problemen fortsatte emellertid och på 1920-talet, när fukten förstört putsen, konstaterades även det olämpliga byggnadssättet. Kyrkan var byggd helt av kilad granit utan bakmurning av tegel eller annan isolerande innerbeklädnad förutom putsen. Dess höglänta läge gjorde den dessutom synnerligen utsatt för väder och vind. Eftersom innerväggarna målats med oljefärg och utsidan var fogstruken med cementbruk så tvingades vattnet att stanna i murarna. Fasadstenar hade rubbats när det instängda vattnet frusit. Ursköljningar av cementbruket hade åstadkommit kraftiga droppstensbildningar under fönster och vissa utsprång. Invändigt var putsen fläckig av fukt och fläckvis nedfallen. Åtgärdsförslaget blev att cementfogarna borde kratsas ur och ersättas med kalkbruk och droppsten huggas bort. Oljefärgen skulle avlägsnas från innerväggarna liksom lös och fuktig puts. Efter lagningarna skulle kalkfärg användas istället. Dörrarna i ek var ofördärvade men koret upplevdes vitt och naket. Men ville måla bänkarna i ekfärg och övrigt i gråvitt. Arkitekt C. O. Hallström gjorde ett målningsförslag till kormålning och inredning men det påpekades att man inte skulle ställa stora krav på kvaliteten tills olägenheterna med fukten neutraliserats. Troligen åtgärdades väggskadorna i början på 1920-talet utan att någon dekoration utfördes, för 1924 vände sig församlingen till Kulturhistoriska byrån och ville "höja stämningen" i kyrkan med en kordekoration och möjligen några enklare bårder på väggarna "så att den enbart gulvita färgen brytes". Byrån föreslog en kontakt med konstnären John Hedaeus som dekorerat många kyrkor i Boråsområdet. Ett fotografi från 1938 visar att det målats en dekorationsbård över och mellan fönstren, över predikstolsnischen samt under språkbandet runt triumfbågen. Texten där hade samma lydelse som den nuvarande, men var skriven i gotisk stil. Under taklisten ser det också ut att vara en målad fris. Korvalvet var ljust och bestrött med målade stjärnor i olika storlek och mörkare dekorbårder omgav korfönstren. Altarringen och predikstolen var ljust målade och den senare hade någon dekor i sina fyllningar. Dopfunten stod vid valvets södra sida och mot långhusets östvägg fanns en kamin söder om valvet.
1933 tillkom en ny orgel av H. Lindegren. 1951 elektrifierades värmen, klockringningen och orgelfläkten efter ritningar från 1947. Einar Forseth ritade 1955 ett korfönster som sattes in i samband med en renovering 1956-57 och ersatte det ursprungliga altarkorset. Övriga korfönster försågs med antikglas i de ovanliga färgerna gråsvart och ljuslila. Total invändig ommålning skedde i liknande färgsättning i ljus skala, varvid all tidigare dekormålning försvann. Predikstol och orgelfasad skulle vara ljusare än väggarna, bänkar och altarring mörkare. Innan var det grågulvitt tak, väggar i dämpat gråviolett, bruna bänkar, predikstol och altarring i vitt och guld. Dopfunten stod kvar i valvet.
Läktarunderbyggnader tillkom 1967-68 med konfirmandrum (idag använt av söndagsskolan) i söder och kapprum i norr. Bänkar avlägsnades i väster för att skapa utrymme. Dörrarna mellan vapenhus och långhus behölls. Sentida tegelgolv har tillkommit i vapenhus och sakristia. Den senare har också fått inredning av träfiberskivor, vilket kan ha skett i samband med detta arbete. Fuktproblemen löstes aldrig helt och 1997 vidtogs en större renovering med putslagningar på fasadens gesimser, omfogning av vulstfogarna och borttagning av organisk färg på återstående ursprunglig puts. Torntak och berörda delar återställdes efter svåra rötskador. Kortakets plåttak målades. Fuktvandring i muren hade orsakat att bröstpanelen ruttnat så den fick bytas. Alla snickerier och hela interiören målades om. I korvalvet hade guldstjärnorna målats över och man ville återskapa något av detta, varför ett mindre antal stjärnor målades upp. Det gamla var översållat med stjärnor i olika storlek. Sammantaget är dock kyrkan märkligt orörd genom sin historia och uppvisar i stort sin ursprungliga utformning.