Trotzig, Ida

Ida Trotzig kom till Japan 1888 som ung nygift kvinna. Hennes man Herman Trorzig, arbetade då för den utländska enklaven i Kobe och han hade vistats länge i Japan. Han talade språket och hade goda förbindelser med japaner av skilda slag. Detta i kombination med hennes eget brinnande intresse för landet och dess kultur gjorde att hon snart lärde sig språket och fick japanska vänner. Studierna i japansk historia, religion och konst kunde hon berika genom sina egna kunskaper om den japanska kulturen. Hon lärde sig den japanska teceremonin och blev temästare. Hon studerade konsten att arrangera blommor och erhöll diplom och ett eget japanskt blomsternamn. Hon övade kalligrafi och tuschmåleri och skickade artiklar om Japan och dess kulturyttringar till hemlandets tidningar och tidskrifter. Hennes samarbete med den avdelning på Riksmuseet som kom att bli Etnografiska museet började sannolikt redan 1898, då hon av hälsoskäl vistades i hemlandet en tid. Vid ett längre besök 1909-1912 studerade hon museets samlingar från Japan och vid den stora japanska utställningen 1911 skrev hon kapitlet om keramik i utställningskatalogen. När hon sedan återvände till Japan gjorde hon föremåls- och bildsamlingar på uppdrag av museet. Detta samarbete intensifierades sedan när hon 1921 återkom till hemlandet som änka.
Det var genom hennes intresse och goda förbindelser i Japan som museet 1935 kunde inviga ett autentiskt tehus som gavs namnet Zui-ki-tei, det löftesrika ljusets boning.

Från Ulla Wagner"Det drömda Japan, Ida Trotzigs fotosamling från Meiji-tidens Japan", 2009, sid.159.