Bergman, Sten

bror till Gösta Bergman, far till Astrid Bergman Sucksdorff. B. företog tarika resor över alla kontinenter utom Australien, däribland sex större vetenskapliga expeditioner: till Kamtjatka 1920-23 (med botanisten Eric Hultén och entomologen René Malaise), Kurilerna 1929-30, norra Korea 1935-36 (båda med konservatorn Harald Sjökvist) samt Nya Guinea 1948-50, 1952-53 och 1956-59. Under expeditionerna arbetade han med allt som hade med biologi och antropologi att göra, även om hans huvudsakliga intressen gällde ornitologi och entomologi, där han var sakkunnig.

Under större delen av sitt liv saknade B. fast anställning och institutionsanknytning. Han finansierade i stället sina resor med fonder, donationer, sponsorer, insamlingar bland allmänheten samt genom intäkter från föredrag och publicistik. Expeditionerna resulterade i vetenskapliga skrifter och insamlade objekt, vilka vanligen överlämnades till Naturhistoriska riksmuseet och Etnografiska museet.

Det som gjorde B. till en av 1900-talets mest kända svenska vetenskapsmän är dock hans omfattande populärvetenskapliga verksamhet: artiklar, ett 15-tal böcker och ca 6 000 föredrag. Han blev genom sina karakteristiska föreläsningar en av Sveriges mest folkkära radioröster, medverkade flitigt i skolradion och gjorde TV-program första gången 1956. Redan B:s andra bok, På hundsläde genom Kamtchatka (1924), översattes till 15 språk. Även Min far är kannibal (1959) gick ut i stora upplagor (och befäste en klichébild av Papuas ursprungsbefolkning som den vilda motpolen till den civiliserade västerlänningen). Flera böcker riktades till ungdom, bl.a. den geografiska läseboken Från fjärran länder (1934).

B. var ledamot av lärda samfund i Sverige och utomlands, fick Vetenskapsakademiens Linnémedalj i guld 1931, Wahlbergmedaljen 1937 och Nils Holgersson-plaketten 1952. Hans hustru Dagny Bergman, f. Lindhé (1890-1972), medföljde på flera resor och var hans medhjälpare. B:s arkiv, bl.a. brev, föreläsningsjournaler och foton, förvaras i Vetenskapsakademiens arkiv.