FORSERUMS KYRKA

Forserums kyrka är en av gråsten murad salkyrka. Det romanska
långhuset övergår i ett fullbrett kor från 1781 med rundade hörn.
Norr om koret är en tvåvånings sakristia från 1935 med pannrumskällare.
Väster om långhuset reser sig ett torn från 1902 som
till sin nedre våning har samma bredd som långhuset.
Långhus och kor saknar egentlig sockel utan vilar på en oregelbunden
klack av obearbetad gråsten. Långhusets södra sida har dock
en putsad bänk, avtäckt med sandstenshällar. Dess ålder är okänd.
Tornets sockel av kanthuggen granit har råa ytor och skråkant. Kyrkans
fasader är slätputsade och vitkalkade. På södra långsidan har en
romansk fönsteromfattning av finhuggen sandsten tagits fram mellan
västra och mellersta fönstret. Ovan korporten sitter en inmurad
järnplatta med korets byggnadsår och Gustav III:s namnchiffer. I
sakristigaveln har en korsblindering utförts. Huvudingången är i
väster genom tornet. Den brunmålade stickbågiga pardörren från
1976 har kvar 1902 års sirliga gångjärnsband. Den rundade och
kvaderritsade smygen har en omfattning av röd kalksten. Överst är
en stickbågig fronton i samma material med korsrelief och kula som
inskription om kyrkans och tornets byggnadstid. Formspråket är
snarast nyrenässans. Upp till porten för en granittrappa. Korporten
i söder har samma stickbågiga pardörr som tornet. Även sakristiporten
i öster är från 1976 med brun panel. I sakristians gavel sitter en
pannrumsdörr från 1935. Södra långsidan har tre fönsteröppningar
och norra två, korets rundningar genombryts av var sitt fönster.
Dessa fönster har korgbågiga smygar med blyplåtsavtäckta solbänkar.
Långsidornas fönster har bruna träbågar med spröjsning av trä,
tillverkade under tidigt 1900-tal. De båda korfönstren har stora
sentida råglasrutor av profan karaktär. Sakristians fönster ansluter
i utförandet till långhusfönstren och är alla från 1935. Tornet har
ett stort rundfönster i väster och tre smala rundbågsfönster. Tornet
är avtrappat i två steg i norr och söder med branta spåntäckta fall.
Den kvadratiska klockvåningen har en rundbågig ljudöppning
i varje sida med svartmålade parluckor av trä från 1902. Tornet
bär ett fyrkantigt spetsigt tak med smidesspira och förgylld tupp.
Långhuset bär ett brant sadeltak, valmat över koret. Även sakristian
har ett brant sadeltak. Alla kyrkans takfall är täckta med kluven
och tjärad furuspån. Alla takfall utom tornets har hängrännor och
stuprör av kopparplåt.

Forserums kyrka är sannolikt uppförd under 1100-talets andra hälft
eller 1200-talets första. Denna grova tidsbestämning ges främst av
sydfasadens framtagna romanska fönster och den karakteristiska
bevarade takstolen. Den med bygget troligen samtida dopfunten
talar för 1200-talet. Föga är känt om kyrkan förr än 1600-talet.
Under detta sekel införskaff ades nuvarande predikstol och 1692
altaruppsatsen, vilken utfördes av Anders Ekeberg, Borås. 1746
dekorerades läktarbröstet med fi gurer och väggarna med draperier
av Jönköpingsmästaren Johan Kinnerus. 1781 utökades långhuset
åt öster och ett nytt rundat kor uppfördes. En ny sakristia uppfördes
och det var sannolikt nu som sydporten murades igen och ersattes
av en västport. Likaså borde de nuvarande fönsteröppningarna
ha tillkommit. Troligen överputsades Kinneri målningar vid detta
tillfälle. 1795 målades kyrkan, varvid altaruppsats och predikstol
renoverades och förbättrades. Vid 1829 års inventering beskrevs
färgsättningen: altarring och läktarbröst var målade i pärlgrått, predikstol
och bänkar i ljusblått. Taken var spåntäckta och rödfärgade.
Den medeltida dopfunten stod på kyrkogården. 1856 införskaff ades
en åttastämmig orgel, byggd av Sven Nordström, Flisby.
1902 svarade Jönköpings stadsarkitekt Fredrik Sundbärg för en stor
förändring av kyrkan. Den gamla klockstapeln hade rivits sedan den
drabbats av ett åsknedslag och nu uppfördes i stället ett torn vid
kyrkans västgavel. Tornet gavs en tidstypisk utformning i ett slags
nyrenässans med hörnkedjor av fi nhuggen kalksten och karnisprofi
lerade takfall. Stilmässigt var tornet i sin påkostade artikulering
ett avsteg från kyrkans i övrigt enkla och ålderdomliga arkitektur.
Tornet ersatte ett vapenhus av trä från 1700- eller 1800-talet. Yttertakens
spåntäckning ersattes med galvaniserad plåt. Invändigt byggdes en ny
öppen bänkinredning. Sannolikt tillkom kyrkans
nuvarande ytterfönster vid detta tillfälle. Likaså utbyttes portarna.
Sedan tidigare fanns två järnkaminer installerade i långhuset för
kyrkans uppvärmning.
1928 upprättade arkitekt Göran Pauli vid Byggnadsstyrelsen ett
förslag till restaurering. Främsta skälet var att församlingen ansåg
kyrkan för liten för besökarantalet. Förslaget kom att ligga till grund
för det program som genomfördes av arkitekt Erik Lundberg 1935,
dock med vissa viktiga ändringar och tillägg. Både Pauli och församlingen
hade önskat att tornet skulle komma i bättre samklang
med övriga kyrkan. Till detta så var tornhuven och dess konstruktion
i dåligt skick och behövde förnyas. Fasaddekorationerna av röd
kalksten tenderade att blöda vid regn. Tornet förändrades därför
markant och gavs en mer medeltida karaktär. Tornhuven och spiran
ersattes av ett romanskt torntak och de övriga svängda takfallen gjordes
raka. Några av fönsteröppningarna på kortsidorna igenmurades.
All kalkstensdekor, utom kring porten, putsades över. Alla takfall
på kyrkan försågs med ny täckning av kluven och tjärkokad furuspån
istället för den vanprydande omålade plåten. Utrymmesbristen
löstes genom byggandet av en ny och större sakristia med läktare på
övervåningen mot koret. Under sakristian ordnades ett pannrum
för centralvärmeanläggning med lågtrycksånga. Därmed kunde de
sotande och eldfarliga kaminerna avlägsnas. Korporten fl yttades
något österut. De interiöra förändringarna tog sin utgångspunkt
från framtagandet av den ursprungliga romanska takstolen i kyrkans
västra del. Detta var Lundbergs egen idé, vilken han försvarade med
att detta var den enda kyrka, där ej inbyggda valv eller värdefulla
panelmålningar [på det gråmålade innertaket av bräder] hindrar
återställandet av en bevisligen från början öppen takstol. För att
skapa en enhetlighet i kyrkorummet lät han även blottlägga östra
halvans bjälkar och lägga upp dess brädtak ovanpå dessa. Som isolering
mot yttertaket föreslogs tångmattor och en skiljevägg byggdes
mot vinden i öster. I gränsen mellan medeltidens och 1700-talets
kyrka uppsattes en tvärbjälke för det triumfkrucifi x som legat på
vinden och nu konserverades av Sven Sundbaum, Linköping. Denne
tog även fram den ursprungliga färgsättningen på altaruppsats och
predikstol samt Kinneri läktarmålningar. Eftersom väggdraperingarna
endast fanns i västra hälften lät man dem vara överputsade.
Nya golv lades in i långhuset och del av koret. Därvid nyttjades för
koret och mittgången naturliga block av Vättersandsten, i samklang
med det äldre korgolvet. Genombrytningen av korväggen för läktaren
krävde att predikstolen fl yttades till södra sidan, i linje med
triumfkrucifi xet. Öster därom placerades bänkraderna i kyrkans
längdriktning. För att få bänkinredningen bekvämare pålimmades
sitsarna. En ny öppning i norra korväggen togs upp för passagen till
läktartrappan. Uppgången till predikstolen från sakristian igenmurades.
I vapenhuset revs en skrubb. Hela kyrkan ommålades in- och
utvändigt. Byggmästare vid arbetena var Oskar Johansson, Vaggeryd,
och målaremästare var Gustav Andersson, Motala.
Från början hade man problem med uppvärmningen och drag till
följd av den öppna takstolen. 1936-37 ansökte församlingen hos
Byggnadsstyrelsen om att få sätta panel för takstolen, men fi ck avslag.
Istället råddes man att dra upp centralvärmeledningen i taket.
Detta gjordes ej, utan istället satte man på eget bevåg upp masonit
mellan bjälkarna. 1941 försågs korfönstren med glasmålningar av
konstnären Robert Nilsson. 1949 färdigställdes en ny orgel för
sakristiläktaren. Riksantikvarieämbetet hade avstyrkt ett förslag
för om- och tillbyggnad av den värdefulla Nordströmorgeln, vilken
representerar svenska orgelbyggeriets högsta ståndpunkt vid
1800-talets mitt, när det var som bäst. Den nya orgeln byggdes
av P L Åkerman & Lund, Stockholm, med 19-stämmor fördelade
på två manualer, pedal och med pneumatiskt verk. Fasaden ritades
av Erik Lundberg och Ernst Auby. Den utfördes som en laserad
brädvägg med passformiga genombrytningar, vilket gav ett smått
medeltida intryck i samklang med interiören. 1952 ersattes
centralvärmeanläggningen
med elektrisk uppvärmning. 1954 utfördes en
glasmålning av Elis Lundquist för det ett fönstret mellan kor och
långhus. 1961 gavs tillstånd för att ordna toalett i vapenhuset. För
ritningarna stod arkitekt Lars Stalin, Jönköping. Toaletten inrymdes
i vapenhusets södra del och liksom kapprum bakom en omålad panelvägg.
Utökad elektrisk belysning infördes samtidigt i kyrkan.
1976-77 skedde den senaste restaureringen av kyrkan. För programmet
svarade Skarrie Strengberg arkitektkontor, Jönköping.
Huvudpunkten i restaureringen var att åter synliggöra den romanska takstolen,
vilket medförde tilläggsisolering av undertaket. Läktaren
ovanför sakristian igenmurades och blev förråd. Predikstolen fl yttades
till norra sidan och den tidigare bänkplaceringen återställdes
med bänkarna i rät vinkel mot väggen i två sammanhållna kvarter,
avståndet mellan bänkarna ökades. Det ojämna golvet av sandstensblock
i gång och korets västra del byttes mot hyvlade sandstensplattor.
Belysningen kompletterades. I vapenhuset revs väggarna från
1960-talet och en handikapptoalett ordnades under trappan. Nytt
golv och tak inlades och ny, bredare port gjordes mot kyrkan. Även
ytterportarna nytillverkades, eftersom de gamla var i dåligt skick.
Nya granittrappor inbegreps även i programmet. Marken framför
korporten jämnades så porten kunde fungera som handikappentré. I
sakristian ordnades en toalett. Elvärmesystemet moderniserades. Fasadernas
puts lagades och avfärgades med kalk. I och med att orgeln
från 1949 togs ur bruk så genomgick Nordströmorgeln en restaurering
genom J Künkels orgelverkstad, Lund. Denna restaurering var
relativt försiktig och bestod i att mekanik och väderlåda iståndsattes
och piporna rengjordes. En elfl äkt anslöts till den ursprungliga bälgen.
1994 införskaff ades utan tillstånd en italiensk digitalorgel till
koret. 1996 omlades takens spåntäckning p.g.a. rötskador. Därvid
tillverkades en ny torntupp. Fasaderna omputsades och avfärgades
med bruten kalkfärg. 1999 installerades nytt elvärmesystem av typ
Eveco och brandlarm. Sistnämnda gavs en olämplig placering som
omöjliggör ett regelmässigt nyttjande av orgel och läktare.