Sjösås nya kyrka

Förslaget att uppföra en ny kyrka i Sjösås väcktes 1831 av biskopen i Växjö, Esaias Tegnér. Vid sin
visitation i Sjösås pastorat ansåg han att den gamla kyrkan var för trång. 1839 fastställdes ett beslut
om en gemensam kyrka för de tre socknarna i Sjösås pa storat, även denna gång på Tegnérs
uppmaning. På församlingens begäran upphävdes dock beslutet och man återgick till förslaget från
1831. När det gällde att genomdriva förslaget om nybyggnad av kyrkorna i Sjösås var det alltså, som i
de flesta fall under Tegnérs episkopat, biskopen själv och inte församlingen som var initiativtagare
och drivkraft. Under Tegnérs tid som biskop i Växjö slutfördes många gånger under hårt motstånd
från församlingarna 29 nybyggnader. Många andra projekterades, men kom i likhet med Sjösås
kyrka att stå färdig först under senare hälften av 1800-talet. Tegnér dirigerades inte bara av praktiska
önskemål utan även av ideologisk övertygelse. I medeltidskyrkornas dunkla och rikt smyckade rum
befästes lätt gammal vidskepelse och övertro. Empirekyrkan, som med sin stora, ljusa och lugna
predikosal innebar en helt ny form av kyrklig arkitektur, motsvarade däremot de nya idealen om ljus
och klarhet. 1847 bestämdes att Sjösås nya kyrka skulle uppföras på den så kallade Kalvakullen i Viås,
en plats cirka fyra kilometer norr om den gamla kyrkan och belägen i socknens mitt. Ritningar till
kyrkan utarbetades på Överintendentsämbetet i Stockholm och är signerade av C. G. Blom Carlsson
1851. Genom en långvarig tvist mellan församlingens ledamöter om huruvida kyrkan skulle placeras
öster om vägen med tornet i väster eller väster om vägen med tornet i öster kom kyrkobygget att
uppskjutas i tio år. Sommaren 1860 påbörjades grundgrävning till kyrkan väster om vägen. Kyrkan
invigdes 1865. Viås by genomgick på så vis en märklig förändring under 1800-talets andra hälft.
Från att ha varit en vanlig bondby kom den att bli centrum i Sjösås socken i och med den nya
kyrkan. En sockenstuga för bygdens gemensamma angelägenheter uppfördes mittemot kyrkan och
alldeles norr om denna anlades även en skola. Sockenstugan användes senare som kommunalhus och
är i dag bostad.

Kyrkobyggnaden, som är centralt placerad på kyrkogården, är orienterad i väster-öster och består av
ett rektangulärt långhus med utbyggd lägre, halvrund sakristia i väster och torn i öster. Byggnaden är
uppförd i gråsten och ytterväggarna är spritputsade i vitt med slätputsade portal- och
fönsteromfattningar samt lister och friser. Taket är täckt med skiffer.
Samtliga fönster är stora och rundbågiga. Långhuset har åtta fönster samt ett halvfönster över
vardera ingången i norr och söder. Tornets bottenvåning, vilken används som vapenhus, upplyses av
två fönster av samma form och storlek som långhusets fönster. Tornet avslutas med en liten
lanternin av trä krönt av en hög och smal spira med klotkors.