Kyrkobyggnaden utgörs av ett rektangulärt långhus med utbyggnad i öster (ursprungligen sakristia) och kvadratiskt torn i väster. Stommen är huvudsakligen murad av sandsten, hämtad från Vålåsen. Källarna under utbyggnaden i öster består av betong. Fasaderna består av slevdragen puts som kalkavfärgats i svagt rödbeige nyans, frånsett sockeln vars sandsten ligger i dagen. Långhuset har sadeltak och sakristian valmat tak, täckta med skiffer sedan 1904.
Tornet är murat i tre våningar, har kvadratisk plan och en lanternin uppförd i trä, klädd med lockpanel. I tornets klockvåning sitter fyra rundbågiga ljudöppningar med rödmålade luckor. Lanterninen har också fyra rundbågiga öppningar, en i varje väderstreck. Tornets lanternin och nedre takfall, krans, är sedan 1926 täckta med koppar. Längst upp kröner en liten böjd spira med förgylld stjärna.
I vardera långsidan finns sex fönsteraxlar med rundbågiga fönsteröppningar. Den östliga utbyggnaden (Mariakapellet) har en, med mindre fönster. Även tornet har en fönsteraxel i bottenvåningen som motsvaras av ljudöppningar i klockvåningen. Framför fönstren ligger solbänkar av kalksten. Fönstersnickerierna med kraftiga spröjsverk är målade med linoljefärg i brunröd nyans.
Kyrkan har fyra ingångar varav tre portaler, i tornet i väster samt i långsidornas mitt, mot norr och söder. Den fjärde ingången är förlagd till sakristians norra sida. Portalerna har dubbla spegeldörrar av rödmålat trä, samtliga från 1860. Ovanför dörrarna sitter halvrunda överljus-fönster. Ingångarna har trappavsatser i sandsten.
Kyrkans ursprungliga fasta inredning tillkom successivt under 1830- och 40-talen. Av denna kvarstår altaruppsatsen och bänkinredningens fasader, fast med ändrad färgsättning.
En radikal ombyggnad skedde 1926, efter handlingar av arkitekterna Magnus Dahlander och Elis Werner. Då byggdes ett helt nytt kor, inom en för ändamålet murad absid som fick hjälmvalv med kassettindelning. Vid sidan om och bakom koret avdelades en ny sakristia i norr och i söder ett arkiv.
Åtgärderna medförde att kyrkorummet förkortades med sju meter i öster. Samtidigt lades kalkstensgolv i gångar och det nya koret. De förut vita väggarna marmorerades. Vindfång med innerdörrar installerades framför norra och södra ingångarna. Norr om koret placerades en predikstol i trä, marmorerad för att troget efterlikna sten. Centralvärme och elektrisk belysning infördes.
Kyrkan genomgick ytterligare en omfattande ombyggnad och renovering 1959-60, efter ritningar av arkitekt Börje Blomé. Då slogs ett nytt tunnvalv av armerad betong, som ersättning för det ursprungliga valvet, vars trästomme dömts ut. Det nyslagna valvet putsades och färg-sattes i utmanande flammig, tegelröd nyans, som bröt mot interiörens dominerande färgsättning i vitt, blått och grönt. Eftersom betongvalvet tynger mer än det tidigare av trä insattes kraftigare dragjärn mellan ytterväggarna. Läktaren fick en bredare trappa med förbindelse till kyrkorummet och fönstren fick nya solbänkar av kalksten.
Vid ombyggnad 1968 inreddes den forna sakristian i öster till fristående kapell. Den fick en tidstypisk modern inredning i kvistfri, lackad furu, samt heltäckande matta.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
