SKEDEVI KYRKA

Historiken kompletterad vid inventeringen 2005:

KYRKOBYGGNADEN
Vid en arkeologisk undersökning 1993 i samband med mögelsanering under långhusets golv påträffades spår efter en träkyrka. Fynden bestod av en syllstensrad och ett fragmentariskt trägolv. Detta lager kunde dateras genom ett mynt, en brakteat, från 1200-talets början. Dessutom framkom en bevarad väggstock med målningsrester, vilken genom dendrokronologisk provtagning också har daterats till 1200-talets början. I slutet av 1400-talet byggdes en stenkyrka runt omkring den äldre timmerkyrkan, som därigenom kunde användas under byggnadstiden. Stenkyrkan saknade torn och hade ett rektangulärt långhus med oklar korutformning. En avbildning från 1670-talet visar kyrkan med ett tresidigt korparti och ett murat vapenhus i söder. Den befintliga sakristians bottenvåning härstammar sannolikt från medeltiden. Under slutet av 1600-talet och 1700-talets första hälft försågs kyrkan med nya inventarier och inredning, såsom predikstol 1681, dopfunt av mässing 1701 och en altaruppsats 1716. Dessa skänktes av ägarna till socknens större gårdar, som t ex Tölingsnäs och Tisenhult.

På 1770-talet uppfördes ett torn intill långhusets västgavel. I 1829 års inventering uppges att kyrkan uppfördes 1807, se nedan, af "HofConducteuren Anders Sundström och tornet uppfördes 1777 af LänsByggmästaren i Nyköpings Län Anders Sundström, fader till den ofvannämnde." Anders Sundström d ä har medverkat i ett flertal kyrkobyggnader under 1700-talets sista fjärdedel i framför allt Södermanland, där han 1805 blev Province Arkitekt. Han uppges ha flyttat från Nyköping till Malmö i början av 1800-talet. Även murmästare Måns Månsson och byggmästare Petter Andersson från Linköping medverkade vid tornbygget. Tornhuven fick en utformning som påminner om Vreta klosters kyrkas tornavslutning, som uppfördes 1764 efter ritningar av arkitekt C J Cronstedt.

I början av 1800-talet blev kyrkan för liten för den fortsatta befolkningsökningen. Arkitekt Olof Tempelman utförde 1803 ritningar till en ombyggnad, som innebar att det gamla koret revs. Olof Tempelman (1745-1816) var anställd vid Överintendentsämbetet och var professor i arkitektur vid Konstakademien. Han var uppvuxen i Östergötland och engagerade sig i ett flertal kyrkobyggen i länet. Kyrkan fick en mycket speciell utformning med korsarmar och en kupol med en lanternin över korsmitten. Interiören omformades efter tidens strikta nyklassicism, men med ett ganska ovanligt utformat kyrkorum. Korsarmarna fick en halvrund avslutning och koret flankeras av kraftiga kolonner. Korets kolonner återkommer även i de av Tempelman ritade kyrkorna i Östra Husby och Konungsund. Över korsmitten reser sig en lanterninförsedd kupol. I den ovannämnda inventeringen från 1829 uppges sakristian finnas i såväl nedre som övre våningen, varav den övre hade utgång till predikstolen. Den ursprungliga bänkinredningen verkar enligt beskrivningen ovanligt nog varit öppen; "2ne Rader Bänkar på båda långsidorna, med öppna ingångar ifrån Stora Gången." Kyrkorummet fick en för tiden typisk ljus färgsättning och den äldre predikstolen och altaruppsatsen vitmålades för att harmoniera med interiörens nyklassicistiska enkelhet. År 1812 stod kyrkans nya orgel klar med en orgelfasad i form av en valvbåge där organisten satt vänd mot församlingen. Den var byggd av orgelbyggaren Johan Samuel Strand i V Vingåker. J S Strand (1786-1860) tillhörde en orgelbyggarsläkt, där fadern Pehr (1756-1826) och brodern Pehr Zacharias (1797-1844) var kända orgelbyggare med verksamhet i Stockholm.

År 1915 renoverades kyrkan under ledning av arkitekt Edvard Bernhard i Stockholm.
De största förändringarna var att läktare i korsamarna borttogs och att altaruppsatsen från 1716 åter placerades i koret. Den hade 1844 ersatts av en altartavla målad av Gustaf Adolf Engman. Orgelläktaren ombyggdes även i samband med att ett nytt orgelverk installerades. Kyrkorummet fick en ny färgsättning med gula väggar.

Konsul Hjalmar Wicander på Harpsund var född i socknen och efter ett besök vid kyrkan erbjöd han sig att bekosta en försköning av kyrkan och även uppföra ett gravkapell och ett församlingshem. År 1921 upprättade arkitekt Sven Brandel "Program för åtgärder för höjande av kyrkorummets skönhet". Beskrivningen ger en inblick i arkitekternas omdömen om vad som ansågs vara fult och vackert; "Öppna bänkar målade i ekimitation i en ton, vilken mot väggarnas ganska starka gula färg verkar synnerligen kraftlös och äcklig och mycket störande för kyrkorummet som färgkomposition." Avseende de gula katedralglas som hade monterats i korabsidens fönster år 1915 ansåg Brandel; "Ljusflödet genom det jämna katedralglaset ger ett okonstnärligt intryck av torka och stumhet." Han föreslog att bänkarna skulle ommålas i en blågrön marmorering och att arbetet skulle utföras av artisten Filip Månsson. Sven Brandel (1886-1931) var arkitekt och tjänstgjorde som antikvarie vid Riksantikvarieämbetet och Filip Månsson var dekorationsmålaren på modet vid denna tid. Huruvida han blev ansvarig för målningsarbetet är oklart.

Nästa renovering utfördes 1958 efter ritningar utförda av stadsarkitekten i Norrköping Kurt von Schmalensee. Kyrkorummets tunnvalv försågs med en akustikputs och läktarunderbyggnader tillkom. En ny sakristia inreddes en trappa upp i "sakristiebyggnaden" och den ursprungliga sakristian omändrades till väntrum. Bänkinredningen och orgelläktarens pelare fick sin nuvarande färgsättning i svart och gult och korets kolonner återfick en ursprunglig färgsättning. Därefter har ett nytt orgelverk tillkommit. Det är byggt 1975 av Olof Hammarberg i Göteborg. Arkitekt Magnus Ahrén gjorde 1998 ett förslag till utökade läktarunderbyggnader där bl a en handikapptoalett inrymdes. Samtidigt omkalkades väggarna och snickerierna ommålades delvis.

Exteriör beskrivning
Skedevi kyrka har en ovanlig planform med rektangulärt långhus med korsarmar i öster, vilka är tresidiga i exteriören och rundade i interiören samt ett segmentformat kor. Vidare finns en sakristia i två våningar, som är placerad mellan norra korsarmen och långhuset, samt ett torn i väster. Kyrkan är uppförd av sten med spritputsade fasader med slätputsade omfattningar mm. Fasaderna är avfärgade i vitt. Sockeln är spritputsad och avfärgad i grått. Taket, som utgörs av ett sadeltak som är valmat över korsarmarna, är belagt med svartmålad falsad plåt med jämna falsar. Delar av taket har bevarad originalplåt. Även ståndrännor och stuprör är av svartmålad plåt. Över korsmitten finns en fönsterinklädd lanternin. Tornet har en karnissformad huv, urtavlor samt åttkantig vitmålad och plåtinklädd lanternin. Ljudöppningarna är stickbågiga med plåtklädda luckor. Till tornets tredje våning finns i söder och norr smala rektangulära muröppningar. Kyrkans fönsteröppningar är rundbågiga och symmetriskt placerade. Fönstren är kopplade och tillkom vid renoveringen 1958 med yttre brunmålade bågar med antikglas i blyspröjs. Den mittersta fönsteröppningen på södra och norra korsarmen är igenmurad. På korets östra mur finns ett igenmurat runt fönster. Sakristian har två fönster i norr, varav det övre ligger i liv med fasaden och det undre placerat i en djup nisch. Fönsterblecken är av kopparplåt. Huvudingången är via tornet i väster. Västingången är försedd med brunmålade dubbla dörrar med enkelt utförda rektangulära fyllningar och lister samt ett överljusfönster, sannolikt från 1800-talets mitt. Portens omfattning är rusticerad och avslutas uppåt av en plåtklädd list med ett där ovanför placerat oxöga. En ingång finns även centralt placerad på södra långsidan. Den utgörs av brunmålade pardörrar med dekorativt utformade speglar som är räfflade nedtill, som eventuellt kan vara från 1803-1807. Portalen är enkelt uppbyggd med ett överliggande lunettfönster. En ingång finns även på sakristians norra sida. Dörrbladet är klätt med en liggande svartmålad panel. Trappan är gjuten vid renoveringen 1958 med steg av kalksten.