Signering, påskrift, stämpling <itemDescription> |
-
(9) DAMIENS DIDEROT - FILOSOF - UPPLYSNINGSFÖRFATTATRE. jOHAN kARLBERG. OBS! SNABBT BYTE (TILL D´ARGENSON) HÅR EGET, HUR DET ÄN SER UT. Text på den övre skissen: ROCK: BRUN MJUK PLYCH, KNÄLÄNGD, LÖS ...
Visa hela
(9) DAMIENS DIDEROT - FILOSOF - UPPLYSNINGSFÖRFATTATRE. jOHAN kARLBERG. OBS! SNABBT BYTE (TILL D´ARGENSON) HÅR EGET, HUR DET ÄN SER UT. Text på den övre skissen: ROCK: BRUN MJUK PLYCH, KNÄLÄNGD, LÖS LEDIG, FICKOR BEHÖVER INTE FODRAS. SKJORTA: MJUKT VITT LINNE, ÖPPEN I HALSEN, FLUFFIG KRAGE O MANSCHETTER. Text undre skissen: VÄST: SAMMA TYG SOM ROCK, PLATTA KNAPPAR I SAMMA KANTBAND OCKSÅ BRUNT. BYXOR: SAMMA BRUNA TYG. STRUMPOR: VITA. SKOR:SVARTA. Det vita arkets text: DENIS DIDEROT 1713-1784 Är vid sidan av Voltaire och Rousseau det franska 1700-talets märkligaste litterära gestalt, själen och drivkraften i arbetet på den STORA ENCYKLOPEDIEN. Han kom från en hantverkarsläkt från Champagne, fadern var knivsmed, rätt välbärgad och kunde ge sonen en god uppfostran i Paris. Han utbildades till präst och jurist med föredrog ett liv som fri litteratör. Han gjorde betydelsefulla insatser på vitt skilda områden: från filosofisk spekulation och estetisk kritik till roman och drama. Han förnekar Guds existens, själens odödlighet och moralens beroende av religionen. Han upptar i stället den platoniska förkunnelsen om entusiasmen, det medfödda sinnet för allt stort och ädelt som drivkraft för handlandet. Systematiskt tänkande är inte hans styrka. Han var improvisator, som framför allt verkade genom sitt häftiga, målande, paradoxala språk. Mer än andra bidrog han att undergräva den auktoritetstro, varpå 1700-talets samhälle vilade. Som medarbetare i Grimms handskrivna "CORRESPNDANCE GÉNÉRALE" - sin tids förnämsta nyhetskälla - grundade han den moderna konstkritiken sina s.k. "SALONS". Litteraturhistoriskt viktiga är hans skåpdespel vilka skulle tjäna som praktiska iluutationer till de nya dramatiska teorier där man"definitivt avförde" den klassiska komedien och tragedien från skådebanan. Ej personernas karaktär utan deras samhällsställning borde vara handlingens hävstång, komiskt och tragiskt borde oförmedlat blandas och en klart moralisk effekt framgå av skådespelet. I stort sett går detta program igen utan förändringar i 1800-talets realistiska tendensdrama. Bröderna Dumas, Augier och Ibsen anknyter mer eller mindre direkt till dessa idéer.
Stäng
|