LOMVIKSGÅRDEN

Lomvikens gård är en storbondegård och gränshandelsstation som uppfördes av Salmon Jonasson 1867-1868. Gården har ett märkligt och utomordentligt vackert läge på södra stranden av gränssjön Storbosjön, mitt emot Flötningen. Det omgivande odlingslandskapet är öppet.
Gården består av en mangårdsbyggnad i två våningar från 1867-1868, en sammanbyggd huslänga i timmer innehållande bodar, lador, loge, stall och ladugård m.m. samt en yngre arrendatorsbostad. Byggnaderna är grupperade kring ett stort öppet tun i en upplöst fyrkant och med en del av uthuslängan utskjutande från den östra delen. Utställningen följer ett ålderdomligt mönster med tradition i 1600-talet.
De äldre byggnaderna är samtliga av ofärgat grånat timmer. Samtliga byggnader torde ursprungligen ha varit täckta med pärttak. Arrendatorsbostaden är byggd på cementsockel och klädd med rödfärgad brädpanel. I gårdsfyrkanten saknas den byggnad som Salmon Jonasson använde som handelsbod.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Dalarnas län 1991-01-31, 221-5125-891867

Lomvikens gård är en storbondegård och gränshandelsstation som uppfördes av Salmon Jonasson 1867-1868. Gården har ett märkligt och utomordentligt vackert läge på södra stranden av gränssjön Storbosjön, mitt emot Flötningen. Det omgivande odlingslandskapet är öppet.
Gården består av en mangårdsbyggnad i två våningar från 1867-1868, en sammanbyggd huslänga i timmer innehållande bodar, lador, loge, stall och ladugård m.m. samt en yngre arrendatorsbostad. Byggnaderna är grupperade kring ett stort öppet tun i en upplöst fyrkant och med en del av uthuslängan utskjutande från den östra delen. Utställningen följer ett ålderdomligt mönster med tradition i 1600-talet.
De äldre byggnaderna är samtliga av ofärgat grånat timmer. Samtliga byggnader torde ursprungligen ha varit täckta med pärttak. Arrendatorsbostaden är byggd på cementsockel och klädd med rödfärgad brädpanel. I gårdsfyrkanten saknas den byggnad som Salmon Jonasson använde som handelsbod.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Dalarnas län 1991-01-31, 221-5125-891867