Evakueringsbrunn

Funktion: För att möjliggöra att ett grod/kräldjur som hamnar i en trumma ska kunna ta sig ut

Har visats i Botniabanans visningslokal i Arnäsvall utanför Örnsköldsvik. Så här står det att läsa om dessa evakueringsbrunnar på Botniabanans hemsida:
"Grod- och kräldjurssäkra kanalisationer
Iakttagelser om kabelbrunnar (finns i anslutning till den kanalisation som följer järnvägen) som potentiella dödsfällor för grod- och kräldjur samt gnagare har inneburit att vi genomfört ett projekt för att utforma grod- och kräldjurssäkra kanalisationer. I botten på kabelbrunnarna har vi anbringat ett korrugerat plaströr som mynnar ut i friheten. Ett djur som hamnar i en trumma undersöker trumman noggrant och letar efter möjligheter att ta sig ut. Djuren kan ta sig ut genom röret (ca 1 dm i diameter) men ej in i det från utsidan. Längs Botniabanan har vi därför byggt dessa evakueringsrör. Detta efter att vi i april 2003 testade evakueringen vid ett fältförsök som leddes av professor Claes Andrén. Erforderliga tillstånd för djurförsök hade inhämtats. Vanliga grodor, paddor och huggormar fick under realistiska förhållanden (temperatur mm) prova att ta sig ut ur kabelbrunnarna genom plaströren. Försöken lyckades. Djuren hittade ganska omgående den öppning som fanns i botten av trumman och hoppade/krälade sedan ut mot öppningen där de fångades in i plastpåsar. Djuren fördes därefter tillbaka till den plats där de hade hämtats. I sammanhänget kan konstateras att åtgärden även visat sig vara en god arbetsmiljöåtgärd. Att hantera kablar i en brunn fylld av levande och döda smådjur är inte något trevlig sysselsättning. Claes Andrén, expert på grod- och kräldjur, utförde under sommaren 2001 en översiktlig kartering av några potentiella lokaler för dessa djurgrupper längs Botniabanan. Karteringen redovisas i rapporten "Grod- och kräldjurslokaler längs Botniabanan. Fältundersökning i samband med planerad ny järnväg"."
Källa från webben: www.botniabanan.se, informationen hämtad 2011-06-29

Flertalet föremål insamlades i samband med Botniabanans invigning år 2010 och den närmaste tiden därefter. Inkluderar föremål från byggstarten och invigningen. Inkluderar även föremål från visningslokalerna i Arnäsvall (strax norr om Örnsköldsvik) och i Umeå där allmänheten kunde ta del av information om projektet med Botniabanan, samt föremål som där såldes i butik, profilprodukter och reklam- och kampanjmaterial. Även några få bruks- och arbetsrelaterade föremål från bygget med banan. Förutom insamlandet av föremål utförde Sveriges Järnvägsmuseums en dokumentation av Botniabananprojektet, man medverkade vid invigningsdagen och utförde då intervjuer, filmade och fotograferade. Material har samlats in till arkiv. Man har löpande haft kontakt med informatörer för Botniabanan AB, så som Siv Baudin stationerad i Örnsköldsvik, Strandgatan 7.

Om Botniabanan:
Botniabanan inkluderar 19 mil järnväg, 144 broar och 25 kilometer tunnel. Från Ångermanälven, norr om Kramfors, via Örnsköldsvik till Umeå. Byggstart skedde i augusti 1999 och invigning hölls den 28 augusti 2010. 12 år med planering, byggande och finansiering har gjort Botniabanan till det enskilt längsta och investeringsmässigt största järnvägsprojekten i Sverige i modern tid. I augusti 2010 överlämnades den färdigbyggda järnvägen till Trafikverket. Från halvårsskiftet 2011 avvecklades projektverksamheten och en nybildad förvaltningsorganisation kommer att ansvara för förvaltning och uthyrning av Botniabanan till Trafikverket.
Anledningen till att man till slut valde att bygga Botniabanan var att det finns ett stort behov av en modern järnvägssträckning längs med Norrlandskusten. Det råder kapacitetsbrist på stambanan genom övre Norrland, som är långsam, kurvig och backig. Det var inte minst för godstågens skull Botniabanan byggdes. När banan börjar trafikeras fullt ut i augusti 2011 så kommer den att ge en direkt kostnadsbesparing för den intensiva godstrafiken och möjliggöra en trafikökning. Man kommer att kunna köra tyngre och därmed färre godståg, och de kan stanna mer sällan eftersom det då blir två banor (stillastående tåg är olönsamma). Botniabanan byggdes även för att underlätta pendling i området där den byggs, till exempel tar sträckan Umeå-Örnsköldsvik 55 minuter med lokaltåg, vilket är nästan en timme snabbare än med buss. När snabbtågen börjar trafikera banan kommer det gå ännu snabbare.
Botniabanan har som första bana i Sverige utrustats med signalsäkerhetssystemet ERTMS/ETCS Nivå 2. De motorvagnar och lok som ska trafikera banan behöver då detta system. ERTMS/ETCS är en ny EU-standard. . Olika nivåer av ERTMS skall införas överallt, på alla banor i hela Europa på lång sikt och möjliggöra för tåg att gå över gränserna. ERTMS är billigare för Trafikverket att nyinstallera jämfört med ATC bland annat eftersom inga optiska signaler finns. Dessutom skulle en eventuell ATC-installaion behöva rivas efter några år eftersom ändå ERTMS ska installeras.
Invigningen av Botniabanan skedde den 28 augusti 2010 med fullmatade arrangemang vid fyra resecentrum samtidigt och H.M. Konungen som anlände med tåg och invigde på samtliga fyra ställen. Arrangemanget genomfördes i en så kallad rullande invigning med stopp i Kramfors, Örnsköldsvik, Nordmaling C samt Umeå. Förutom Carl XVI Gustaf så fanns flera statsråd, landshövdingar, generaldirektör och kommunala företrädare på talarlistan på de olika orterna. Parallellt så pågick arrangemang både före och efter tågets ankomst vid resecentrumen med massor av aktiviteter och underhållning.
Källor från webben:
www.botniabanan.se, informationen hämtad 2011-05-11
www.wikipedia.se, informationen hämtad 2011-05-11