SIKNÄS KYRKA

Kapellet består av ett rektangulärt långhus med ett tillbyggt lägre och smalare kor i öster. Vapenhuset utgörs av en lägre och indragen tillbyggnad mot gaveln i väster. Sakristian är en låg kvadratisk tillbyggnad uppförd mot södra långväggen. Hela byggnaden är uppförd av tegel på en grund av betong.
Kapellet har sin huvudingång i väster, genom vapenhuset och sakristian har en yttre ingång i sin västra vägg. I hörnet mellan koret och långhusets östra gavel, mot söder, finns en trapphusutbyggnad som leder till det före detta pannrummet under sakristian.

Exteriör
Den höga sockeln är utförd av betong men har beklädnad av runda stenar på utsidan. Väggarna av tegel är slamputsade i vitt. Den tunna putsen lämnar murteglets struktur synlig.
På korets gavel, i öster, finns ett putsat kors i relief. I vapenhusets gavelröste ovanför västportalen sitter en rektangulär tavla av sandsten med inskrift i guld: "Denna kyrka byggdes anno 1939 när Gustaf V var konung i Sverige och Einar Billing Biskop i Västerås stift".

Långhus, vapenhus och kor har sadeltak med hög resning. Sakristian har ett lågt sadeltak, valmat mot gaveln. Samtliga tak är täckta med skiffer och vindskivornas träbrädor är brunmålade. I långhusets södra takfall finns två plåtklädda luckor, längs med takets brandstege. Långhusets taknock bär i väster, i höjd med gaveln, ett kulkors av smide och i öster en låg skorsten av plåt.

Långhuset har rundbågiga fönsteröppningar, tre på södra långsidan, fyra på norra. Dylika fönster finns även i kor utbyggnaden, ett i norr och ett i söder. Vapenhuset har små nästa kvadratiska fönsteröppningar, en i norr och en i söder. Sakristian har smala rektangulära fönster, ett i öster och ett i söder. Långhusets och vapenhusets västra gavlar har små vindfönster i axel med taknocken. Sakristian har källarfönster i sin sockel. De större fönstren har rutig träspröjsning och samtliga är brunmålade. Samtliga fönster ligger i liv med fasaderna, de har även svartmålade fönsterbleck.
Kapellet har en rundbågig ingång i väster. Kyrkdörren är utvändigt klädd med stående ekpanel och brunmålad. En trappa av grå granit med sidopostament leder upp till ingången. Sten-trappan är i sin överdel försedd med ett mindre räcke av smide.

Sakristian har en ingång i väster med rakt överstycke. Den är försedd med en enkeldörr av stående järnbeslagen ekpanel, till vilken en grå granittrappa med järnräcke leder. Källaringången till pannrummet är placerad i hörnet mellan sakristian och vapenhuset. Den har ett halvt tälttak med beklädnad av skiffer. Den höga dörren i öster har stående ekpanel med järnbeslag.

Kyrkorummet är slätputsat och avfärgat i vitt, liksom övriga rum i kyrkan. Det täcks av ett tunnvalv med raka sidoanfanger. Taklisten längs med långsidorna skymmer en ljusramp som ingår i kyrkorummets belysningsscenografi. En rundbågig valvöppning skiljer kyrkorummet från koret, vilket har sidofönster och täcks av ett kryssvalv. Kalkmålningen som täcker hela korväggen är utförd 1939 av dekorationsmålaren Erik Alm. Den skapar ett himmelskt perspektiv i förlängningen av kyrkorummet; med namnet Jahve inom en kringstrålad triangel, symbol för treenigheten.

I kyrkorummets södra vägg, intill predikstolen, leder en enkel dörr till sakristian. Den är av samma typ som dörrarna till vapenhuset, med speglar och brunmålad. Kyrkorummets västra gavel har läktare som är delvis inbyggd i underdelen, genom en skärmvägg. Den har mot södra hörnet en enkel spegeldörr som leder till ett förråd. Dubbla pardörrar i mittgångens förlängning leder till vapenhuset. Under läktaren, mellan vapenhuset och kyrkorummet, bildar pardörrar ett vindfång. De har rakt överstycke och speglar av samma typ som vapenhusets ytterdörr och är målade i bruna kulörer, delvis med ådringar.
Vapenhusets port har i väster pardörrar som följer den rundbågiga öppningen. Baksidan av ytterdörren har spegelfält och är gråmålade. I öster, på var sida om ingången till kyrkorummet finns ytterligare två dörrar. Den ena leder till läktaren, den andra till ett förråd.

Kyrkorummet, koret och sakristian har gråmålade brädgolv; undantagna är bänkkvarteren som har förhöjda skurgolv. Koret är förhöjt med ett steg, korabsiden med ytterligare ett steg. Vapenhuset har platt tak av brädor och stengolv av kalkstensplattor. Samtliga större fönster i kapellet bär s.k. antikglas; fönsternischerna har solbänkar av grå kalksten.

Inredning och inventarier
Inredningen är samtida med kapellet med undantag av altarkorset som blivit utbytt. Inredningen är homogen till sin form och färgsätttning.
Hela altarväggen pryds av en kalkmålning som dominerar kyrkorummet. Altarbordet utgörs av ett enkelt träbord, beigemålat och anslutet till ett litet träpodium. Altaret pryds av ett kors i nygotisk stil, som i motsats till den övriga inredningen är äldre än kyrkan. Det tillverkades 1872 för Balingsta nya kyrka. Då denna revs 1934 skänktes korset till det blivande kapellet i Siknäs. Det ursprungliga altarkorset var ett enkelt träkors utfört 1939 av Eric Alm i Falun.

Altarringen harmoniserar form- och färgmässigt med predikstolen och bänkkvarteren. Den är avrundad i halvcirkel med profilerade kantlister som bildar en stor spegel och har överliggare och knäfall i ljusgrön linneklädsel.

Mot långhusets östra gavel, på norra sidan, står ett enklare altarbord av trä. En enkel rektangulär nummertavla med förgylld ram och ståndare av trä på fyra fötter är uppställd mot långhusets nordöstra gavel, intill sidoaltaret.

Dopfunten är utförd av röd kalksten efter en ritning från Libraria. Den har oktogonal fot och skaft samt rund skål med polerad överkant. Den anskaffades 1945 men dopskålen av tenn är tillverkad 1839.
Predikstolen har samma karaktär som bänkkvarteren. Speglarna och färgsättningen är identiska. Den har en oktogonal korg med profilerat överstycke och är uppställd på en hög vitmålad murad sockel. Till predikstolen hör ett fristående ljudtak, med samma form, som kröns av ett förgyllt kors på klot.
Bänkinredningen består av två kvarter med 12 bänkar i varje. De slutna bänkkvarteren har rakt överstycke, dörrar, gavlar och skärmar har speglar med infällda fält. Bänkinredningen har en färgsättning i bruna och beiga kulörer med delvis marmoreringar. Det ursprungliga antalet sittplatser var 168.
Kapellet har en säregen indirekt belysning längs med valvets som lyser upp sidorna; dolda ljusramper är uppsatta bakom anfangernas listverk. I samband med upprustningen 1961 tillfördes två stora ljuskronor om 16 pipor. De är tillverkade i Gränna. I övrigt finns ett större antal vägglampetter i mässing, vilka är samtida med byggnaden.

Läktaren är uppförd mot västra gavelväggen och bärs delvis av två svarvade pelare. Läktarbarriären har ett framskjutande mittparti med raka sidovingar. Den går i samma stil och i samma färgsättning som bänkkvarteren, predikstolen och altarringen. Barriärens speglar är dock större och enklare, med raka listverk. Läktaren nås genom en trappa i södra delen av skärmväggen, vars ingång är förlagd till vapenhuset.

Orgeln är samtida med kapellet och byggd 1939 av Vesterlunds Orgelbyggeri i Österlövsta.
Den saknar fasad men piporna har en dekorativ uppställning med ett luftverksskåp som upprepar barriärens speglar samt metall- och träpipor med pyramiduppsättning.

Kapellet är beläget på en udde vid Vanån och ligger intill landsvägen mellan Mora och Vansbro. Bygden kring Siknäs kom efter 1607 att utgöra Venjans sockens sydligaste del, det stora avståndet till moderkyrkan i Venjan var dock besvärande. År 1805 uppförde därför Kättbo byamän ett bönhus som blev en tillfällig lösning för bygdens kyrkoliv. Bönhuset i Kättbo blev sedermera kapell.
Med den kraftiga befolkningstillväxten som skedde i början av 1900-talet, vilken främjades av Mora-Vänerns järnvägs anläggning 1891, blev behovet av en egen kyrka ännu påtagligare. Till bygdens utveckling bidrog också den traditionella båt- och laggkärlstillverkningen samt Johannisholms glasbruk.

År 1911 anlades en kyrkogård på nuvarande kapelludden och 1918 kunde bygden glädja sig över inrättandet av en komministertjänst som placerades i Gävunda. Kort därefter väcktes frågan om ett kyrkobygge i södra Venjan. Året därpå påbörjades grunden till ett kapell, men bristen på cement i krigets spår medförde att denna inte kunde slutföras förrän 1921. Prästgår-den som uppfördes i Gävunda stod däremot färdig 1924. Året därpå uppfördes en klockstapel intill kapellgrunden. Genom färdigställandet 1928 av bron över Vanån förenades bygderna kring Landbobyn och Finngruvan och kapellprojektet fick ny aktualitet. Medel anslogs och 1929 föreslog Byggnadsstyrelsen ett träkapell med moderkyrkan i Venjan som förebild, som den tedde sig på 1790-talet. Förslaget tilltalade dock inte församlingen som istället beställde ett förslag på tegelbyggnad från arkitekt Edward Dahlbäck. Förslaget omarbetades dock något av Erik Lundberg, arkitekt vid Byggnadsstyrelsen. Dahlbäck gick bort 1936 varefter Viking Göransson då länsarkitekt reviderade ritningarna.

Kapellet stod slutligen färdigt 1939 och byggnaden består av ett långhus med lägre och smala-re kor i öster, vapenhus i väster samt sakristia mot långhusets södra sida. Den är uppförd av tegel, vitslammat, på gjuten betonggrund. Den höga sockeln är klädd med kullersten. Med undantag för altarkorset är inredningen samtida med byggnadens uppförande.

I stort har kapellet såväl ut- som invändigt förblivit oförändrat sedan uppförandeperioden. Klockstapeln däremot fick på 1980-talet nuvarande stående panel, som ersättning för liggande.
Till sin stil associeras kapellet med de medeltida kyrkobyggnaderna, med putsade fasader och högt resta tak. Förebilderna framträder också tydligt i vapenhusets, sakristians och korets form och placering.