Föremålsbeskrivning <itemDescription> |
-
Brev 1909-06-20 från Ester Bauer till John Bauer, bestående av tolv sidor skrivna på fram- och baksidan av tre vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med svart bläck. . BREVAVSKRIFT: . [Sid...
Visa hela
Brev 1909-06-20 från Ester Bauer till John Bauer, bestående av tolv sidor skrivna på fram- och baksidan av tre vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med svart bläck. . BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] Vidinge 20/6 09 Min älskade John Det var tråkigt att jag inte fick något bref från dej då jag i fredags var i Furusund. De foro inga regelbundna turer ännu och gud vet om de nånsin ämna göra det. Midsommar afton [överstruket: res] far Martin för att hämta sina systrar och då får väl detta bref följa med, sedan ska . [Sida 2] de väl resa om ett par dagar igen och då hoppas jag få bref från dej --- sen dröjer det kanske mycket länge innan det går bud igen men skrif i alla fall man kan aldrig så noga veta. I fredags lejde jag Martin, han ville ha 2 kr. så att det blir för dyrt att göra det ofta. På hemvägen tog det till att blåsa ganska hårdt, jag blef märkvärdigt nog rädd, jag som [inskrivet: de] aldrig . [Sida 3] kunnat få rädd på sjön förr. Det är skräcken som jag fick då du seglade med kanoten, särskilt den där natten, som jag vakade och väntade på dej, det var storm och jag trodde aldrig att jag skulle få se dej mera. Den skräcken sitter i mej ännu. Då du kommer hit ut John så skrif en lång tid förut så [överstruken bokstav] att jag hinner få brefvet och vara och hämta dej i . [Sida 4] segelbåt, lofva mej det. Ibland om nätterna drömmer jag om att du är i sjöfara, jag förstår inte hvad det är med mej.----- De små ligga på golfvet i solstrimman och sofva nu. De binda mej [överstruket ord] hos sej, jag kan ju inte gå ifrån dem jag vill inte stänga dem inne i den mörka ladan så länge solen skiner. De äro så olika hvarann. Spinken har ett mycket jämt lynne, alltid drum lig och älskvärd, men . [Sida 5] [överskrivet: 4 och 5] Gruffan är som alla af det högre stående könet, djupare och out- grundlig. Hon kan sitta långa stunder och stirra tankfullt framför sej, men därimellan kan hon vara yster och vild att man med knapp nöd kan rädda henne från att kasta sej i sjön, för den älskar hon och hon vill narra Spink med sej ut i vattnet, men han är klokare än så för vatten är han mycket rädd för, som . [Sida 6] det väl också bör vara. Spink I var ju alltid så rädd för vatten. I sina ystra ögonblick narrar hon Spink till så mycket odygd men när hon har sina grubb- lande tankar verkar hon lugnande på honom Ja så låter han, som allt manfolk så gärna vill, leda sej af en liten kvinna. Men ändå gruffar och grälar han ibland, för att vi inte ska tro att det är han som lyder. . [Sida 7] Ack ja, de manfolken. Martin är den rödaste socialist. Han trakterar mej alltid med de mäst hårresande historier om hur grymt elaka alla arbetsgifvare äro och hurdana englar alla arbetare äro. Då jag säjer att alla äro vi mer eller mindre arbetare och att vi i regel alltid har någon långifvare, tycks han inget förstå, det enda han förstår tycks vara . [Sida 8] [inskrivet: att] ämbetsmännen ha för stora löner och att alla grosshandlare äro roffare. Men trots allt skulle han vilja låna pengar och lära och ta studenten för att bli en af dessa hatade äm- betsmänn. Ja det är synd om honom. Han är kypare och det vill han inte vara, kanske det är af sådant stoff de värsta socialisterna komma. Nu vakna de små och tugga på mattan och så ska . [Sida 9] [Längst upp över sida 9 och 12 text upp och ner: Jon-Erik ska fara till Fur--- tar han detta brefvet [överstruket ord] samt ett g eller siffran 9, alt. siffran 6 upp och ner] jag laga middag. Adjö med dej. I kväll ligger hafvet som en spegel. Jag har setat nere vid stranden och hört sjöfågelskriken, de hoade åt hvarandra och [inskrivet: en] mamma med sina små kommo simmande i det metallfärgade vattnet och måsar och tärnor singlade i vida kretsar öfver mej. Ja det var vackert, gudom- ligt vackert. Finns här väl något ensligare än ett sjö- fågelskrik, Och ensamheten är så stor och vacker. . [Sidan 10] [Längst upp sista ordet i en mening som börjar på sidan 11 skriven upp och ner: alla. I marginalen är inskrivet LI eller 17 upp och ner] God natt med dej käre Kyss din Esther. I dag har Greta och jag badat, jag kom just nu hem. Vi lågo på berget en hel timme och togo solbad. Vattnet var kallt så att det bet i skinnet men härligt var det i alla fall. Tack för [överstruket: ditt] dinna båda bref. jag var nyss vid Brändöras och hämtade dem (de ha varit i Furusund i dag) Jag satt i en björkdunge och löste dem och jag är så glad och kär i dej John . [Sida 11] [längst upp på sidan 11 och 10 skrivet upp och ner: Helsa så mycket till alla] Visst är jag frisk och solbränd och mina taxbarn må som prinsar. För en stund sedan gingo de ner i en pöl med gödselvatten och så stängde jag in dem fastän solen skiner ännu men något straff ska de ha --- de små älsklingarna. Men nu äro de ute igen och nu stå de och gråta för att jag sitter och skrifver i stället för att leka med dem. De hälsa så hjärtin- nerligt mycket til dej. Ja Fridas bref är verkligen . [Sida 12] [längst upp på sidan skrivet upp och ner en text som är skriven över sidorna 9 och 12: [sida 9: Jon-Erik ska fara till Fur /sida 12: usund i morgon och då /sida 9: tar han detta brefvet /sida 12: med. Adjö med dej Johnne] karaktäristiskt för henne, jag skall skrifva och äckla[?] henne och till Åbergs [not: kan även stå Öbergs] skall jag också skrifva en vacker kväll och det äro ju alla här ute. Men John, hvad jag länk- tas efter dej min egen käre John hvad jag då skulle kyssa din munn och kry- pa upp i din famn. Ack ja ---- men du kommer ju snart eller hur? Jag är så glad åt dej. Lille Spinken hälsar särskilt till dej, han blir allt mer och mer lik vår förre lille Spink.. Kyss mej min egen käre John
Stäng
|