Fartygs-/båtlämning

Vrak, kravellbyggt.

Fyndlista: Skyddsbärgat av Kalmar läns museum 2002: ett antal lavetter

Status: Vraket har lätt slagsida åt styrbord. Förstäven är orienterad mot St. Eköns strand i söder. Den exponerade delen av vraket utgörs av akterstäven och några av babordssidans spant. Ett fåtal synliga vrakdelar ligger utspridda på vrakplatsen. I vrakplatsens södra del återfinns vad som tolkats som två ankarklys och ett gångspel. Föremålen är delvis övervuxna av alger och täckta av sediment. Ett antal ytligt liggande laggstavar från tunnor observerades i skrovområdets centrum. 11 underreden, eller lavetter av trä för bakladdade järnkanoner har observerats inom skrovområdet och på vrakplatsen. Eldrören är bortrostade, men rester av korrosion visar att de varit försedda med eldrör vid förlisningen. Ca 20 m av vrakets längd är synlig, varför man kan antaga att fartyget ursprungligen mätt 20-30 m. Längdförhållandet stöds även av att klysen, som förmodas befinna sig i ursprungligt läge, befinner sig drygt 30 m från akterstäven (dock ca 10 m babord om vrakets centrumlinje och det förmodade läget för förstäven). Mot bakgrund av de synliga spanten i fartygskonstruktionen kan fartygets maximala bredd uppskattas till närmare 10 m. Klysens diameter är 0,63 resp. 0,58m och deras längd är uppmätt till 2,35 resp. 1,0 m (status 2001-2002).

Övrigt: St. Ekön är strategiskt belägen på gränsen mellan skärgård och hav. Ön är relativt hög och havsbotten i området uppvisar goda ankringsmöjligheter. Fynd av bla rödgodskeramik på botten indikerar att platsen fungerat som ankringsplats. På St Ekön finns två stensättningar registrerade.

Bärgning: Vintern 2000/2001 kontaktades Kalmar läns museum av dykarklubben Doppingarna med anledning av ett vrak dessa dykt på sedan några år tillbaka. Utifrån bildmaterial kunde konstateras att vraket uppvisade flera intressanta detaljer. Bla fanns på vraket lavetter som grovt kunde dateras till 1450-1550. Länsstyrelsen i Kalmar underrättades om fyndet och gav efter ansökan om tillstånd Kalmar läns museum uppdraget att utföra besiktnings- och provtagningsarbeten på vrakplatsen. Under två dagar video- och fotodokumenterades vraket, mätarbeten företogs och prover för dendrokronologisk datering togs. Syftet med undersökningen var att skapa ett preliminärt underlag avseende vrakets karaktär, ålder och historiska sammanhang, som grund för vidare ställningstagande beträffande eventuella framtida antikvariska insatser på platsen.

På 1970-talet skall enligt uppgift några avlånga träföremål plockats upp från sedimentet i vraket. Dessa lokaliserades och visades upp för länsmuseets personal i samband med besiktningsuppdraget. Tecken tyder på att träföremålen är armborstpilar.

2002 beviljades Kalmar läns museum tillstånd för fortsatta undersökningar av vraket. Syftet var att genom video- och fotodokumentation samt inmätning dokumentera lösa delar av vraket och dess utrustning samt att skyddsbärga de fynd som var utsatta för plundringsrisk. Enligt uppgift från dykare har lavetterna på vrakplatsen flyttats runt av sportdykare. Kalmar läns museum mätte in och bärgade 9 lavetter samt ett gångspel. Två klys samt de djupare förankrade lavetterna som lämnats kvar på vrakplatsen forodokumenterades och lägesbestämdes.

Med anledning av datering, dimensioner och fyndmaterial menar man att vraket representerat starka maktintressen och varit någon form av örlogsskepp, eventuellt en holk eller en krejare. Vraket kan kanske kopplas samman med unionsstriderna kring år 1500 eller den danske hövitsmannen Sören Norbys aktiviteter i området under 1520-talet. Den sistnämnda hypotesen skulle dock innebära att fartyget var närmare 40 år vid förlisningstillfället, vilket vore en ovanligt lång tjänstgöringstid och därför förefaller mindre troligt. Man har framkastat teorin om att vraket skulle kunna identifieras som den danska kungens huvudskepp Gripshunden, som förekommer i danska skeppslistor mellan åren 1487 och 1495. Detta vrak skall ha fattat eld och sjunkit med 100-tals människor ombord. Olyckshändelsen beskrivs i Sturekrönikan och Reimar Kochs lübska krönika, samt i Caspar Weinreichs Danzigerkrönika och av den danske adelsmannen Tyge Krabbe. I de två förstnämnda källorna uppges förlisningsplatsen vara i Ekesund och farvattnen utanför Ronneby, vilket stämmer väl med det undersökta vraket, medan de två sistnämnda källorna talar om Kalmarsund som förlisningsplats. Ett annat problem med källorna är att Sturekrönikan benämner Gripshunden som en kravel; ett fartyg byggt på kravell.