Ritz, Stockholm Unstraight

Från Thore Skogman till die Stuttgart Gruppe

/Berättelse av Olsson:

Ritz var en klubb med riktig undergroundkänsla och med en väldigt mixad publik. För många blev Ritz ens andra hem, inte sällan kunde det hända att man hängde där 4 kvällar i veckan. Ursprungligen var det en rockklubb och som öppnade ca 1981 och låg vägg i vägg med tunnelbanan vid Medborgarplatsen. Konceptet utvecklades hela tiden och i de svartmålade lokalerna huserade legendariska klubbar som Zanzibar (med Micke Goulos som höll till där).

Så småningom blev det även här som en av Stockholms första House klubbar föddes, Bat Club som huserade här på torsdagar. Det fanns även en Gayklubb på onsdagar och senare även på fredagar som hette Paradise. Ritz tvingades att stänga 1992 efter klagomål från det ovanpåliggande Hotel Malmen.

Många konserter gavs och jag har sett allt från Tore Skogman till Ubangi med Orup; Army of Lovers, Dr. Alban, Leila K, Kayo och Drag show med die Stuttgart Gruppe. De olika klubbkvällarna drevs ofta av olika DJs och främst kom de från DJ-kollektivet SWEMIX. På Batclub som blev halvt legendarisk, var det främst René och Dagge som spelade. Dagge blev senare mer känd som Denniz Pop och anses var en av Svenska pop undrens initaivtagare och jobbade med flera världsstjärnor. På Batclub som öppnade 1988 var det musiken som var i fokus, housemusik var relativt nytt och folk var som galna; alla kom för att dansa och festa och stämmningen var otrolig. Det var mycket fokus på utstyrsel och många tog ut svängarna rejält och det dansades på högtalare, på scenen, på borden och på alla ledig ytor och det blåstes i visselpipor, det var strobbar och psykadeliska filmprojektioner och framförallt så skreks det ”aciid” eller ”gala”.

Jag och några av mina vänner blev stammisar på Ritz, vi blev tjenis med personalen och fick till sist även frikort i dörren. När man kom till entrén visste man att man skulle få en rolig kväll, alla var alltid på topp och tokladdade. För mig betydde det mycket att få varit med om housemusikens utveckling, det har blivit många roliga fester med mycket dans med många roliga och halvgalna människor. Det gav även en längtan och besök till andra klubbar utomlands vilket gav några turbulenta år.

Många gick till Ritz i stället för till exempel Huset på Sveavägen främst för musiken skull, Huset var ett rent homohak men för många var musiken vedervärdig. Typisk sent 80-tals pop såsom Rick Astley och andra Stock, Aitken and Waterman - produktioner. Huset kändes alltid lite mer ”tillrättalagt” och städat, medan Ritz var mer ruffigt och utflippat. Om man som bög gillade annan musik som mer rockigt eller house, så var Ritz räddaren plus att det var väldigt openminded publik. När Ritz till sist även fick en egen gaykväll i och med Paradise och med fokus på bra musik, kändes det som om homostockholm blev mer varierat och inte så likriktat.