Wærn, Carl Fredrik, 1819-1899, Waern, Carl Fredrik, 1819-1899

C.F. Waern utnämndes till KNS:tOO 1 klass den 20 sepetmber 1868 och var riddare 1 klass sedan 13 januari 1863.
Waern innehade följande övriga utmärkelser: storkors av Nordstjärneorden (KmstkNO), kommendör 1 klass av Vasaorden (KVO1kl) samt storkors av danska Dannebrogsorden (StkDDO).

Waern som var tekniskt och merkantilt utbildad inträdde i familjens firma 1852 och blev dess chef 1858. Endast 28 år gammal invaldes han i borgarståndet vid 1847/48 års riksdag; även vid riksmötena 1850/51, 1853/54, 1859/60 och 1865/66 representerade han Göteborgs stad. I sin politiska verksamhet utövade han ett betydande inflytande i liberal riktning i synnerhet på det ekonomiska området. I Göteborg deltog han flitigt i det kommunala livet, var en av stadens äldste 1858-62 och dess stadsfullmäktiges förste ordförande 1863-70, där liksom i Dalsland innehade han en rad ledande poster i olika företag och allämnnyttiga sammanslutningar. För 1866 års representationsreform aebetade W. med stor kraft. Ledamot av Första kammaren 1867-99 och finansminister i Adlercreutz ministär 1870-74. Under denna tid utfärdades mellanrikslagen, infördes den skandinaviska myntunionen, ny banklag mfl. åtgärder i klart manschesterliberal anda. Då en mot denna Waerns åskådning stridande lag, innehållande förbud mot viss skogssavverkning i över Norrland, blev beslutad, avgick W. 1874. Under sin fortsatta riksdagsmannaverksamhet och som tf. president i Kommerskollegium 1875-91 var W alltjämt livligt verksam för ett fritt och av statliga åtgärder i möjligaste mån ohämmat näringsliv; under tullstriden var han en ivrig frihandlare. W utgav en rad delvis polemiska skrifter på det ekonomiska området. Han framträdde även som politisk forskare och författare i arbetena "1786 års riksdag" (1864) samt "Minnesteckning över Augustin Ehrensvärd" (1876).
Källa: Svensk Uppslagsbok, Bd 30, Malmö 1965. (Edward Thermaenius)

C. F. Waerns kusin bruksägaren Jonas Waern (1799-1868) adlades år 1857, enligt 37§ RF innebärande att endast huvudmannen innehar adlig värdighet.