Interiör
Genom huvudentrén i väster nås sakristian i tornets bottenvåning. Golvet är belagt med kvadratisk kalksten och väggarna är putsade och vitkalkade. Utmed norra väggen löper en gråmålad torntrappa i trä och under den ett förrådsutrymme bakom en gråmålad vägg i stående träpanel. Även det platta innertaket är utfört i gråmålad panel. Från taket hänger en enkel lykta i järn. I söder utgör ett högrest rundbågigt fönster med innerbågar i trä vapenhusets enda ljusinsläpp. I öster leder en stickbågig öppning med en brunmålad pardörr av stående plank vidare in i kyrkorummet. Vapenhuset är möblerat med en lös kyrkbänk och ett bord med hylla för trycksaker.
Tornets två övriga våningar har bjälklag i trä och plankgolv. Väggarna är grovt putsade och avkalkade i vitt. Tredje våningen, klockvåningen har ljudluckor i samtliga väderstreck bestående av brunmålade horisontella jalusigaller som öppnas manuellt. Mitt i våningsplanet står klockbocken i ek. En smal stege leder upp till lanterninen.
Vinden nås från tornets andra våning, via en enkel trätrappa och en rundbågig dörröppning. Takstolskonstruktionen i furu är av gotisk typ med sparrar, hanbjälkar samt knäbockar på dubbla remstycken. Dessutom finns fyra bindbjälkar mellan de oisolerade valvkapporna. Över kor och långhus finns rester av kyrkans ursprungliga smala och rundbågiga fönster. Det finns även rester av kalkmålningar på östra korväggen. Dessa ansågs av arkitekt Theodor Wåhlin och professorn i konstarkeologi Otto Rydbeck i
början av 1900-talet ha samma upphovsman som målningarna i Hammarlunda kyrka, en teori som senare har motsagts av teologie dr Knud Banning. I långhusets norra mur, närmast nuvarande tornet, finns rester av det tidigare tornets torntrappa. På vinden förvaras delar av kyrkans första orgel.
Långhuset är indelat i tre travéer med kryssvalv samt det ursprungliga tornet i väster som har plant, brädat innertak. Här syns dock vederlagen efter en tidigare valvslagning. Valven är vitputsade med ribbor som vilar på knippepilastrar i rak och enkel utformning. Kyrkorummets väggar är slätputsade och vitkalkade.
Två öppna bänkkvarter ståendes på ett upphöjt trägolv omger mittgången, som är belagd med röda terrakottaplattor, åttkantiga med kvadratiska mellanstenar, från Horns tegelbruk i Västergötland. Fönstren har innerbågar i trä. I långhusets sydöstra hörn står den numera pelarburna predikstolen vars trappa sträcker sig bakåt in i koret.
Orgelläktaren i väster med utpräglat nyklassicistiskt formspråk upptar hela långhusets bredd. Läktaren nås via en trappa i långhusets sydvästra hörn och vilar i murverken samt på fyra doriska kolonner ståendes i bänkraderna. Barriären har framskjutande mittparti och kröns av en balustrad. Läktaren är bemålad i en bruten vit nyans med förgyllning i kapitäl och barriärens dekorativa detaljer som kanneleringar och meanderbård. Orgelläktaren och fasaden till kyrkans första orgel ritades av arkitekt Olof Tempelman 180809.
Korsarmen i norr som uppfördes på 1740-talet har precis som långhuset vitputsade väggar och högresta rundbågiga fönster. Taket är platt, reveterat och vitkalkat. Mittgången är belagd med rödbruna rektangulära tegelplattor och omges av lösa stolar och bord på furugolv. Östportalens dörrblad har ramverk med fyllningar som pryds av fyrpass och är bemålad i två grå kulörer. På ömse sidor om porten finns skärmväggar med samma utformning och färgsättning som dörrbladen. Skärmväggarna tillkom vid
restaureringarna 20062008 och inrymmer pentry och förvaring. Vid samma tillfälle upptogs en lucka i golvet till det de Dellvigska gravkoret.
Koret avskiljs från långhuset genom en bred triumfbåge och är likt långhuset välvt med ett kryssvalv med pilastrar. Såväl kor som absid har samma golvnivå och beläggning som långhuset. Absiden täcks av ett hjälmvalv och avdelas från koret av en tribunbåge.
Sakristian söder om koret har brädgolv och vitputsade väggar. Det ekådrade taket med inklädda takbjälkar med linjering i grönt och rött är det ursprungliga taket och togs fram vid restaureringen 20062008. Sakristian nås från koret genom en rakslutad fyllningsdörr med rundbågigt överljus och utifrån via prästingången i öster som har en rundbågig fyllnadsdörr i ek.
Inredning och inventarier
Altaret med altaruppsats är ett renässansarbete i bemålat trä från slutet av 1500-talet. Mittpartiet med altartavlan flankeras av kopplade kolonnetter och vingar. Uppsatsen är bemålad i bruten vit kulör med förgyllda detaljer och kröns av en sol med förgylld strålkrans och treenighetssymbol i centrat. Altaret hade
vid okänd tidpunkt höjts ett par decimeter, men återställdes vid restaureringen 20062008.
Altartavlan har växlat genom åren och nuvarande oljemålning med motivet Jesu bönekamp i Getsemane är sannolikt ett sent 1800-talsarbete. I en beskrivning från 1747 sägs altartavlan ha motivet Den heliga nattvarden medan den enligt en inventarieförteckning från 1830 framställer Jesu Kristi nedtagande från
korset. Den senare hänger idag i sakristian.
Altarringen har svarvade balusterdockor målade i bruten vit kulör. Innan restaureringen 20062008 stod den på ett upphöjt trägolv men är numera placerat direkt på korgolvet. Samtidigt kortades altarringen något och den tidigare gröna klädseln på knä- och handfall ersattes med ett rött tyg från Bogesunds väveri. Vid bytet av klädsel noterades att handfallet tidigare varit ekådrat.
Vid hörnet där korsarmen möter koret finns ett enkelt dopaltare som pryds av en liten version av den dansk-isländske skulptörens Bertel Thorvaldsens staty Den uppståndne Kristus.
Predikstolen som tillverkades 1641 var ursprungligen en så kallad läktarpredikstol, placerad i triumfbågen mellan långhus och kor, och anses vara den namnkunnige bildhuggaren Jacob Krembergs sista kompletta verk. Predikstolen målades och förgylldes 1658. På 1890-talet ekådrades den, men återfick sin ursprungliga färgsättning av konservator Osvald Owald 1957. Korgen har fem tavlor i relief, mellan vilka det står skulpturer föreställande evangelister och apostlar. Ytterligare två reliefer som ursprungligen ingick i korgen är upphängda på ömse sidor om triumfbågen. Relieferna framställer Syndafallet, Födelsen, Korsfästelsen, Uppståndelsen, Himmelsfärden, Pingstundret och Yttersta domen. I mitten av 1940-talet sänktes korgen och placerades på en murad och putsad sockel som ersatte ett svarvat understycke. Arkitekt för ombyggnaden var Eiler Græbe. Sedan restaureringen 20062008 är korgen placerad på pelare i furu och höjden återigen justerad. Den trappa med barriär som då tillkom har vangstycke och handledare i enkel vitlackerad stålkonstruktion samt plansteg i massiv ek.
Den ovanhängande baldakinen har fyrsidig form och är rikligt bemålad. Ljudtaket kröns av tre skulpterade överstycken varav det centralt placerade bär den danske kungen Christian IV:s namnchiffer, C4. Baldakinen bör med utgång från detta vara samtida med predikstolen.
Dopfunten i sandsten tillskrivs Mårten Stenmästare och är således från tiden för kyrkans uppförande. Funten står på ett murat fundament. Den rektangulära foten utgörs av två liggande lejon hållandes en bagge respektive ett människoansikte. Den cylinderformade och relativt höga cuppan pryds av en romansk palmettfris omgiven av repstavar. Till dopfunten hör ett dopfat i mässing tillverkat 1582.
Bänkinredningen utgörs av öppna kvarter med bänkar i trä, bemålade i olika nyanser av grått. De höga, skulpterade gavlarna har såväl nygotiska som nyklassicistiska drag och är identisk med bänkinredningen i närbelägna Hammarlunda kyrka. Bänkarna tillkom sannolikt vid restaureringen på 1890-talet och var då ekådrade. Nuvarande färgsättning härrör möjligen från 1957 då predikstolens ekådring avlägsnades. Bänkinredningen i korsarmen avlägsnades vid restaureringen 20062008 och ersattes med lösa stolar
av modell S-312 i oljad ek med gråklädda sitsar, designade av Axel Olsson.
Herrskapsbänkarna närmast koret består av två rikt skulpterade och bemålade bänkgavlar med dörr som applicerats på bänkar av samma typ som den övriga bänkinredningen. Gavlarna är kopplade till tiden då Hjularöds gods innehade patronatsrätten till kyrkan och pryds bland annat av adelsvapen samt årtalen 1683 och 1688.
Orgeln har 13 stämmor fördelade på två manualer samt pedal och byggd av A. Mårtenssons Orgelfabrik i Lund 1961. Fasaden är tredelad med enkelt och modernistiskt formspråk samt öppet pipverk.
Kyrkans har två kyrkklockor. Storklockan i malm göts 1765 och är senare omgjuten, medan lillklockan är gjuten 1656.
De tre epitafierna som hänger i den norra korsarmen är precis som herrskapsbänkarna kopplade till Hjularöds gods. Två av dem bär det buchwaldska vapnet, medan det tredje visar ätten de Dellwigs vapen.
Bland övriga inventarier av särskilt kulturhistoriskt intresse kan nämnas en oljemålning föreställande den förste svenske prosten i Frosta Härad, Friedrich P. Sture med hustru, en nattvardskalk från 1650-talet vilken troligen är tillverkad av stockholmsmästaren Hans von Dort, en oblatask från samma tidsperiod samt en ljuskrona i malm från 1666. De tre sistnämnda föremålen är alla skänkta från innehavare av Hjularöds
gods.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
