Den gamla riksgränsen mellan Sverige och Danmark bildar regionens norra gräns. Landskapet i norr påminner om skogsbygden i södra Småland. Välbevarade odlingslandskap inom ramen för flera småbygder påträffas har över högsta kustlinjen. Mestadels förekommer ensamgårdar eller sent klyvda enheter omgärdade av ett ängs- och beteslandskap som på sina håll är välbevarat.
Mot söder vidtar en karakteristisk dalbebyggelse med relativt stora topografiska höjdskillnader. Här möter välbevarade byar och små samhällen. Byggnadsbeståndet är i gott skick och i zoncn mot de mera uppodlade delarna förekommer en agrar bebyggelse, bestående av tätt sammanliggande hemmansdelar, inte sällan på geometriskt regelbundna, reglerade tomter - en 1700-talsföreteelse.
I huvudsak strax norr om väg E66 möter vi Blekinges olika relativt väl avgränsade slättbygder som utvecklats i de sedimentfyllda sprickdalarna i nord-sydlig riktning. Som exempel kan anföras Ramdalaslätten, med stora lantegendomar uppkomna under 1700-talet, ek- och boklandskapet runt Johannishus, där man finner ett ovanligt väl bevarat exempel på agrar stordrift med underlydande byar samt Bräkneåns dalbygd med stora gårdar.
Kustzonen ar intressant genom förekomsten av ett för skärgårdsbygder typiskt diversifierar näringsfång. Här förekommer fiskelägen, rester av stenhantering, ett agrart näringsfång med ängs- och betesmarker samt relativt omfattande strandängar, de senare återfinns särskilt i öster. Stora delar av Blekingekusten domineras emellertid av sommar-och fritidsbebyggelse. Centrala delen av Karlskrona utgör ett ovanligt fint exempel på en konsekvent genomförd stadsplan från Sveriges stormaktstid.
KÄLLOR:
TEXT - Sporrong, Ulf: Odlingslandskap och landskapsbild. 1996.
KARTBILD - Sveriges nationalatlas Kulturlandskapet och bebyggelsen. 1994.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
