En vithårig gubbes klagan
Öster om Luoyangs stadsmur
virvlar persikoblom och plommonblom,
i vems trädgård kommer de att hamna?
Luoyangs unga kvinnor som älskar deras färg
suckar djupt när de möter de fällda blommorna.
När blommorna fälls i höst bleknar deras färg,
vem finns kvar här när de slår ut nästa vår?
Pinjer och cypresser har redan huggits till ved,
mullbärslunder har också förvandlats till hav.
De som har gått bort
kommer aldrig att återvända till Luoyang,
men vår tids människor
måste stå ut med vinden som får blommor att falla.
År ut och år in liknar blommorna ständigt varandra,
men år in och år ut är människor aldrig de samma.
The sorrows of a white-haired old man
Flowers of prunus and peach at the eastern wall of Luoyang
whirl in the wind: in whose garden will they land?
The daughters of Luoyang who love their delicious beauty
sigh deeply when they meet with the falling flowers.
When this year’s flowers fall their beauty will fade,
who will be here when the flowers bloom next year?
The pines and cypresses have already been cut into firewood,
mulberry groves are said to have turned into sea.
People of the past will never return to the east wall of Luoyang,
people of today still face the wind that makes the flowers fall.
Year in and year out the flowers will remain the same,
year out and year in man will forever change.
Liu Xiyi (651-680)
Översättning av Göran Malmqvist
Liu Xiyi (651-680)
Translation by Göran Malmqvist
En vithårig gubbes klagan
Öster om Luoyangs stadsmur
virvlar persikoblom och plommonblom,
i vems trädgård kommer de att hamna?
Luoyangs unga kvinnor som älskar deras färg
suckar djupt när de möter de fällda blommorna.
När blommorna fälls i höst bleknar deras färg,
vem finns kvar här när de slår ut nästa vår?
Pinjer och cypresser har redan huggits till ved,
mullbärslunder har också förvandlats till hav.
De som har gått bort
kommer aldrig att återvända till Luoyang,
men vår tids människor
måste stå ut med vinden som får blommor att falla.
År ut och år in liknar blommorna ständigt varandra,
men år in och år ut är människor aldrig de samma.
The sorrows of a white-haired old man
Flowers of prunus and peach at the eastern wall of Luoyang
whirl in the wind: in whose garden will they land?
The daughters of Luoyang who love their delicious beauty
sigh deeply when they meet with the falling flowers.
When this year’s flowers fall their beauty will fade,
who will be here when the flowers bloom next year?
The pines and cypresses have already been cut into firewood,
mulberry groves are said to have turned into sea.
People of the past will never return to the east wall of Luoyang,
people of today still face the wind that makes the flowers fall.
Year in and year out the flowers will remain the same,
year out and year in man will forever change.
Liu Xiyi (651-680)
Översättning av Göran Malmqvist
Liu Xiyi (651-680)
Translation by Göran Malmqvist
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
