SÖDRA MÖCKLEBY KYRKA

HISTORIK FRÅN BYGGNADSREGISTRET - Södra Möckleby kyrka består av ett rektangulärt kyrkorum med absidialt kor i öster samt torn i väster; vapenhuset, centralt placerat på sydfasaden, har en pendang i sakristian mitt på nordväggen. Av den medeltida kyrkan med anor från 1100-talet kvarstår endast tornet. Tornets inre förändrades vid ombyggnaden 1850-51 och försågs med en lanternin. Långhuset och de två utbyggnaderna i söder och norr täcks av sadeltak. Portalerna i väster och söder är rundbågiga; så även långhusets stora fönsteröppningar. Tre liknande fönster fanns i det absidiala koret, men dessa sattes igen vid renoveringen 1951. Denna åtgärd, tillsammans med flera andra, kom att förändra kyrkorummets karaktär. Innertaket är en i tre plan bruten panel.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Den nya kyrkan byggdes 1850-51 av Peter Isberg med bibehållande av den medeltida kyrkans torn, vilket samtidigt ombyggdes i det inre och försågs med en ny överbyggnad i form av en lanternin. Mellan 1826-39 hade sammanbyggnad diskuterats med Smedby, men 1840 erhöll de båda församlingarna K Majts tillstånd att bygga var för sig. Grunden lades 1849 och kyrkan uppfördes efter ritningar av Johan Fredrik Åbom. Invigningen förrättades 28 september 1851 av prosten Erik Gustaf Brunér.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med absidialt kor i öster samt torn i väster. Sakristia mitt på nordväggen som pendang till vapenhus mitt på sydfasaden. Ingång genom tornet samt vapenhuset. Separat ingång till sakristian från väster senare upptagen. Murarna är upptagna av kalksten, spritputsade och avfärgade i vitt med slätputsade omfattningar och lister. Takmaterialet utgörs av tegel, på tornet och absiden dock av plåt.

EXTERIÖR - Uppförd enligt 1848 års ritning med avvikelser endast beträffande lanterninen samt tornets fönsteröppningar. Lanterninen utfördes aldrig öppen, som ritningen avsåg. Idag är den beklädd med rödmålad plåt. Ovanligt nog för Öland hänger klockorna i tornet och inte i lanterninen. Få förändringar har skett sedan byggnadstiden. 1951 upptogs en separat sakristieingång och absidens fönster igenmurades. Dessa är numera endast synliga som en markering i exteriörens puts.

INTERIÖR - Rummet täcks av ett tredingstak, som återfinns på Åboms ritning och som avsågs att bli kassetterat. Genom 1951 års renovering, då korets tre fönster igenmurades, har östpartiets ljusa öppenhet gått förlorad. Ursprungligen var ett kors placerat på altaret mitt för mittfönstret. Nuvarande altaruppsats är en rekonstruktion från 1983 av en altaruppsats från den gamla kyrkan, utförd 1749 av Peter Buschberg från Kalmar. Målningen föreställer Maria Magdalena vid Kristi kors. Ramverket är rekonstruerat 1983 med ledning av en teckning av N I Löfgren. Stenaltaret och altarringen tillkom vid 1951 års renovering. Altaret är dock sedan 1983 träbeklätt. Predikstolen är utförd av Jonas Berggren och målad av Anders G Wadsten 1780. Nummertavla av P Isberg 1851. Bänkinredningen är sannolikt helt från 1951, medan läktaren härstammar från kyrkans byggnadstid. Orgeln, med fasad ritad av Axel Lindegren, tillkom 1903.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993

Beskrivning av kyrkogården

Allmän karaktär
Kyrkogården ligger inramad av en trädkrans och omgärdad av en kalkstensmur centralt i
Södra Möckleby samhälle. Formen är i stort sett rektangulär men med ett utskjutande parti i
nordost där nya kyrkogården, kvarter 5 och 6 är belägna. Gravvårdarna står i gräsmatta
mestadels mot rygghäckar. Intrycket varieras framförallt av ett par utmärkande solitärträd.
Närmast kyrkan i söder och väster finns de äldsta gravvårdarna och där finns också många
lediga platser, vilket ger området en mindre ordnad karaktär än övriga kyrkogården. I öster
står vårdarna tätt i raka rader. I kyrkogårdens nordvästra hörn står bårhuset som med sin
placering utgör en del av omgärdningen. I det sydöstra hörnet finns en museiuppställning med
äldre vårdar.

Omgärdning
Kallmurade murar av kalksten omger hela kyrkogården. Murarna varierar i höjd mellan ca 80
cm och 120 cm. Murens översida är täckt med fogad kalkstensflis. Förutom en del av den
norra muren, som är den äldsta och mer oregelbundet lagd, är övriga murar lagda på ett
mycket jämt sätt. Bårhuset utgör del av omgärdningen i nordväst.

Ingångar
I väster: Smidda dubbelgrindar mellan omsorgsfullt huggna, tunna grindstolpar av kalksten.
Grindarna består till stora delar av vridna tener och har bl a kors som dekoration i sin överdel.
Inristat finns årtalet 1853 samt initialerna C D samt REP AV AB 1931.
I söder: Smidda grindar av samma typ som i väster, även de märkta 1853 C D, samt med
liknande grindstolpar.
I norr: En öppning i kyrkogårdsmuren.
I nordost: I kyrkogårdens nordöstra del finns en öppning i muren som leder in till kvarter 6.

Vegetation
Trädkrans: Kring kyrkogården finns en uppvuxen trädkrans med gamla träd. I väster har dock
flera träd tagits ned. I söder finns ett par nyplanterade träd, troligen ask och alm, vilka är en
början till en föryngring av kransen. I trädkransen finns ask och alm, förutom kring den
utvidgade delen som har oxel i sin trädkrans.
Övrigt: På kyrkogården finns relativt mycket vegetation av olika slag. Några solitärträd är
utmärkande; en tårbjörk i sydväst, två hängaskar och en falsk accasia i söder samt ett
valnötsträd öster om kyrkan. På den östra kyrkogårdsdelen finns paraplyalmar planterade som
en antydan till en allé som markerar längdriktningen. Här fanns tidigare en grusgång.
Merparten av kyrkogårdens kvarter bygger på att gravvårdarna står mot rygghäckar. Här
används mestadels cypress och häckoxbär. Murgröna växer på delar av muren mot väster
samt över delar av bårhusets fasad.

För utförlig beskrivning och skötselråd gällande kyrkogårdens träd hänvisas till den
trädvårdsplan som utförts av Svensk TrädVård & Utbildning AB 2002.

Gångsystem
Ett ordnat gångsystem finns bara närmast kyrkan i söder och väster. Gångarna från
kyrkogårdens huvudingångar i söder och väster och fram till kyrkan utgörs av fogade
kalkstensflis. Kyrkans båda ingångar förbinds även av en gång av samma typ. Från
kyrkogårdens norra ingång fram mot torningången och vidare mot sakristieingången finns en
gång av rektangulära kalkstensplattor lagda i gräsmattan. I övrigt är det gräsgångar på
kyrkogården, varav många tidigare varit av grus.

Gravvårdstyper
På kyrkogården finns många olika typer av vårdar från främst 1900-talet. Endast ett 20-tal
vårdar är daterade till 1800-talet. Av dem står de flesta och de äldsta i museiuppställningen i
kyrkogårdens sydöstra hörn. Sammanlagt finns elva stående kalkstensvårdar från 1800-talet.
En ovanlig kalkstenvård finns i museiuppställningen. Vården är stor, stående och rektangulär
med ett rektangulärt hål i den övre delen. Enligt historien ska vården ha kommit till över en
sjöman och i hålet låg pärlor med glasskivor som skydd. Två gamla kalkstenshällar finns
bevarade på kyrkogården. Ingen av dem har läslig inskription.

Merparten av kyrkogårdens gravvårdar är av granit eller liknande hårda bergarter, ofta svart
granit för de äldre och grå för de yngre. Kalkstensvårdar från 1900-talets olika decennier finns
spridda över kyrkogården i ett mindre antal. Vårdar av gjutjärn finns två stycken, båda i form
av kors och uppställda i museiuppställningen. En av de mer ovanliga vårdarna är av kalksten
eller sandsten och vit marmor. Stenen har tidigare krönts av ett kors som numera är avbrutet
men finns i kyrkans förvar. Merparten av kyrkogårdens vårdar är placerade stående, även
liggande vårdar förekommer dock, speciellt som senare tillkomna stenar vid en stående
familjegravvård. Vårdarna i urngravsområdena skiljer sig inte speciellt från andra typer av
vårdar. Det finns mycket få naturstenar på kyrkogården. Inga grusgravar eller enskilda
omgärdningar kring gravplatserna är idag bevarade på kyrkogården.

Stilhistoriskt följer vårdarna i stor den utveckling som är vanlig på länets kyrkogårdar.
Från 1800-talets sista år och 1900-talets början är de mest utmärkande vårdarna höga,
polerade av svart, någon gång röd eller grå granit. Vårdarna kan vara omsorgsfullt dekorerade
med exempelvis ekblad, kors, stjärnor eller lagerkrans. Några har korsform. I några fall
förekommer en obeliskform i svart granit. Vårdarna från 1930-talet och framåt är vanligen
lägre och har gärna starkt klassicerande drag vilket exempelvis kan innebära att kolonner och
lagerkransar är vanliga dekorelement. Från 1950-talet blir den enkla, rektangulära vården av
grå granit den vanligaste. Sådana förekommer i stort antal framförallt i kvarter 7 där
likriktningen är mest påtaglig. En större variationsrikedom i gravstensvalet kan skönjas från
1980-talet och framåt vilket blir synligt framförallt i kvarter 8. Till de mer anmärkningsvärda
vårdarna från sen tid hör träkorset av virke från ett fartyg. Vården står i kvarter 2. I flera fall
förekommer bland de nyare vårdarna sjöfartsanknytna symboler som ankare eller båtar i
motivet.

Den information som finns på gravvårdarna är oftast begränsad till uppgifter om den dödes
namn och födelse- samt dödsår. Ibland saknas dock årtal helt, speciellt vid större
familjegravar. Ofta anges var den döde hörde hemma med by- eller gårdnamn. I Södra
Möckleby anges i några fall Alunbruket eller Södra bruket som hemort. Yrkestitlar anges
relativt ofta framförallt på de äldre vårdarna. Från 1950-talet och framåt försvinner dock detta
bruk nästan helt.

Minneslund
Minneslunden är belägen i den östra delen av kvarter 3. Platsen är liten och omgärdas av
cypresshäck. En kalkstenshäll med ordet MINNESLUND markerar platsen tillsammans
med en planteringsyta med buskar och perenner. Här finns också en soffa samt ställning för
blommor.

Byggnader
Bårhuset har fasader som är spritputsade och avfärgade i vitt. Taket är belagt med tvåkupigt
tegel, dörr och vindskivor är brunmålade. Fönster finns mot väster, tre stycken smala vid
sidan av varandra. Vädringslucka finns mot öster och ingång i söder. Ovan dörrpartiet finns
en slätputsad markering i fasaden, som om där tidigare funnits en öppning.

Övrigt
De gamla kalkstensvårdarna i museiuppställningen är slitna och beväxta med mossor och
lavar. Inskriptionerna är därför svårlästa. Vid rätt ljus framträder dock ännu texterna.
På senare år har man försökt att skapa nya ytor för urngravar på olika delar av kyrkogården. I
kvarter 1-4 har enstaka rader med urngravar inplanerats på gravkartan. Inte så många av dessa
platser har ännu tagits i bruk.

Beskrivning av enskilda kvarter/områden

Kvarter 1

Allmän karaktär
Kvarter 1 är beläget nordväst om kyrkan. Området består av gräsmatta med häckar samt ett
mindre antal gravvårdar som med ojämna mellanrum mestadels står mot rygghäckarna.
Häckarna är av häckoxbär och tuja. Sammanlagt finns endast ca 25 vårdar i kvarteret. Därtill
tillkommer två kalkstensvårdar som står mot muren i den norra delen av kvarteret. Bårhuset
ligger i kvarterets nordvästra hörn. Kyrkogårdens norra ingång med kalkstensgång skär av
kvarteret i öster. På den del av kvarteret som ligger öster om gången finns endast fyra
oregelbundet placerade vårdar.

Gravvårdstyper
De två äldsta gravstenarna är kalkstenvårdarna som står mot muren i norr, daterade till 1850-
respektive 1820-tal. Båda är sannolikt flyttade från sin ursprungliga plats. Klart är att den
ostligaste av dem så sent som 1941 stod sydväst om kyrkan. Båda vårdarna bär långa
inskriptioner (se nedan). En har en nygotisk, spetsbågig form och är dekorerad med
pinjekottar, en har en halvrund överdel och bär ett kors. Bland övriga vårdar finns flera från
1900-talets första två decennier. Den mest utmärkande är en hög grovhuggen grå
kalkstensvård med asymmetrisk form över P A Stenström d. 1923. Vården står ensam i en rad
utan rygghäck. Några andra från 1900-talets början är av svart, polerad granit och reser sig en
bit över rygghäckarna. Ett har formen av ett kors på en sockel. De få övriga vårdarna är av
olika typer och från olika decennier av 1900-talet. By- eller gårdsnamn finns angivet på
merparten av vårdarna. På en av vårdarna norr om kyrkan står Öl. Alunbruk som hemmaort.
På några få vårdar anges den avlidnes yrkestitel. Vanligast är lantbrukare. I övrigt
förekommer komminister, förman, kyrkovärd och båtsman.

Övrigt
De två gamla kalkstenvårdarna bär följande inskription (ungefärligt) : Den östra: Er. Isr.
Wellin f. d. Comminister här sist pastor i Sandby och Gårdb. Dess första oförgätliga maka
Magdalena Fornander hvilar här. Magdalena Fornander avled 1820 och var vid sin död gift
med komminster Wellin som sedan äktade makans lillasyster.
Den västra: Här hvilar Coministern Pehr Lindbaeck. Född 22 janu 1797 död 1 oct 1856 samt
dess tvenne barn Carl, Fredrik och Marie. d. 5 juli 1812 samt dess kära maka Sofie
Elisabet d. 1867. Frid över deras stoff.

Kvarter 2-3

Allmän karaktär
Kvarteren 2 och 3 ligger söder om kyrkan. Mellan kvarteren finns en av kyrkogårdens
huvudingångar med en kalkstensbelagd gång fram till kyrkans södra ingång. Kvarteren består
av rader av vårdar som står i gräsmatta mot olika höga rygghäckar av liguster, oxbär och tuja.
Avståndet mellan vårdarna varierar stort, i vissa fall p g a att gravplatserna är stora och i andra
fall för att platser är lediga. I vissa rader finns bara några enstaka gravstenar. I kvarteren finns
relativt många höga vårdar från 1900-talets början. Vårdarna, som är av olika typer, sticker upp ovan rygghäckarnas höjd. Vid kalkstengången mellan kvarteret finns en hängask på
vardera sidan. I kvarter 2 står en tårbjörk och kvarter 3 en stor falsk acasia. Träden mjukar
upp det annars lite enahanda utseendet. I den östra delen av kvarter 3 ligger minneslunden i en
häckomgärdad yta. Intill finns ett mindre urngravsområde med ett fåtal vårdar. I närheten av
detta står två paraplyalmar som utgör del av en antydd allé som finns på kyrkogårdens östra
del. I den östra delen av området är rygghäckarna högre och skapar i flera fall en känsla av
avskärmade rum.

Gravvårdstyper
I området finns många olika typer av vårdar från i stort sett hela 1900-talet, samt några få från
1800-talets slut. Utmärkande är de relativt många höga vårdarna från tiden kring sekelskiftet
1900. Många av dem är av svart, polerad granit och bär omsorgsfullt arbetade dekorer.
Storleken och materialet gör att de står ut från mängden. Flera är också av röd eller grå granit.
Modellerna varierar, men många har ett toppigt krön, några få är i form av ett kors. Bland de
korsformiga finns bl a ett som efterliknar ett kors gjort av trädgrenar. Tre av de höga vårdarna
har formen av en obelisk. Ytterligare några få andra är grovhuggna på en eller flera sidor och
har en asymmetrisk form. Typen var vanlig åren kring sekelskiftet 1900. Några vårdar bär
drag från den klassiska antiken. En av dem är en kalkstenvård med kolonner och gavelparti
likt ett tempel. Många av vårdarna i området är mindre utmärkande, rektangulära i formen,
placerade stående eller liggande. Ytterligare andra märker ut sig på olika sätt. Till dessa hör
bl a ett träkors tillverkat av ek från en tullkryssare tillverkad vid 1900-talets början. Korset är
tillkommet 1998. En annan anmärkningsvärd vård är en liten gravvård i sandsten eller
kalksten med inskriptionsplatta av marmor. Det marmorkors som tidigare krönte vården finns
i församlingens förvar. Vården är daterad 1886. Bland de senare tillkomna utmärkande
vårdarna finns en granitvård i form av en natursten med en dekor som bl a består av städ och
hammare, troligen den avlidnes yrke angivet i bild. I kvarter 2 finns en familjegravplats som
består av tre kors av marmor och fyra liggande vårdar, vilket ger nästan en monumental
verkan. Äldsta vården är från 1940-talet. Störst andel äldre vårdar finns i den västra delen av
området. Längst i öster är merparten av vårdarna från 1970-talet och framåt.

Merparten av vårdarna har inskriptioner med namn på den döde/de döda, födelse- och dödsår
samt by- eller gårdsnamn. På relativt många familjegravvårdar saknas helt årtal, ibland även
by- eller gårdsnamn. Ofta kan man av stenens utseende sluta sig till vårdens ungefärligas
ålder. På ett relativt stort antal vårdar anges den avlidnes yrkestitel. Lantbrukare är den titel
som förekommer mest frekvent. Bland övriga titlar kan nämnas några som hör samman med
brukens verksamhet eller annan industriell verksamhet i socken såsom bruksförvaltare,
övermaskinist och förman. Några titlar hör samman med det kustnära läget såsom kustvakt,
skeppare och tullmästare. Övriga titlar som förekommer är bl a smed, nämndeman, apotekare,
kantor och folkskollärare, bagare och snickare.

Övrigt
I området finns många vårdar med lokal- och /eller personhistoriskt värden. En av dem är den
höga vården av röd granit över Adolf Falk som var bruksförvaltare vid Alunbruket 1872-
1880. En annan är den över Johan Peter Carlsson som startade kalkbruket i Degerhamn.
Ytterligare en med lokalhistoriskt värde är vården över Lars Petter Nilsson, Årsvik som
kallades Guld-Nisse efter en lyckosam period i Amerika.

Kvarter 4

Allmän karaktär
Kvarter 4 ligger öster om kyrkan. Området består av rader av vårdar i gräsmatta mot
rygghäckar av oxbär. Omgärdat av en högre tujahäck finns mitt i kvarteret ett par rader med
urngravar. I den sydöstra delen av området står ett stort valnötsträd. Längs kvarterets södra
kant står två paraplyalmar som utgör del av en antydd allé som finns på kyrkogårdens östra
del.

Gravvårdstyper
I området finns mestadels medelstora vårdar, de flesta stående. Materialen är nästan
uteslutande grå, svart eller röd granit. Några få är i kalksten. Precis intill kyrkans korabsid
ligger en trasig kalkstenshäll som skulle kunna vara en gammal gravhäll. Den äldsta vården i
området är från 1910-talet. Ett par vårdar är lite högre än övriga och märker på så vis ut sig.
Många av vårdarna är från 1930-talet då området möjligen lades om och togs i nybruk. Flera
av vårdarna från 1930-talet är tidstypiskt av svart granit med klassicerande eller mycket enkel
dekor. På senare år har många platser upplåtits på nytt, vilket givit vårdar från 1970-talet och
framåt. Flera av de från 1980-talet och framåt har ett lite mjukare formspråk. Urngravsområdet
rymmer vårdar från 1970-talet och framåt. Några av vårdarna i kistgravsområdet är
mycket små av en typ man brukar se i linjegravsområden.

Merparten av vårdarna i kistgravsområdet har inskriptioner med namn på den döde/de döda,
födelse- och dödsår samt by- eller gårdsnamn. På ett mindre antal vårdar anges den avlidnes
yrkestitel. Maskinist, kemist, smed, sjöman och förman är några exempel. I urngravsområdet
förekommer i stort sett varken angivande av yrkestitlar eller by-gårdsnamn. Några av
vårdarna i kvarteret har dekor som för tankarna till havet såsom ankare och segelbåtar.

Övrigt
I kvarteret finns två vårdar över tyska sjömän som flöt iland i Degerhamn efter en storm 1932.
Männen hette Heinz Peters och Erich Wolff och var kock respektive styrman på fartyget
Herta Grube. Vården över Erich Wolff har en längre inskription som lyder: Hier ruht in
Frieden der Heimat unser lieber Sohn und Bruder der Steuermann Erich Wolff aus
Ückermünde geb 12.12 1908 gest 22.11 1932 Betrauert von seinen Eltern und Geschwistern.
En dokumentation över Herta Grubes förlisning har utförts av Gösta Wahlgren, Degerhamn
och Örjan Lissvik, Lund. Texten finns bl a på Kalmar läns museum.

Kvarter 5-6

Allmän karaktär
Kvarteren har en rektangulär form och är en tydlig utvidgning till den äldre kyrkogården.
Området består av tätt placerade vårdar i rader mot rygghäckar av oxbär. Kring områdets
ytterkanter i norr, väster och öster står vårdarna med stenmuren som bakgrund. Oxlar fungerar
som trädkrans. Området har använts mestadels för familjegravar.

Gravvårdstyper
Vårdarna är mestadels stående och relativt låga och med olika former. Grå och röd granit
dominerar, med något inslag av svart granit. Några vårdar är av kalksten och en, i korsform, är av vit marmor. Flera vårdar har ett tydligt klassicerande uttryck med kolonner eller pilaster
och en form som efterliknar en tempelgavel. Majoriteten av vårdarna är från 1950-talet.
Uppgifter om den dödes hemvist finns på många av vårdarna, däribland Alunbruket.
Yrkestitlar förekommer också på relativt många vårdar såsom möbelhandlare, förman,
typograf, kantor, skeppare och postföreståndarinna.

Kvarter 7-8

Allmän karaktär
Kvarter 7 och 8 ligger i kyrkogårdens ostligaste del. Båda kvarteren består av täta rader av
vårdar mot rygghäckar av häckoxbär och tuja. I området finns stora lövträd som hör till
kyrkogårdens trädkrans. Sydost om kvarteren finns uppställningsytan för gamla gravvårdar.

Gravvårdstyper
Vårdarna är mestadels av grå eller röd granit och placerade stående. Många har en rektangulär
form, men formen varieras med olika medel. Dekorationerna tas gärna från växtvärlden, men
även klassicistiska motiv med pilastrar eller kolonner förekommer liksom bara ett enkelt kors.
Vårdarna är i kvarter 7 främst från 1960-70-talen, medan kvarter 8 använts under 1970-90-talen. I kvarter 8 är vårdarna mer varierade än i kvarter 7. I kvarter 8 finns en vård daterad
1944. Det är en liten vård av typen som var vanlig i linjegravsområden.
Många vårdar saknar årtal i sina inskriptioner. Yrkestitlar förekommer i mycket få fall.
Däremot anges by-/gårdsnamn i stor omfattning. I flera fall står Alunbruket eller Södra Bruket
som hemvist.

Kyrkogårdens historik
Där kyrkogården ligger har sedan medeltiden sockenborna fått sin sista viloplats. Hur den
dåvarande kyrkogården såg ut vet vi inte mycket om. Kyrkogårdar hade under medeltiden inte
alls samma utseende som vi idag är vana vid utan bestod troligen av ängslika områden kring
kyrkan där de välbärgades gravminnen i form av stenkors, tumbor och hällar stod oregelbundet
uppställda. Enklare gravar kunde möjligen markeras av en liten kulle, ett träkors eller
mindre sten, men var ofta omarkerade. Man vet inte hur förhållandena var specifikt för Öland.
Det fanns under denna period oftast inga träd på kyrkogårdarna, än mindre någon indelning av
kvarter med häckar och gångar. Gångar antas bara ha förekommit fram till kyrkans portar.
Kyrkogårdens område delades först vanligen upp mellan byarna, med byvisa begravningar,
senare i hemman. I samband med reformationen, under 1500-talet, blev skötseln av många
kyrkogårdar eftersatt och det talas om att kyrkogårdsmurar revs och djur strövade fritt över
området. Källa ödekyrkogård norra Öland kan ge en bild av hur öns kyrkogårdar kan ha sett ut
på 1600-1700-talet, i alla fall de mer välbärgades gravplatser. Här finns en stor mängd hällar
och gravtumbor. I Södra Möckleby finns idag en gammal häll som fungerar som plansteg på
kyrktrappan i söder och en häll i gräset öster om koret. Båda är skadade och oläsliga. En av
hällarna, mest troligt den i söder, skulle kunna vara den som i Gunnar Håkanssons bok om
Öländska personminnen beskrivs ha en inskription som lyder: I. H. S. / O P S B../ 1704 samt
bomärke. Hur det enklare folket markerade sin gravplats är mer okänt, men det finns på
Öland exempel på mindre stående kalkstensvårdar från 1700-talet med mycket enkel
inskription.

De tidigaste uppgifterna om kyrkogårdens utsträckning i Södra Möckleby finns på en
geometrisk karta daterad 1641. Här visas kyrkogården som en kvadrat kring kyrkan, med
större yta öster än väster om kyrkan och ungefär lika stor eller något större yta norr om än
söder om kyrkan. Kyrkogården omgärdades redan här troligen av en stenmur. En större
utvidgning genomfördes under andra hälften av 1600-talet eller 1700-talets början. På en
avmätningskarta från 1736 är kyrkogården mycket större än tidigare och har formen av en
något förskjuten rektangel med en stor tillkommen yta öster om kyrkan och kanske också ett
litet stycke mark i väster. En teckning av Frigelius från 1753 visar att det då stod en klockstapel
strax sydväst om kyrkan och att kyrkogården hade ingångar i form av vardera en
stiglucka i norr och söder. Stigluckorna ska ha varit byggda av trä och ha ersatts av murade
tegeltäckta stenportar år 1808. Dessa murade stigluckor placerades i söder och väster. I början
av 1800-talet avritade Nils Isak Löfgren kyrkomiljöer på Öland. Teckningen från Södra
Möckleby är daterad 1819. Här uppvisas kyrkogården omgärdad av en mur och med
stigluckor just mot söder och väster. På teckningen finns inga träd på kyrkogården. Under
1700-talets gång planterades trädkransar kring många kyrkogårdar, både för att skapa en
vacker inramning och för att man trodde att träden hade en renande effekt. I många fall dröjde
det dock fram till 1800-talet innan träd planterades. En enskifteskarta från 1814 visar att en
byggnad vid denna tid hade uppförts i kyrkogårdens nordvästra hörn, där bårhuset ännu
ligger. Nuvarande bårhus har delar kvar från denna ursprungliga byggnad.

Hur kyrkogården gestaltade sig före det att kyrkan fick nytt långhus är svårt att säga. Troligen
fanns många av de mer prominenta familjernas gravplatser inne i kyrkan markerade av
kalkstenhällar i kyrkgolvet. Ute på kyrkogården rådde sannolikt, med dagens mått mätt,
oordning med enstaka hällar och andra typer av vårdar i högt gräs. Under 1800-talets första
decennier diskuterades ombyggnad eller nybyggnad av kyrkan. Det fanns även tal om att
kyrkan skulle överges och att Södra Möckleby och Smedby församlingar skulle bygga en ny
gemensam kyrka. Som anledning till denna plan nämndes bl a kyrkans läge blottställd för röken från två närbelägna alunverk samt kalkugnar som smutsade ned kyrkan. Beslut togs
dock om att riva allt utom tornet och uppföra nytt långhus, kor och sakristia fogade till det
gamla tornet. Under drygt ett års tid måste kyrkogården närmast kyrkan varit mycket av en
byggarbetsplats. I september år 1851 invigdes den nya kyrkan. Samtidigt är det troligt att även
kyrkogården uppordnades. Vid denna tid hade begravningar inne i kyrkan förbjudits sedan
flera decennier. Ny kyrkogårdsmur ska ha byggts 1852, men har senare till stora delar
omlagts, bl a 1940. Järngrindar fanns först i öster och söder, senare och numera i väster och
söder. Grindarna har sedan 1853 varit desamma. På dem finns årtalet 1853 samt initialerna C
D. Från 1852 finns dokumenterat att träd planterades kring kyrkogården och såväl 1878 som
1907 planterades fler. Kring årsskiftet 1855-56 hemsöktes socknen av en koleraepidemi som
på 25 dagar skördade 23 människorliv. Var dessa personer begravdes är inte klarlagt.
Kyrkostämman beslöt år 1889 om indelning av gravplatser och uppläggning av gångarna,
ett beslut som upprepades 1907. Från 1892 finns en teckning bevarad vilken uppvisar en
struktur på kyrkogården som är lik dagens vad gäller gångstråkens placering och de olika
begravningsytorna. Vid denna tid bör det ha funnits en tydlig åtskillnad på kyrkogården
mellan köpta gravplatser och sk allmänna gravplatser även kallade linjegravar. De senare
upplät gratis eller mot en liten summa till de mindre bemedlade och de döda begravdes i linje
vart efter de avled och inte i familjegravar. Ofta förlades sådana områden norr om kyrkan, en
placering som traditionellt sett haft en lägre status.

Bevarade gravstenar på kyrkogården kan ge oss några exempel på hur gravvårdarna kunde se
ut under 1800-talet. I museiuppställningen i kyrkogårdens sydöstra hörn finns nio stycken
kalkstensvårdar från 1800-talet bevarade. Formerna varierar, med de är alla stående stenar.
Ytterligare två liknande finns väster om tornet, även de sekundärt uppställda. I museiuppställningen
finns också gjutjärnskors från 1870- respektive 80-talet. Med dagens struktur
på kyrkogården är det svårt att säga hur kyrkogården kring sekelskiftet 1900 i detalj var
organiserad. Ett par fotografier från 1900-talets början visar sydsidan av kyrkogården som ett
område där gräset växer högt mellan olika stora gravvårdar . Vid flera platser finns kullar av
murgröna och kring en gravplats syns en omgärdande häck. Inför det att kyrkogården skulle
utvidgas på 1930-talet beskrivs något av gamla kyrkogårdens struktur. Nuvarande kvarter 3
var vid denna tid fullbelagt, mest med familjegravar. Nuvarande kvarter 8 användes för
allmänna gravar som var för nya för att grävas om. Längs med kyrkogårdens gångar fanns
häckar av liguster. Tanken var att först ta den nya kyrkogården i bruk för att sedan efter en tid
helt kunna nyanlägga nuvarande kvarter 8. Ett flygfotografi från 1935 visar att gångarna var
grusade liksom planen framför kyrkan i söder. Välklippta häckar syns omgärdande såväl
enstaka gravplatser som kvarteren ytterkanter. Gravplatserna verkar vara grusade. Strukturen
var strikt ordnad.

Efter ritningar utförda av Erik Fant, Stockholm, 1936 utvidgades kyrkogården med en
rektangulär yta norr om den gamla kyrkogården. Marken köptes från f d hemmansägaren
Samuel Olsson till ett pris av ca 65 öre kvadratmetern. Genom utvidgningen som invigdes i
september 1939, kom nuvarande kvarter 5 och 6 till. Kring området lades mur och planterades
en trädkrans. Den gamla kyrkogårdsmuren skulle lämnas kvar och endast ett hål tas upp till
den nya delen. Så blev det dock inte, utan muren mot det nya området revs. Enligt planerna
skulle den nya kyrkogården anläggas med ensamgravar i mitten omgivna av familjegravvårdar
som inte är högre än 1,2 meter. Liggande hällar skulle placeras på en yta i väster.
Som häckar skulle liguster eller buxbom användas. Den planerade strukturen kom dock aldrig
att genomföras utan området belades med gravplatser med stående vårdar mot rygghäckar i
raka rader. Något särskilt område för ensamgravar verkar inte ha blivit till.

År 1940 lades stora delar av muren kring kyrkogården om i samma utförande som den gamla.
Anledningen var att den gamla muren var vittrad och skadad av stora träd och att den
utvidgade delen fått en ny mur som såg väldigt fin ut i jämförelse med den gamla. En bit av
muren i norr lades inte om vid denna tid utan har än i dag en mer ålderdomlig struktur. En
karta daterad 1946 visar att kyrkogården då hade en annorlunda kvartersuppdelning än idag. I
nuvarande kvarter 4 ingick även området för dagens kvarter 7 och i kvarter 3 ingick även
nuvarande kvarter 8. Gångsystemet var vid denna tid mer markerat med längdaxeln öst-väst
utlagd som en gång. Gångar fanns även innanför muren i söder och väster i kvarter 2.

År 1949 genomfördes en enkätundersökning i Växjö stift där församlingarna uppmanades att
svara på ett antal frågor om kyrkogården. I Södra Möckleby var det komminister Harald
Nyström som skrev svaret. Här framgår att församlingen slutade ha en uppdelning mellan
enskilda/ köpta gravar och allmänna gravar år 1947. Nyström berättar också att man förr hade
en uppdelning av kyrkogården efter byar, vidare att gravkullar finns i olika former, avlånga
och runda ofta planterade med murgröna, men att de ofta är halvmånformiga vid gravstenar.
Nyström beskriver också att då gravplanen görs slät är beläggningen av sand eller jord, någon
gång av singel. Gravvårdarna beskrivs vara av granit eller kalksten och får högst vara 110 cm
höga. År 1949 var kyrkogården planterad med lönn, alm, ask och lind samt med häckar längs
gångar och kring gravplatser av buxbom eller liguster.

År 1950 uppsattes ytterbelysning vid kyrkan med lyktstolpar efter förslag av ingenjörsbyrån
Tor Engströms i Kalmar. Året därefter byggdes bårhuset om. Här är det oklart vad som
utfördes eftersom inga ritningar finns av byggnaden före ombyggnaden. Troligt är dock att
bårhusets ingång flyttades från långsidan med entré från skolplanen väster om kyrkogården,
till kortsidan i söder. Dagens utformning tillkom med tre fönster mot väster. Det var G H
Stacke, Degerhamn som utfört ritningarna. År 1955 kompletterades kyrkogårdens belysning
med ytterligare stolpar.

I slutet av 1950-talet och fram till 1961 pågick förändringsarbeten på kyrkogården. Hela
kyrkogården omplanerades nu av Hushållningssällskapet. Först skedde omläggning av kvarter
3 och 4 och därefter av kvarter 1 och 2. Av ritningar framgår att förändringarna var
genomgripande med flyttning av gravvårdar så att de hamnade i raka rader, igensåning av
gravplaner, borttagande av enskilda häckar (bl a buxbom) och plantering av gemensamma
rygghäckar. Lägre partier fylldes upp och hela området besåddes med gräs. I arbetena ingick
en omläggning av delar av den norra kyrkogårdsmuren med delvis återanvänt stenmaterial
efter ritningar uppgjorda av konsulent Engstedt. Muren förlades något längre norrut än
tidigare för att få ett större avstånd till träden, vars rötter skadat den tidigare muren. Från
1960-talet och framåt har nya gravplatser tagits i bruk främst i nuvarande kvarter 7 och 8 där
strukturen hela tiden varit rader av vårdar mot rygghäckar.

Under 1990-talet uppmärksammades att träden längs kyrkogårdsmuren på vissa ställen
orsakat skador på murarna. År 1992 lades ett parti av den västra muren om och vissa träd togs
bort i öster och nordost. Även år 1996 fälldes flera askar och almar på kyrkogården. Bl a
fälldes några träd vid den västra muren. En trädvårdsplan utarbetades och låg klar 2002.
Trädvårdsplanen följs nu och man återplanterar vid fällning för att föryngra kyrkogårdens
trädbestånd. År 2004 kompletterades kyrkogårdens belysning med tre lyktstolpar, alla
placerades nära kyrkan i väster och söder. År 2006 gavs tillstånd till att restaurera delar av den
södra och västra kyrkogårdsmuren samt till att lägga om ett parti av huvudgångens
kalkstensflis. Arbetet med att upprätta en digital gravkarta pågår 2006.

Historier kring många av de personer som ligger begravda på Södra Möckleby kyrkogård har
nedtecknats av lokalforskaren Gösta Wahlgren. En del av uppgifterna har skänkts till den
lokala hembygdföreningen och till Kalmar läns museum.

1641
En geometrisk karta visar kyrkogården som en kvadratisk yta
som omger kyrkan.

Före 1736
Kyrkogården utvidgades antingen i slutet av 1600-talet eller i
början av 1700-talet. En avmätningskarta från 1736 visar då en
rektangulär, stor kyrkogård.

1753
Frigelius avtecknade kyrkan och kyrkogården med klockstapel
i sydväst och med ingångar till kyrkogården i form av
stigluckor i norr och söder.

1814
En enskiftetskarta visar att bårhuset blivit uppfört i nordväst. Lantmäteriet

1851
Nytt långhus uppfördes, vilket påverkade kyrkogården. ATA

1852
Träd planterades kring kyrkogården. Sederblad/Nyström

1853
Nya, smidda grindar placerades i söder och väster. Sederblad/Nyström

1878
Plantering av träd. Sederblad/Nyström

1889
Kyrkogården ordnades med gravplatser och gångar. Sederblad/Nyström

1907
Plantering av träd. Sederblad/Nyström

1936
Utvidgning med en ny del i nordost. ATA1940
Omläggning av stora delar av kyrkogårdsmuren. ATA

1947
Man slutade att skilja på köpta och allmänna gravplatser. KLM

1949
Komminister Harald Nyström beskrev kyrkogården efter de
frågor som ställs i en enkät från stiftet.

1950-tal
Belysning monterades på kyrkogården, bårhuset byggdes om. KLM

Omkring 1960
Stora förändringsarbeten på kyrkogården med omläggning av
gravkvarter. Grusgravar såddes igen, häckar togs bort, liksom
grusgångar. Total nyanläggning av kvarter 7 och 8.

1990-tal
Omläggning av vissa delar av muren, avverkning av några av
de gamla träden.

2002
Trädvårdsplan utarbetades.

2004
Komplettering av belysning på kyrkogården. 2004

2006
Tillstånd gavs att lägga om delar av kyrkogårdsmuren i väster
och söder samt laga ett parti av kalkstensgången.

2006
Upprättande av digital kyrkogårdskarta pågår.