HUBBO KYRKA

Kyrkans äldsta inventarium är dopfunten i sandsten, med ursprungligt koniskt trälock för vigvattnets skydd, troligen från 1100-talet. Allmänt antas att den första kyrkan på platsen byggdes vid denna tid, sannolikt i trä, möjligen med vidbyggd sakristia i sten

Under 1300-talets första hälft byggdes istället nuvarande kyrka i gråsten med tegelmurade, branta gavelrösten. Den omfattade långhus med kor under samma tak och sakristia mot norr. Sadeltaket var spåntäckt. Över kyrkorummet var ett trätak, oklart i vilket utförande.

Ungefär 150 år senare slogs kyrkorummets tre stjärnvalv, vilande på bastanta hörn- och strävpelare. Mot söder tillbyggdes ett vapenhus som täcktes med ett enklare kryssvalv.

Kyrkorummets första predikstol tillkom förmodligen ganska snart efter reformationen och var placerad på kyrkorummets norra sida. År 1637 uppsattes istället en predikstol på södra sidan. Senast vid denna tid torde även den första riktiga bänkinredningen ha stått klar.

Under senare hälften av 1600-talet genomfördes stora reparationer, då valv och väggar bands samman med de dragjärn som än idag går tvärs igenom kyrkorummet. Även den alltjämt befintliga klockstapeln reparerades. (Ursprungligen lär klockstapelns stomme ha stått öppen.)

På 1740-talet utökades dåvarande altarprydnaden och ny altarring blev uppsatt. Om kyrkorummets övriga inredning förnyades är obekräftat men troligt.
Vid reparation av sakristian 1827 insattes nuvarande järndörr från koret och i fönstren sattes järnbeslagna träluckor. Att hela kyrkan krävde en större upprustning fastslogs i protokoll 1842. Arbetena kom till stånd 1852, då fönstren förstorades och väggarna lagades både in- och utvändigt. I kyrkorummet lades plankgolv istället för tidigare tegelgolv som blivit ojämnt. Två år senare fullbordades förnyelsen med att en blåmålad och förgylld predikstol uppsattes på kyrkorummets norra sida. Samtidigt ommålades dåvarande altaruppsats och bänkinredning, förmodligen i samma stil som predikstolen.

Nästföljande upprustning och omgestaltning var radikal, genomförd 1894 efter ritningar upprättade av arkitekt Carl Fredrik Ekholm, verksam i Uppsala. Då borttogs nästan hela den dåvarande inredningen, från mitten av 1800-talet, 1700-talet och tidigare. Kyrkorummets valv och väggar avjämnades genom bilning och ny slätputs slogs på. (Om rester av medeltida muralmåleri funnits torde de ha gått förlorade vid dessa arbeten.) Sedan dekorerades väggarna med en kvadermålning och valven schablonerades. Plankgolvet som inlagts 40 år tidigare revs upp för att ersättas med klinkerplattor i mittgång och kor. Nya plankgolv lades under den nybyggda bänkinredningen, som hade ornerade gavlar och skärmar. Norrsidans befintliga fönsteröppning förstorades och ytterligare en upptogs. Överallt tillkom nya fönstersnickerier. Den blott 40-åriga predikstolen ersattes med en ny, placerad på en snidad mittpelare. I koret sattes ett altare i trä och framför byggdes en halvcirkelformig altarring. Som altartavla tjänade ett nyinsatt fönster med masverk av gjutjärn och målat glas. Den fem år tidigare byggda orgelläktaren kompletterades för att utseendemässigt bättre ansluta till den helt omstöpta interiören. Vapenhuset i söder gjordes om till bårhus, vilket det förblev till 1950-talet.

År 1935 vidgades västportalen och fönsteröppningen ovanför murades om till rund form. Arbetet var planerat att ske redan 1894, men blivit skrinlagt. Utvidgningen gjordes efter Georg Schermans ritningar, vilka anknöt till de 40 år tidigare upprättade ritningarna av Carl Fredrik Ekholm.

Kyrkorummets utseende förändrades åter vid förnyelse på 1950-talet, med Karl Martin Westerberg som ansvarig arkitekt. Arbetena inleddes 1950 med att dåvarande kyrkkaminer och 1894 års bänkinredning togs bort. Nytt undergolv av betong blev gjutet, därpå lades linoleummattor och nuvarande bänkinredning med marmorerade gavlar byggdes. Elektrisk uppvärmning installerades. Fortsättning följde 1952, då kyrkans grundmurar förstärktes med betong under marknivå och fasaderna renoverades. Klinkergolven i gångar och kor revs upp och ersattes med golvtegel. Valv och väggar miste 1894 års dekormålning för att istället kalkavfärgas i en neutral, gulvit nyans. Korets fönsteröppning igenmurades och en ny altaranordning byggdes, bestående av ett tegelmurat altare och ett altarskåp av furu i vilket kyrkans medeltida träskulpturer placerades. Av 1894 års inredning sparades bara läktarbarriären och predikstolens korg, fast med helt annan färgsättning. En målning från det borttagna korfönstret insattes i västra gavelns runda fönster. Vapenhuset återställdes efter att i sextio år ha använts som bårhus. 1950-talets förnyelse fullbordades med tillkomsten av ett orgelverk av Åkerman & Lund 1958.

En mer begränsad förändring medförde 1970 års arbeten, under ledning av arkitekt Per Bohlin. Då lades golv av breda, lackade bräder under bänkinredningen, altarringen ändrades och 1952 års altarskåp ersattes med nuvarande kalkstensskiva och en furupanel i korets nisch. Panelen borttogs åter 1990, då altarets träskulpturer istället placerades i en liten tillsluten monter av mörkbetsat trä och skyddsglas. För att minska drag och värmeförluster blev en inre pardörr av ek 1991 insatt i södra vapenhuset, numera använt som sammankomstlokal.

Källor och litteratur

Otryckta källor

Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA)
Inventarium upprättat i enlighet med 3 § av kungliga förordningen den 17 april samt venerandum consistorii i Vesterås därpå grundade cirkulären den 9 oktober och den 9 december 1829
Ihrfors, Eric: Westmannia sacra, handskrift färdigställd 1899-1902, baserad på församlingsarkivens handlingar från äldsta tid fram till omkring 1900

Hubbo församlingsarkiv (HF):
O I a; 2, handlingar om kyrkobyggnaden 1893-1970
O I b; 1, handlingar om bårhuset 1955

Västmanlands läns museums arkiv (VLM):
Kyrkogårdsinventering, redovisad 1984-09-04 av antikvarie Ulla Bergquist

Västerås stadsbibliotek (VSB):
Glimtar ur Hubbo församlings historia 1850-1990, utgiven 1990-04-07 av studiecirkelgrupp inom ramen för Sveriges Kyrkliga Studieförbund. (stencilerat häfte)
Krönikebok för Tillberga-Hubbo pastorat 1888-1914, nedtecknad av kyrkoherdarna Adolf Fredrik Berggren och Gustaf Moberg. (stencilerat häfte)

Västerås stifts arkiv (VS):
Västerås domkapitel E IV b; 39, 1842 års inventarium
Västerås domkapitel E IV b; 116, 1872 års inventarium

Litteratur
Ahlberg, Hakon och Björklund, Staffan: Västmanlands kyrkor i ord och bild - Förlag: Staffan Björklund 2000
Berggren, Bonzo: Kyrkorna i Västmanlands län: en presentation i text och bild över samtliga kyrkor tillhörande Svenska kyrkan/utgiven av Västmanlands nyheter - Västerås 1982
Redelius: Hubbo kyrka - Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 1979

Se bifogad PDF med bifogad händelselista för information kring alla händelser, årtal, upphovsmän och specifika källhänvisningar.

I långhuset finns 28 likadana takstolar med hanbjälke och saxkryss med avstånd 0,70 0,75 m cc. Sekundära förstärkningar med hanbjälke strax under nock förekommer. På några ställen är takstolarna förbundna med tunna rundvirken, för vindförstyvning alternativt stabilisering vid taklagets resning. I knäbocken är stickbjälken lagd över remstyckena och inte förankrad i knuthak. Det finns flera exempel på knäbockar utan hak inom Västerås stift men det är ovanligt om man jämför med andra taklagsundersökningar. Kortlingar är inlaxade för att hålla ihop yttre och inre remstycke. Små dymlingar, dymlingshål i långhusets högben på samma ställe, kan vara rest från mallning vid bilning eller för att lyfta virke. Virket är tvärbilat. Två sprättäljda stödben finns i knäbockar åt söder.

Vapenhuset är yngre än långhus och sakristia men ett par högben och knäbockar kan vara samtida med långhuset.

I sakristian finns 7 senmedeltida takstolar, avstånd 0,65 0,70 m cc. Här finns ett par sprättäljda hanbjälkar. En äldre taktrobräda ligger upplagd på sakristians vind, troligen 14001500tal.

Putskant finns upp på remstyckets insida. Kyrkan är murad i gråsten men tegelskift närmst remstycket.

Taklaget kan vara sent 1400tal, eller eventuellt samtida med valvslagningen. De sprättäljda delarna kan komma från ett ursprungligt 1300talstaklag och hänföras till angivet byggår. Sakristia kan vara senmedeltida och några delar i vapenhuset kan vara samtida med långhuset., Kyrkorummet omfattar tre travéer täckta med stjärnvalv på väggpelare från 1400-talets senare hälft, stabiliserade med dragjärn sedan 1680. Vid renovering 1894 bilades valv och väggar till nuvarande jämna struktur. Annars präglas fast inredning och färgsättning av förnyelse på 1950-talet och 1970. Putsytorna är avfärgade i enhetlig gulvit nyans. I fönstrens inre bågar sitter blyinfattat nyantikglas i olika färger. I kor och mittgång ligger maskinslaget mörkrött tegel med lackad yta. Under bänkinredningen ligger lackat brädgolv. Bänkarna är öppna, försedda med rektangulära gavlar som målats i bruna och rödgula nyanser. Orgelläktaren med sin barriär är från 1894, fast det ursprungliga ådringsmåleriet ersattes 1952 av nuvarande färgsättning. Orgelverket insattes 1958, med bibehållande av en orgelfasad från 1889.

Ett av inredningens äldre inslag är predikstolen av ek, insatt 1894. Dess nuvarande målning av gröna, gula, röda och vita betser tillkom dock 1952, liksom det tegelmurade, putsade fundamentet. Altaret är också murat, belagt med kalkstensskiva. Bakom finns medeltida träskulpturer uppställda i en liten tillsluten monter av mörkbetsat trä och skyddsglas. Framförvarande altarring är femsidig, målad med temperafärg och klädd med grovt linne.

Till sakristian går en järnbeslagen dörr från 1830-talet.
Inträde till kyrkan sker normalt från väster, där bara ett vindfång skiljer ingångsdörren från kyrkorummet. Det kryssvälvda vapenhuset i söder används numera som sammankomstlokal.