NÄVELSJÖ KYRKA

Allmän karaktär
Kyrkogården har en rektangulär plan med kyrkan i nordost och dess
kor vänt mot öster. Väster om kyrkan reser sig klockstapeln. Längs
kyrkogårdsmurarna på kyrkogårdens äldre del sträcker sig kvarter
A (kvartersbeteckningarna är författarens egna). I slänten öster om
kyrkan ligger kvarter B, söder om kyrkan och klockstapeln kvarter
C och väster om kyrkan kvarter D. Kvarter E är den nyare, något
lägre liggande delen i väster.

Omgärdning
Kyrkogården inhägnas av kallmurar av markstensblock, lagda under
1800-talet och 1925. De är av ca 0,5 1 meters höjd. Vid den
gamla kyrkogårdsdelens öst- och västsidor rör det sig om stödmurar,
i söder och kring utvidgningen om murar med jordvall på insidan.
Den östra stödmuren är gemensam med skolplanen. Den gamla
kyrkogårdsdelen saknar mur i norr där istället en häck av hagtorn
och avenbok sträcker sig.

Ingångar
Kyrkogårdens huvudingång är gemensam med f.d. kyrkskolan.
Sannolikt flyttades grindpartiet till denna plats i samband med
skolans uppförande 1885, från vilken tid de fyra toppiga granitstolparna
sannolikt stammar, liksom de små sidogrindarna i smide.
Den mittersta pargrinden i smide är från 1800-talets förra hälft och
bär texten Näfvelsiö samt rik rosettdekor. I öster har stödmuren
en betongtrappa med enkelt järnrörsräcke. Från Klockaregården
i söder en liten smidesgrind av samma slag som huvudingångens
sidogrindar, hänger mellan två grovt tuktade granitstolpar. Nya
kyrkogårdsdelen har en sentida smidd pargrind i nordöstra hörnet,
utförd som ovannämnda mellan fi nhuggna granitstolpar.
Vegetation
Kring kyrkogårdens gamla del fi nns rester av en trädkrans, vilken
endast i väster bildar en sammanhängande rad av sekelgamla kastanjer.
Längs södra muren är ett blandat bestånd av yngre lövträd,
bl.a. kastanj. Vid kyrkans nord- och västport växer fem konstfullt
hamlade lindar. Längs utvidgningens murar är rader av unga björkar.
Ursprungligen rörde det sig om kastanjer.
Gångsystem
Kyrkogården binds samman av ett nät med rätvinkligt utlagda
grusgångar, vilka även defi nierar gravkvarteren. Runt kyrkan är en
stor grusad yta och från huvudingången i norr en bred grusgång
över gamla skolplanen.

Gravvårdstyper
Kyrkogården kan uppvisa gravkonst från åtminstone 1600-talet
fram till idag. Den äldsta vården är en sannolikt medeltida, naturlig
häll med korsristning. Från 1600- och 1700-talet är en grupp
nödtorftigt tuktade skiff erfl is. Ett vanligt inslag på kyrkogården är
det förra sekelskiftets resliga vårdtyper av granit, vanligen i form av
bautasten eller obelisk. Med senare tiders bestämmelser om maximihöjd
på vårdar fick status istället uttryckas på bredden. Bruket av
grusbäddar med inramning av sten eller häck var vanligt bland dessa,
liksom hos de föregående, men kvarstår idag bara i enstaka fall. Ofta
utgjorde vård och stenram en helhet som blivit bruten när stenramen
avlägsnats. Av allmänna linjen fi nns endast vaga spår i form av några
småskaliga stenar. Under efterkrigstiden blev vårdarna enklare i sina
former samt mer och mer uniforma. En orsak var det begränsade
utbudet av tillverkare, vilka ofta nyttjade samma kataloger. En annan
orsak var tidens kollektivistiska samhällsanda. Genomgående
under hela 1900-talet har granit varit närmast allenarådande som
material, under seklets andra hälft företrädesvis opolerad grå granit
medan polerad svart präglade de första decennierna.

Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf.

Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarter A sträcker sig längs gamla delens kyrkogårdsmurar och har
ett stort inslag av familjegravar.

Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet är blandat med avseende till såväl ålder som
form. Äldsta stenen är rest 1888 över komminister Theodor Alfred
Liljevall. Den är huggen i nordtysk kalksten med nygotiskt
formspråk och murgrönerelief. Vårdtypen är vanligast i Sydsverige,
Danmark och Nordtyskland. Även andra vårdar har en individuell
prägel, detta gäller exempelvis den över två meter höga bautastenen
i sydost och riksbekante skulptören Adolf Jonssons gravvård
från 1918 över sig och sin moder. Bronsreliefen Dödsbädden är
utförd av skulptören själv. Flera vårdar från 1940-talet till idag har
den vanliga låga rektangulära formen, ofta med ett relativt stramt
formspråk. Av det fram till 1950-talet vanliga bruket med grusbäddar
kvarstår bara tre exempel, två från 1927 med stenram och en
från 1924 med pollare och kätting som inhägnad. Titel förekommer
nästan bara bland det äldre vårdbeståndet. Förutom redan nämnda
titlar finns kyrkovaktare, lantbrukare (flest), häradsdomare, hemmansägare,
folkskollärare och organist, distinktionskorpral och
svärdsman, skomakaremästare.

Kvarter B och C
Allmän karaktär
Kvarter B utgör slänten öster om koret med ett fåtal, glest stående
vårdar. Kvarter C är ett långsmalt kvarter söder om kyrka och
klockstapel med gravar i korta nord-sydliga rader med ryggen mot
varann. Till stor del rör det sig i båda kvarteren om familjegravar.
Vid vapenhusets sydvägg står några musealt uppställda vårdar.

Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet härrör från 1904 till idag, äldst är en obelisk i
röd granit. De äldsta och mer högresta vårdarna återfi nns huvudsakligen
i östra hälften av kvarter C och spridda i B. Främst rör det
sig om obelisker i polerad svart granit. Västra hälften av C utgörs
nästan uteslutande av låga, rektangulära vårdar i vanligen opolerad
svart eller grå granit från omkring 1940 till idag. Formspråket på
dessa är tämligen stramt, i en del fall klassiserande. Kvarteret har
tidigare varit ett rent gruskvarter, men av detta fi nns idag inga
andra spår än fl yglar på några av de låga vårdarna från omkring
1940. Endast ett fåtal vårdar i kvarteren bär titel: hemmansägare,
lantbrukare, grenadjär, lärarinna, svenskamerikan. De musealt
uppställda vårdarna vid vapenhuset är åtta stycken enkelt tuktade
skiff erfl is, varav några med inristade initialer och årtal: 1663, 1671,
1742 och 1778. En rest, otuktad granithäll har ett inristat latinskt
kors och skulle kunna vara medeltida. En bit av ett gjutjärnsstaket
som tidigare inramat en grusgrav bär en plakett som minner om
rådmannen C C Hörnstein, död 1883.

Kvarter D
Allmän karaktär
Kvarter D består av nord-sydliga gravrader främst norr om klockstapeln.

Gravvårdstyper
Gravstenarna är nästan uteslutande från 1970-talet till idag och
håller en låg profi l. De yngre har ett något lösare formspråk och
friare val av material. Titlar lyser med sin frånvaro. Ursprungligen
tycks området ha varit allmän linje, vilket tycks vara fallet på ett
äldre fl ygfotografi . Av de gamla allmänna gravarna kvarstår endast
två, en liten häll från 1913 och en liten bautasten från 1920. Vid
kyrkans västport finns några mer påkostade äldre gravar. Granitvården
över komminister Johan Hultman (sedermera biskop i Växjö)
från 1843 är kyrkogårdens äldsta vård på ursprunglig plats. Invid
denna står ett svart granitkors från 1950 över komminister Martin
Elofsson. En individuell prägel har en intilliggande grav från 1952
med stor naturstenshäll.

Kvarter E
Allmän karaktär
Kyrkogårdsutvidgningen från 1925 består av gravrader längs kyrkogårdsmurarna
och i nord-sydliga rader inom två gräskvarter.
Vårdarna i kvarteren står med ryggen mot varann. Längs kyrkogårdsmurarna
och gångarna rör det sig till stor del om äldre familjegravar.

Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet härrör från 1928 till idag. Äldsta vården är
ett hjulkors i granit över kantor Bexell. Detta står vid kyrkogårdsmuren
och gången liksom alla de äldre vårdarna. Dessa håller en
låg profil och är i form av gavlar som hört samman med grusbädd
och stenram eller av den rektangulära typ som blev vanlig ca 1940.
Formspråket hos de senare är ibland klassiserande. Den största delen
av vårdbeståndet utgörs av stenar från 1940-, 50- och 60-talen med
stramt formspråk. Kvarterens inre var avsett som allmän linje, men
det finns inga vårdar som idag tyder på att de verkligen fick den
användningen. Titlar förekommer endast på ett fåtal av de äldre
vårdarna: handlande, nämndeman, kyrkovärd.

Kyrkogården har medeltida ursprung. Om dess tidiga historia är
föga känt. Kyrkogårdens äldsta kända utsträckning framgår av en
storskifteskarta från 1794. Planen är rektangulär med en stiglucka i
öster som ingång. Vid okänt tillfälle under 1800-talet har kyrkogår-
den utvidgats västerut. Troligen i samband med detta försågs kyrkogården
med stenmur och trädkrans. 1925 skedde en ny utvidgning
åt väster. Vid denna tid var kyrkogården uppdelad i allmänna och
enskilda kvarter. Allmänna linjen torde ha utgjort kvarteret norr om
klockstapeln och det inre av kvarteren i den senaste utvidgningen.
De enskilda gravarna låg längs gångarna och i kvarteren söder och
öster om kyrkan. Dessa köpegravar var genomgående grustäckta och
vanligen inramade av häckar, vilket syns på äldre fotografi er. Under
1900-talets senare del har grusbäddar och gravramar bortrationaliserats
från kyrkogården i syfte att skapa lättskötta gräsmattor.