Avslag

Stormossen är en av de stenåldersboplatser som upptäcktes inför den nya E4:an genom Uppland. Den låg helt inom det planerade vägområdet, vilket innebar att hela fornlämningen grävdes ut.

Platsen förefaller ha varit i användning under två olika tidsperioder. Första gången människor slog sig ner där var för 6000 - 7000 år sedan. Då låg platsen vid stranden på en ö i ytterskärgården. Nästa gång folk bosatte sig där var för ungefär 4000 år sedan. Då hade landet höjt sig så mycket att den forna fjärden hade blivit en insjö på en större ö.

De ytor som arkeologerna undersökte visade sig innehålla mycket gamla lämningar. De hittade flinta, kvarts och sälben som kan dateras till ca 5 500 f Kr, en datering som på arkeologspråk innebär tidigt i senmesolitikum.

Vid Stormossen undersöktes flera mindre ytor. Bland annat en slagplats (d v s där har man suttit och arbetat med att göra redskap) för kvartsbearbetning. Vid slagplatsen har splitter och mindre avslag påträffats tillsammans med små kvartskärnor. På övriga ytor hittas koncentrationer med brända sälben och flinta. Platsen har legat mycket nära strandkanten.

Ungefär 400 meter därifrån undersöktes en mindre stenfri boplatsyta, ca 8x12 meter, belägen på en naturlig terrass i en mycket storblockig moränmark. På ytan hittades rikligt med bearbetad kvarts och flinta tillsammans med brända ben och hasselnötsskal. Inom ytan fanns även anläggningar i form av härdar och koncentrationer av skörbränd sten. Den här platsen har legat en liten bit upp från strandlinjen.

Strax intill boplatsytan påträffade även ett kvartsbrott. Här har man brutit kvarts från en kvartsåder i ett flyttblock. Kvartsen på boplatsytan är av samma typ som finns i blocket. Möjligen har blocket varit en av orsakerna till att man valde att uppehålla sig på platsen.