Hornsbergs kyrkan

Kyrkobyggnadens lokaler är sammanbyggda med Medborgarhuset och uppfördes 1965-1966. Vid den tidpunkten stod den intilliggande förvaltningsbyggnaden klar. Fasaderna är enhetliga både i sitt materialval och genom de strama formerna. Kyrkans lokaler ligger i den sydvästra delen av komplexet, avskiljt genom en passage från det centrala torget. En trappa leder upp till en mindre öppen plats framför kyrkans huvudentré. Kyrkan utgör en integrerad del i det övriga byggnadskomplexet och utmärker sig främst i exteriören genom sitt höga klocktorn med ljudluckor av kopparplåt som kröns av ett kors. Kyrkorummet är också möjligt att spåra i exteriören eftersom den byggnadsdelen är högre och saknar fönster med undantag av två högt sittande fönster mot norr och söder. De har bågar av trä.

Taket är platt och täcks av en gummimatta. Kyrkans sockel är av granit. Längs kyrkorummets norra sida är en lägre sakristia och doprum tillbyggt. Till sakristian finns en separat ingång och till doprummet en dubbeldörr genom vilken man kan ta in kistor. Dörrarna är beklädda med kopparplåt. Huvudentrén utgörs av en enkeldörr i trä. Till höger om dörren finns en fontän i sten som i dagsläget är övertäckt med en plåttäckning. Till kyrkans lokaler hör vestibul och församlingssal, samt kök. De senare är placerade i byggnadskroppen som fortsätter mot söder och som således övergår i Medborgarhusets lokaler. Här får byggnaden mer karaktären av vanligt kontorskomplex. Fönstren i vestibulen utanför församlingssalen är av trä och går ända ned till sockeln. Den södra delen har en övre våning och där har kyrkan tre mindre samlingsrum och kontor.

Genom Östersunds expansion under 1900-talet upptas Frösöns östligaste del idag av stadsbebyggelse. Stadsdelen som kallas Hornsberg präglas av villabebyggelse och flerbostadshus från 1940-talet och framåt. En tomtstyckningsplan över Hornsbergs municipalsamhälle upprättades 1885. På den här platsen låg vid 1800-talets mitt en gård ägd av provinsialläkare Pehr Rissler och egendomen fick namnet Hornsberg efter hans hustru Margareta Charlotta van Hoorn. Avsikten med planen var att skapa en finare villaförstad till Östersund men det kom att bli människor med enklare typ av arbeten som bosatte sig här. Fyra tomtlotter lades ut på varje rutnätskvarter. En central punkt var det cirkelrunda stjärnplatstorget Runda torget som utgjorde mittpunkten varifrån gatorna utstrålade radiellt. Det tomtstyckade området upphöjdes till municipalsamhälle 1898 under benämningen Villastaden Hornsberg.1948 bildades Frösö köping av Hornsberg och villasamhället i Frösödal. Vid kommunsammanslagningen 1971 uppgick Frösö köping i Östersunds kommun.

I början av 1960-talet beslutade Frösö köping att uppföra en gemensam anläggning innehållande kommunal förvaltningsbyggnad, medborgarhus och lokaler för kyrklig verksamhet. Utvald plats för anläggningen var mittpunkten i den gamla kvartersplanen, det Runda torget. En arkitekttävling anordnades 1961 som vanns av Lennart Thams arkitektkontor. Sedan denna avlidit fortsatte och slutförde arkitekt Yngve Tegnér ritningarna och bygget av komplexet. Anläggningen utfördes utan att anpassas till den äldre rutnätsplanen. Byggnaderna, som idag huvudsakligen inhyser Landstingets förvaltning och Hornsbergskyrkan, ligger placerade på tre sidor runt ett inre torg som riktar sig mot Frösöbron och Östersund. De är enhetligt utformade med fasader i tegel.

Kyrkobyggnadens lokaler är sammanbyggda med Medborgarhuset och uppfördes 1965-1966. Vid den tidpunkten stod den intilliggande förvaltningsbyggnaden klar.

Från huvudentrén kommer man in i en liten vestibul där väggarna är av tegel. En trappa i tegel leder upp till läktaren. Till höger är en öppning i tegelväggen genom vilken man ser dopfunten i det intilliggande separata dopkapellet. Genom öppningen träder man också in i kyrkorummets nordöstra hörn. Kyrkorummet har en avlång och svagt avsmalnande plan mot koret. Det är orienterat med koret i väster. Kyrkorummets tegelväggar är grovt putsade och kvastade i en ljust beige nyans. På norra och södra väggen finns smala, höga slitsar i murverket. Där finns också de två rektangulära högt sittande fönstren. Det grå betongtaket som täcker rummet är svagt välvt. Golvet är lagt av kvadratiska putsade ljusa stenplattor. Det lutar svagt upp mot koret som således ligger på en högre nivå. Kyrkorummet avslutas i motsatt riktning med en läktare i det sydöstra hörnet. Läktarbarriären är av omålad betong. Under läktaren finns ett rum som går att skilja av med hjälp av en skjutvägg i trä. I rummet finns en nödutgång och flera fönster. Läktaren sträcker sig inte längs hela den östra väggen.

Kyrkorummets inredning består av lösa stolar som går att häkta ihop till sammanhängande rader. På grund av kyrkorummets avsmalnande form är stolarna placerade i två kvarter på var sida om mittgången snett vända mot korväggen. Stolarna är tillverkade i ek och har en dyna av tyg. Altaret är gjort av samma sorts sten som golvet. Det är placerat på en högre sockel som är placerat en bit från väggen. Altarbordet är uppbyggt av fem stenar och har en strikt linjär, tung form. Altartavlan är helt gjord i trä. Den är utformad som en stiliserad skulptur i form av ett krucifix mot bakgrund av en slät träfärgad tavla. På tavlan finns precis bakom krucifixet en vitmålad oval. Altarringen i trä är öppen mitt på. Innanför altarringen står en flyttbar dopfunt i trä.

Predikstolen står på golvet vid den södra väggen. Den är också gjord i trä. Altarskulpturen och evangelistsymbolerna på predikstolens framsida har skapats av professor KG Beijemark. Kyrkorummets armatur är enhetligt tillverkat i plåt. På väggarna finns väggarmatur och från taket hänger sex armaturer ned över respektive kvarter med stolar. En orgel är placerad längs den södra väggens nedre del. Den är till skillnad från den övriga inredningen senare tillkommen. Möblerna och armaturerna är ritade av arkitekt Lennart Jansson. Kyrkans textilier är gjorda av konstnären Maria Triller, d.v.s. både gardinerna framför fönstren i kyrkorummet samt skrudar, kollekthåvar mm. Silverarbetena till nattvardskalken är gjorda av Carl-Gustaf Jahnsson.

I dopkapellet finns en fyrkantig dopfunt i sten, tillverkad i ett stycke. De fyra sidorna är räfflade medan den urgröpta dopskålen är slipad slät. På norra väggen finns ett altare med en vävd altartavla som föreställer de tre vise männens besök i stallet. På väggen mot väster hänger en oljemålning av V. Olsson från 1954 som föreställer kvinnan vid Sykars brunn. Rummet har samma armaturer i plåt som kyrkorummet.

Från vestibulen leder trappan upp till läktaren och härifrån kommer man också till tornet. De tre kyrkklockorna kallas St Olaf, Gudfast och Östmund och är gjutna hos Bergholtz klockgjuteri i Sigtuna. Vestibulen fortsätter med ett kapputrymme och toaletter samt en ytterligare vestibul utanför församlingssalen och köket. Väggarna är av tegel i dessa utrymmen. Det finns också liknande öppningar i murverket som i kyrkorummet. I församlingssalen däremot har väggarna väv.

Kyrkan har sedan byggnadstiden genomgått få förändringar i exteriören och kyrkorummets interiör. En brandutrymningsdörr har tagits upp i rummet under läktaren, på platsen för ett fönster. Därutöver är den största förändringen den nya orgel som installerades 1981 i den bakre delen av kyrkan. Tidigare fanns en mindre orgel gjord av Grönlunds på läktaren men denna avlägsnades vid detta tillfälle. Den nya orgeln är byggd av orgelbyggare Johannes Menzel i Härnösand. På var sida om koret finns två svarta mycket framträdande högtalare. Dopfunten i koret är inte ursprunglig.