RÄTANS KYRKA

Kyrkorummets tak är tunnvälvt och vitmålat med dubbla gördelbågar som går ned i förkroppade pilastrar på långhusväggarna. I takpanelens mitt sitter fyra enkla rosetter. Väggarna har en fönsterbröstning av slät panel, enkelt fältindelad. Bröstningen är grå. Resten av väggarna har stänkmålade fält mellan enkla gröngrå lister. Ramverksindelningen som artikulerar de panelklädda väggarna tilltar uppåt. Taklisten är kraftig och rikt utformad med kvartsstav, karniser och skugglist. Taklisten är tillsammans med pilastrarna målade gråbeige. Orgelläktarens ålder är oviss. Den har en starkt framskjutande svängd barriär uppburen på sex kolonner. Barriärens fyllningar har likt bänkarna en trepassliknande form av 1700-talskaraktär och de är kraftfullt marmorerade. Läktarens gradänger saknar idag bänkar.

Johan Nordell har i Rätan liksom i flera andra kyrkor arbetat med sidoläktare. De är placerade i korsarmarna över koret och vilar på kraftiga pilastrar och pelare. Dess barriärer har balustrader som är täckta in mot läktarna och från barriärerna reser sig toskanska kolonner. Till den södra läktaren används ännu den svängda originaltrappan som går upp från långhuset. Läktaren har ett sluttande obehandlat brädgolv och öppen ursprunglig bänkinredning. Väggarna och det magnifika, tunga kassettaket med inbyggda bjälkar har precis som bänkarna ursprungliga ytskikt. Den norra läktaren har inte samma karaktär utan har tagits i anspråk för förvaring av böcker, textilier och den predikstolskorg från 1656 som ingick i 1795 års kyrkas altarpredikstol.
Nordell hängde en vackert rund empirkorg med tofsprytt baldakintak i den norra läktarens framkant. Predikstolen har påhängd träsymbolik och rik förgylld dekor i övrigt och ljudtaket är rikt utsirat med palmetter, äggstav och krönt av en korsglob.

I höjd med predikstol och sidoläktare avdelar en sparsamt markerad triumfbåge ett nytt och smalare tunnvalv i koret. Absidöppningens tribunalbåge är dubbelt betonad, dels genom att absidvalvet målats som en molnprydd himmel, dels tack vare den originella arkitektoniska avskärmning Nordell skapade framför det flödande ljusa koret. Den klassiska skenarkitektur som i andra jämtländska kyrkor endast målats har här skapats i trä på ett mycket effektfullt sätt. Från två kraftiga arkitraver reser sig en dekorerad båge krönt av lammet med segerfanan. Arkitraverna bärs av två utsökt smäckra kolonner och halvkolonner. Mellan fönstren reser sig kannelerade pilastrar och äggstavslister och en strålsol med Jahvetriangel är placerad vid taklisten. I svicklar och över fönster finns graciöst, arabeskartat och polykromt måleri med urnor och lyror.

Det slösande rika absidarrangemanget har färgsatts i guld och ljusa nyanser och harmonierar med det marmorerade altarbordet. Altarkrucifixet med en polykrom träskulptur har lyfts upp från altaret och placerats på en hylla i mittfönstret. Altarringen är lång och hög och har ett stort antal marmorerade balusterdockor. Den är väl anpassad till Nordells komposition.

Interiören domineras av Nordells ombyggnad men saknar helt gotiska inslag efter att den öppna bänkinredningen, och en uppglasad dörr mellan vapenhus som tillkommit vid en restaurering 1902, rivits ur 1957. Den festliga klassicism Nordell lät inreda kyrkorummets främre del med har till största delen bibehållits under samtliga restaureringsinsatser. Vid 1902 års restaurering, ledd av Fritz Eckert, byttes altarringen mot en ny med balusterräcke, i övrigt byggdes en ny orgel med ny fasad. Den i länets kyrkor under 1940- och 50-talen flitigt anlitade länsarkitekten Gösta Rollins restaurering 1957-58 tillförde en kyrkvärdsbänk på korets södra sida och antikglas i de stora absidfönstren. Kyrkan ansågs alltför ljus och störande ljusinsläpp i korsarmarna sattes igen. Rollin lät riva ut bänkarna i södra korsarmen, avskärma trappan till läktaren ovanpå och inrättade där ett dopkapell och en utställning med bevarade inventarier från den äldre kyrkan. 1700-tals bänkgavlar- och dörrar från den gamla kyrkan som delvis återanvänts av Pål Pehrsson togs nu till förebild för tillverkning av en ny sluten bänkinredning. 1957-58 utvidgades också sakristian som är belägen i den norra korsarmen och läktartrappan byggdes in.

Dagens färgsättning är en kombination av 1957 års bemålning då de nyframtagna panelväggarna stänkmålades och av målning från 1993-94. Då genomfördes den senaste restaureringen efter förslag av ingenjör Carl-Axel Roos i Härnösand varpå flera måleriskikt förnyades och bänkinredningen gavs en kraftig färgställning med blå och gröna toner. Mustigt tegelröda gavlar och psalmbokshyllor skapar en relativt intensiv påverkan på kyrkorummet. Roos tillskapade på ett diskret sätt läktarunderbyggnader med återanvändande av liggande väggpanel. De tillkomna utrymmena utnyttjas för brudkammare, kapprum och toalett, och är samtliga modernt inredda.

Mellan det strama och ljusa vapenhuset som inrymmer läktartrappa finns ett vindfång med en för Pål Pehrsson karakteristisk dubbeldörr med snidad soldekor. Mot kyrkorummet finns en enklare 1950-talsdörr med marmoreringar som anpassats till Pehrssons mästerverk.

Sakristian är sparsamt möblerad och skickligt inredd med förvaringsskåp och elcentral. Rummet har stående ljust grå väggpanel och taket är likt i dopkapellet sluttande. I ett hörn står en igenmurad öppen spis med gesims och kolonner. Sakristian nås även genom en utvändig dörr och i vindfånget mellan den och den inre dörren är en toalett upptagen på 1950-t.

Kyrkobyggnaden är en långhuskyrka med korta korsarmar som har en femsidig absidial koravslutning i sydost och torn med huvudentré i nordväst. Kyrkan uppvisar en rik träarkitektur med såväl klassiska stilelement som nygotiska och medeltidsinspirerade drag. De pilasterindelade fasaderna har liggande panel på förvandring i en svagt bruten vit kulör. Sockeln är låg och gråslammad. Långsidorna har fem likstora rundbågfönster varav tre i långhuset, ett i tornet och ett i tvärskeppet. Fönsterfodren är smala och profilerade och det finns fristående överstycken runt den välvda delen av fönstren. Takfotslisten är en smäcker kombination av konsollist och medeltidsinspirerad rundbågfris. Långhusets och korsarmarnas hörn markeras av uppbyggnader med listverk som är plåtavtäckta och krönta av vassa obelisker. På sakristians västvägg har en ingång tagits upp med en enkeldörr ovanför en vit ståltrappa.

Tornet har en klassicistisk portalomfattning med gavelmotiv på halvkolonner. Högre upp dominerar istället ett mindre klassiskt formspråk. Nedanför en åttkantig lanternin med rikt, medeltidsinfluerat listverk finns nygotiska fyrpassfönster i fyra branta gavlar med rundbågsfris. De spetsiga gavlarna återkommer som bas till lanterninens smala spira som bär upp en förgylld korsglob. Tornets takytor är liksom resten av byggnadens avtäckta med rödmålat plåttak. Långhusnocken kröns framför absiden av en förgylld korsglob.