BOTKYRKA KYRKA

Botkyrka socken, belägen på norra Södertörn, gränsar i norr till Mälaren, i öster till Huddinge, i sydost till Västerhaninge, i söder och sydväst till Grödinge och i väster till Salem. Området Norra Botkyrka är beläget i en av Sörmlands rikaste bronsåldersbygder med rösen som karakteristiska inslag. Det finns fynd och lämningar efter kontinuerlig bosättning från stenålder till vår tid. Strax norr om kyrkan på Aspberget och Albyberget har ett flertal stora bronsåldersrösen med gravgåvor undersökts. Alla runstenar i Botkyrka är från 1000-talet.

Kyrkan är belägen i en sänka mellan höga åsar. Marken har tidigare hört till Hammarby, S:t Botvids fädernegård, belägen strax väster om kyrkan. Hammarby utgör sedan medeltiden socknens kyrkoherdeboställe.
Namnet Bothwidia Kirkia började användas under tidig medeltid efter martyren och skyddshelgonet Botvid. Efter att Botvid blivit dödad lät brodern Björn uppföra en träkyrka 1129 på gårdens ägor, till minne av Sankt Botvid som lidit martyrdöden. Den ersattes av en romansk stenkyrka, Bothwidiia Kirkia, som omfattade de två västliga travéerna av dagens kyrka och invigdes 1176. I kyrkan bevarades Botvids reliker och Botkyrka kyrka blev en känd pilgrims- och vallfartskyrka. På 1200-talet instiftades ett prebende vid Strängnäs stift, omfattande Botkyrka och Salems kyrkor, som underhåll åt en medlem i domkapitlet och stora jordegendomar förvärvades. Vid reformationen 1527 drogs det andliga frälsets egendomar in till staten.

Fyra runstenar finns vid kyrkan, varav en ligger oåtkomlig i vapenhusgolvet, en sten med skadad inskrift står mot kyrkans yttervägg vid sydöstra hörnet, en delvis synlig sten finns i marken under sydvästra hörnet av tornet samt ett fragment av en runsten är inmurad högt upp på kyrkans norra yttervägg nära sakristian.

Den enda kända patronusgraven från Mälarområdet är den i Botkyrka kyrka. I kyrkan har funnits både nord- och sydportal från 1300-talets förra hälft i den gotiska förlängningen av kyrkans kor, troligen för att pilgrimer skulle kunna defilera genom kyrkan i samband med vallfart till den helige Botvids reliker.

Entrén genom västportalen leder in till ett vindfång med golv av kalkstensplattor, putsade gulvita väggar och stickbågeformat tak. Vapenhuset har kalkstensgolv, putsade vitkalkade väggar och plant tak. Kista av järn har inskriptionen "Tillhörig Botkyrka och Guten vid Hellefors. År 1792". Pardörrar mot kyrkorummet är målade i grönt med marmorerade fyllningar.
Kyrkorummets mittgång i kalksten täcks av en gångmatta från 1977 med temat "Jacobs stege" av textilkonstnären Barbro Nilsson. Bänkkvarteren har trägolv och fasta bänkar utan dörrar med betsad sits i furu, täckmålade ryggstycken i grönt och rektangulära gavlar med marmoreringsmålning. Bänkarna fick sitt nuvarande utseende vid restaureringen 1928.
Bakre delen under orgelläktaren saknar tre bänkrader, utrymmet används bl a för liggande förvaring av textilier. Väggen mot väster har skåp för förvaring. Kyrkorummets väggar, profilerade murpelare och höga stjärnvalv är vitkalkade och ljuset flödar in genom de höga fönstren. Begravningsvapen pryder väggarna. Två nummertavlor av svartmålat trä med förgylld ram är uppsatta på valvpelarna i koret.
Koret har kalkstensgolv samt en kormatta i blått av konstnär Britt-Marie J Glyssbo, vävd 2001 i Märta Måås-Fjetterströms verkstad i Båstad. Altaret är murat av tegel och inklätt med trä, målat i grå och brun marmorering. På altaret står en predella av svensk tillverkning med nött dekor och däröver ett altarskåp från omkring 1525, vars skulpturala delar har tillskrivits Antwerpenmästaren Jan de Molder och dörrarnas målningar en anonym mästare från Antwerpen. Den genombrutna altarringen från 1808 är målad i grått med förgyllda skärningar. Knäfallet är i läder över en marmorerad sockel. Processionskors i trä inköpt 1970. Dopfunten är av grå sandsten med årtalet 1904 inhugget i foten. Formen går tillbaka till medeltida funtar av typen musselcuppa. Vid väggen mot sakristian står en korbänk.
Predikstolen med korg, ljudtak och trappa är skänkt till kyrkan 1780. Den hänger på norrväggen i gränsen mellan kor och långhus och är målad i grått och gråblått med förgyllda ornament i gustaviansk stil. Samtida med predikstolen är ett timglas av snidat och förgyllt trä med fyra glas. På långhusets norrsida finns tre fönster varav två har glasmålningar av konstnären Einar Forseth. Det förra från 1955 visar scener ur St Botvids legend medan det senare från 1977 skildrar saligprisningarna ur Jesu bergspredikan.
Ingången från kyrkan till sakristian är spetsbågig och utåt mot koret tresprångig. Dörren av sammannitade järnplåtar med dörring är medeltida. Dörr i väster mot kyrkogården togs upp 1928. Sakristian täcks av ett tunnvalv med dubbla stickkappor i öster och väster. Väggar och valv är vitmålade och golvet är av trä. Det finns tre nischer varav en har ett bevarat medeltida sakramentskåp av ek. En murad spis i nordvästra hörnet är från slutet av 1700-talet. Till inredningen hör äldre skåp för förvaring och den tidigare kormattan.
Läktaren uppfördes vid en restaurering 1810 efter ritning av arkitekten Olof Tempelman. Den vilar på fyrkantiga pelare med doriska kapitäl. Barriären är målad i grå nyanser. Mittpartiet pryds av ornament med två korslagda förgyllda kvistar. Läktaren har utvidgats vid en restaurering 1928. Utrymmet under läktaren har byggts in 1977 för verksamhetens olika behov. Orgeln, som ursprungligen hade 31 stämmor, är byggd av Åkerman & Lund 1977 och kompletterad med 5 stämmor 1992 av Nye Orgelbyggeri.
Långhusets ursprungliga sydportal har rundbågig omfattning med putsat tympanon över rektangulär öppning. Vapenhuset har tegelgolv, vitputsade väggar och trätak från 1928 med illusionistisk målning av konstnären Sven X-et Erixson (1899-1970) utförda i grisaille och marmorering i blått med rosa mittparti. Längs väggarna står målade träbänkar från 1920-talet. Vapenhuset har sin ursprungliga träport uppställd in mot rummet medan en glasad dörr i stålkonstruktion ger utsikt mot kyrkogården. I vapenhuset syns spår efter romanskt fönster.
I tornet hänger tre klockor. Storklockan, med relief av jungfru Maria stående med Jesusbarnet på armen och svärd i andra handen, är gjuten av Medardus Gesus 1620 för katedralen i Riga. Den är troligen ett krigsbyte som har skänkts till kyrkan av Gustav II Adolf tillsammans med ett antependium och en mässhake. Mellanklockan är senast omgjuten 1956 och lillklockan senast omgjuten 1964 i båda fallen av Gösta Bergholtz i Sigtuna
Kyrkan har en rik samling av textilier, nattvardskärl och begravningsvapen med föremål alltifrån 1600-talet fram till vår tid.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

Botkyrka kyrka är en salkyrka orienterad i öst-västlig riktning. Den är byggd av vald och kluven marksten med torn i väster och rektangulärt långhus med rakslutet parti i öster, något bredare än långhuset i övrigt. Sakristia och vapenhus är tillbyggda i norr respektive söder.

Kyrkans oputsade gråstensfasad är murad i relativt regelbundna skift med skarpa hörnstenar och utstrukna fogar. Markerad sockel saknas. Slätputsat tegel förekommer i portal- och fönsteromfattningar och i östra gavelröstets blindering. I sydöstra hörnet finns en strävpelare av murat tegel. Över portalen finns ett rektangulärt fönster och årtalet 1128, invigningsåret för Botvidslegendens träkyrka. En rest av målad dekor syns under hammarbandet ovanför mittfönstret på norrsidan av långhuset. Kyrkans ingång i väster genom tornet med putsad och tegelfärgad portal med halvmeterhög sandstensockel tillkom 1763. Porten av trä är på insidan målad, på utsidan beslagen med svartmålad järnplåt. Inskriftstavlan på frisen saknar inhuggningar. Entrén genom vapenhuset i söder används inte längre. Östgavelns spetsbågiga fönster, synligt enbart från utsidan, är medeltida. Övriga, rundbågiga fönster mot norr och söder är senare förstorade.

Samtliga tak är spåntäckta. Tornet har svarttjärade ljudluckor och avslutas av en karnisformad tornhuv med plåttäckt spira som kröns av en kyrktupp av smide. Sakristian har utgång mot kyrkogården. Gråstensmuren har stödmur mot norr. En skorsten i hörnet mot långhuset hör till en murad spis. På taknocken sitter ett kors med vindflöjel och årtalet 1705.