SALEMS KYRKA

Kyrkobyggnaden har genomgått ett flertal till- och ombyggnadsetapper och består numera av långhus, torn, femsidigt kor, sakristia och vapenhus. Långhuset har en oregelbunden rektangulär plan som ligger asymmetriskt i förhållande till tornets axel. Delar av den norra muren är samtida med tornet och härrör från den äldsta kyrkobyggnaden som uppfördes på 1100-talet.
Långhusets nuvarande form, med om- och tillbyggnader mot söder och öster, är följden av 1300-talets åtgärder. I kyrkorummets västra vägg syns spår av den ursprungliga södra långmuren, som revs i samband med utvidgningen. Spår av förlängningen mot öster finns också i norra långväggen. En följd av utvidgningen på bredden är långhusets asymmetri i förhållande till tornet. Den utvändiga utsmyckningen i långhusets västra gavel bör vara samtida med ombyggnaden och valvslagningen på 1400-talet, då blinderingsornamentiken med bl.a. trappfris anses stilmässigt härröra från perioden. Tillkomsten av långhusets stjärnvalv bedöms vara samtida.
Det kvadratiska tornet i väster är samtida med långhusets norra mur och uppfört under 1100-talet. Sättningsproblem medförde att det förstärktes på 1700-talet med en kraftig stödpelare i sydvästra hörnet. Tornets nuvarande spira bedöms härstamma från 1500-talets slut.
Sakristian uppfördes på 1200-talet, mot gamla kyrkans norra långmur. Det, till sin plan, kvadratiska vapenhuset i söder tillkom på 1400-talet. Anfangen i vapenhuset tyder på att man avsåg att förse rummet med murat valv; det fick dock istället ett välvt brädtak.
Troligen mot slutet av 1500-talet förstärktes tornet med dragjärn vars kryssformade ankare ännu är synliga i murverken. Förmodligen samtidigt tillfördes tornet sin nuvarrande spira.
Kyrkans kor tillbyggnad i öster utfördes på 1650-talet, koret är femsidigt och huvudsakligen uppfört av tegel. Korets tillkomst är förenad med uppförandet, under själva koret, av gravkammare åt familjen Wrede.Det är troligt att kyrkans spåntak förnyades 1664, då den daterade vindflöjeln på vapenhuset tillkom.
Utvändigt har byggnaden förblivit oförändrad sedan 1700-talets senare del. De åtgärder som vidtagits har gällt underhåll. Invändigt har dock många förnyelser skett sedan början på 1800-talet, detta har främst gällt orglarna, inredningen av koret, bänkarna, tornets vapenhus samt en rad ommålningar av kyrkorummet och inredningen. På 1960-talet avlägsnades korbänkarna. Nuvarande färgsättningen är från 1990-talet., Kyrkobyggnaden har genomgått ett flertal till- och ombyggnadsetapper och består numera av långhus, torn, femsidigt kor, sakristia och vapenhus. Långhuset har en oregelbunden rektangulär plan som ligger asymmetriskt i förhållande till tornets axel. Delar av den norra muren är samtida med tornet och härrör från den äldsta kyrkobyggnaden som uppfördes på 1100-talet.
Långhusets nuvarande form, med om- och tillbyggnader mot söder och öster, är följden av 1300-talets åtgärder. I kyrkorummets västra vägg syns spår av den ursprungliga södra långmuren, som revs i samband med utvidgningen. Spår av förlängningen mot öster finns också i norra långväggen. En följd av utvidgningen på bredden är långhusets asymmetri i förhållande till tornet. Den utvändiga utsmyckningen i långhusets västra gavel bör vara samtida med ombyggnaden och valvslagningen på 1400-talet, då blinderingsornamentiken med bl.a. trappfris anses stilmässigt härröra från perioden. Tillkomsten av långhusets stjärnvalv bedöms vara samtida.
Det kvadratiska tornet i väster är samtida med långhusets norra mur och uppfört under 1100-talet. Sättningsproblem medförde att det förstärktes på 1700-talet med en kraftig stödpelare i sydvästra hörnet. Tornets nuvarande spira bedöms härstamma från 1500-talets slut.
Sakristian uppfördes på 1200-talet, mot gamla kyrkans norra långmur. Det, till sin plan, kvadratiska vapenhuset i söder tillkom på 1400-talet. Anfangen i vapenhuset tyder på att man avsåg att förse rummet med murat valv; det fick dock istället ett välvt brädtak.
Troligen mot slutet av 1500-talet förstärktes tornet med dragjärn vars kryssformade ankare ännu är synliga i murverken. Förmodligen samtidigt tillfördes tornet sin nuvarande spira.
Kyrkans kortillbyggnad i öster utfördes på 1650-talet, koret är femsidigt och huvudsakligen uppfört av tegel. Korets tillkomst är förenad med uppförandet, under själva koret, av gravkammare åt familjen Wrede.
Det är troligt att kyrkans spåntak förnyades 1664, då den daterade vindflöjeln på vapenhuset tillkom.
Utvändigt har byggnaden förblivit oförändrad sedan 1700-talets senare del. De åtgärder som vidtagits har gällt underhåll. Invändigt har dock många förnyelser skett sedan början på 1800-talet, detta har främst gällt orglarna, inredningen av koret, bänkarna, tornets vapenhus samt en rad ommålningar av kyrkorummet och inredningen. På 1960-talet avlägsnades korbänkarna. Nuvarande färgsättningen är från 1990-talet.

Jean-Paul Darphin 2006

Nuvarande långhus är följden av flera ombyggnationer. Det har en oregelbunden rektangulär plan som en följd av utvidgningen mot söder, på 1300-talet, och återanvändningen av äldre murverk i norra delen. Avsmalningen i höjd med sakristian tyder på att kyrkans kor var smalare. Långhusets västra gavel är i sin södra del följden av 1400-talets tillbyggnad och delvis uppförd av tegel. Den bär i sin övre del utsmyckande blinderingar i form av en trappformad fris samt ett oxöga med omfattning av tegelstenar.
Kyrkans är murad av natursten med i vissa delar inslag av tegel i omfattningar och krön. Koret är uppfört av tegel. Fasaderna är gulavfärgade, spritputsade med slätputs i omfattningar och smygar. Grunden av natursten är putsad och svartavfärgad, med indelningar i trappsteg där nivåskillnader förekommer.Det nuvarande femsidiga koret är tillbyggdes på 1650-talet i förlängningen av långhuset. I samband med detta revs östra gaveln, fram till valvets pelare. Koret är byggd huvudsakligen av tegel och utnyttjar uddens topografi. Under koret kunde på så sätt skapas en gravkammare.
Långhuset som är sammanbyggt med koret har i sin södra mur tre rundbågiga fönsteröppningar med vinklade smygar och fönsterbänkar, bänkarna har plåttäckning. Fönsteröppningen i väster är något mindre. I norr har den två fönsteröppningar av samma typ, även där är den västra smalare. Korets östra mur har ett högt placerat lunett-fönster som ersätter en rundbågig större fönsteröppning som är inristad i putsen. I södra långmuren, i höjd med koret finns i putsen en inritning efter en äldre igenmurad öppning. Fönstren har träramar med postindelningar samt blyspröjsning. De är försedda med äldre galler av smitt plattjärn. Gravkammaren har små gluggöppningar med sandstensomfattningar, de är försedda med järnluckor.Långhuset bär ett sadeltak vars nock har en asymmetrisk placering i förhållande till tornet. Taket avslutas med tredelad valmning över koret. Även sakristian och vapenhuset bär sadeltak. Taken har tjärade takfotsbräder. De bär tjockt spån med rak, rund eller spetsig avslutning som är lagt i mönster. Vindskivor och nock har plåt-täckning.
Vapenhuset är tillbyggt mot långhusets södra långvägg, dess västra mur är i liv med långhusets gavel. Vapenhu-sets portal mot söder har utgående trappsteg i två nivåer samt ramp av röd sandsten. Portomfattningen är rundbå-gig med putsad och skålformat språng. Taket bär en förgylld vindflöjel med årtalet 1664, troligen datumet för takomläggningen.
Sakristian från 1200-talet är tillbyggd mot långhusets norra mur, och låg ursprungligen i höjd med gamla koret. Utvändigt präglas murverken av en kraftig nivåskillnad mellan östra och västra delen, som markeras av trappin-delning i sockelns färgsättning. Den har en stickbågig fönsteröppning i sin östra vägg. Den har svagt vinklade smygar, plåttäckt solbänk och är försedd med kraftigt järngaller. Sakristian bär sadeltak med plåtklädd skorsten.
Tornet är infällt i långhusets västra gavel och förstärks med en låg och kraftig stödpelare i sydvästra hörnet. Stödpelarens har ett valmat tak täckt med spån. Tornet har en kvadratiskt plan med murar som är sluttande uppåt, mot murkrönen. Det saknar portöppning mot utsidan, i höjd med tornkammaren finns i väster en mindre stickbå-gig fönsteröppning samt tre asymmetriska smala gluggar; även i söder finns en smal glugg. I övrigt har tornet, istället för ljudöppningar, kreneleringar i krönen. De är ojämna till antalet och asymmetriskt placerade. Tornet kröns av en hög spira, med fasade hörn, täckt med tjockt spån. Spirans spets har plåttäckning och bär ett förgyllt kulkors krönt med vindflöjel i form av tupp.