TINGSHUSET, SOLLEFTEÅ

Under 1800-talet hölls ting i Sollefteå på flera olika ställen. Efter 1882 höll man till i en flygelbyggnad till Hullsta gård. 1902 konstaterade hösttinget att det var nödvändigt att häradet uppförde ett särkskilt tingshus. 1904 fick man tillstånd för detta av Härnösands landskansli. Entreprenaden gick till byggmästaren J. Wallgren. Denne skulle uppföra tingshuset efter ritningar av arkitekt Folke Zettervall, som ritade ett hus i fornnordisk anda.

Tingshusets huvudbyggnad är placerad i nord-sydlig riktning på den stora hörntomten i kvarteret Rättvisan 4. Separata byggnader uppfördes samtidigt för vaktmästare och uthus. Vaktmästarebostaden inrymmer förutom bostadslägenhet även 2 fångceller. Den ursprungliga uthusbyggnaden innehöll bodar för ved och kol samt avträde. Numera är de omdisponerade för garage. Samtliga byggnader är uppförda i timmer och är till och med nedre våningens fönster klädda med stående panel medan övre hälften av husen samt gavelfälten har liggande panel. Sadeltaken är belagda med tegel. Interiört är tingssalen till största delen bevarad intakt. Zettervall ville gestalta den som en fornnordisk samlingssal. Viss modernisering av tingssalen skedde på 1950-talet för att få den ljusare. Under 1990-talet har ett återställande av tingssalen genomförts och 1994 genomfördes dessutom en exteriör renovering.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, 1995-12-15, Dnr 221-9736-95

TINGS- OCH RÅDHUSINVENTERINGEN, ANLÄGGNINGSHISTORIK OCH BESKRIVNING - I november 1902 skrev häradshövdingen Walter Bergström ett brev till Kung. Befallningshavande i Ångermanland i vilket han påtalade de "undermåliga" förhållanden som rådde i Sollefteå tingslags rättegångslokaler (Landstedt, 1998). Tingen hölls vid denna tid i en flygelbyggnad på Hullsta gård ett stycke utanför Sollefteå köping, i en lägenhet som hyrdes ut av en privatperson. Salen beskrevs i Bergströms brev som "fullkomligt olämplig för sitt ändamål", den var dragig och osund, trång och mörk och hela byggnaden i det närmaste fallfärdig. Dessutom saknades häradshäkte.

Bergströms klagomål resulterade i att Kungl. Befallningshavande, det vill säga landshövdingen, anmodade häradshövdingen att, som det hette, höra tingshusbyggnadsskyldige i frågan. Så var den formella ärendegången. Tingshusbyggnadsskyldige hade rätt att bli hörda men det var Kungl. Majt som fattade det slutgiltiga beslutet om tingshusets upp- och utförande. Vid lagtima ting den 27 november 1902 utsågs en kommitté bestående av sex personer, en kamrer, en häradsdomare, två nämndeman tillika hemmansägare, en landstingsman och slutligen häradshövdingen såsom protokollförare (Landstedt, 1998). Ett år senare, den 30 november 1903, presenterades kommitténs förslag på tomt och ritningar, vilket godkändes av tingshusbyggnadsskyldige. De första förhandlingarna ägde rum den 1 oktober 1906, då omkring 125 personer förutom rätten, samlades för att fira begivenheten. Efter att talen var avslutade och tingsfrid bjuden, påbörjades genast förhandlingarna. Förutom tingshuset stod också den separata vaktmästarbostaden färdig, vilken inrymde två celler. Ytterligare uthus fanns. Samtliga byggnader utfördes i samma stil. Tingshuset i Sollefteå är beläget strax utanför den gamla köpingens centrum. När huset uppfördes omgavs det av ängs- och åkermark och närmaste grannar var de stora patriciervillor som låg utefter älvstranden i norr och nordväst. Idag är de flesta villor rivna och ersatta av flerfamiljshus uppförda under 1960- och 1970-talen.

För ytterligare information om domsagans historik, se under Dokument.
För utförlig beskrivning av tingshuset, se byggnad - under rubriken historik.

KÄLLA: Tings- och rådhusinventeringen 2005-09-28, Landstedt, Johan "Sollefteå tingsrätt genom tiderna", opublicerat material som sammanställdes till Dokumentationsgruppen våren 1998. Sammanställningen bygger på studier av domboksmaterial, tidningsartiklar och intervjuer, varav delar av det även återges i obearbetad form, Brevet från Bergström finns arkiverat i tingshusbyggnadsskyldiges arkiv, domboken 1902 års höstting, § 476, bilaga 476. Brevet daterar 3 november 1902