RAGUNDA GAMLA KYRKA

Kyrkorummet täcks av ett svagt välvt limfärgsmålat tredingstak, troligen från 1600- eller 1700-talet. Den enkla bemålningen som efterliknar stenvalv återställdes och konserverades under restaureringen på 1920-talet. Korsställda linjer i blått delar taket i fyra fält. Där linjerna möts är en rundel målad i samma blåa färg. På vinden finns i den västra gavelväggen tre stockar inmurade som har tjänstgjort som upphängning för kyrkklockor. Det finns spår i stockarnas övre del efter repet som klockan hängt i. Det tyder på att kyrkorummet tidigare antagligen har varit öppet upp mot taknocken.

Väggarna är invändigt putsade vita. Längs väggarnas mittdel löper en kalkmålningsfris från 1600-talets början med figurscener där människor ur en nordisk högreståndsmiljö gestaltar bibliska teman. Frisen sträcker sig från det norra fönstret längs hela östra väggen till predikstolen på södra väggen och fönstret väster om denna. Vid sidan av predikstolen har 1600-talsmålningarna kompletterats med ornamenterade slingor under restaureringen på 1920-talet. De scener 1600-talsmålningarna visar är från norr Pingstundret med den Helige Ande i form av en duva som sänker sig ned över en skara människor. Till höger om Pingstundret, ovanför dörren till sakristian, är det danska riksvapnet inkomponerat. Sedan följer figurfrisen med en scen som är svår att tolka. Över två kvinnor syns strålar som troligen symboliserar den Helige Ande. Kanske föreställer scenen Marias möte med Elisabeth. På altarets vänstra sida syns den sista nattvarden och till höger om altaret Belsassars gästabud. Händelsen anknyter till Yttersta domen vilket symboliseras av ett odjur med helvetesgap nere i det högra hörnet. På sydmuren finns scener i ett övre och ett nedre register. Nedtill syns S:t Göran och drakens kamp. I det övre registret står några soldater. Det är inte känt vilken händelse som åsyftas. Inte heller vet man vilka de kvinnor som syns till höger föreställer. Fortsättningen på frisen som har formen av dekorerande slingor är utförda av konservator Oscar Svensson 1925-31 under kyrkans stora restaurering. Den textslinga som löper längs innertaket tillkom också då.

Fönstren mot söder och norr har karmar av trä med bågar av blyspröjsar. Enligt en uppgift ska dessa vara gjorda på 1890-talet. Det norra fönstret är enligt en inskrift i putsen på insidan upptaget 1690. Ett galler har monterats på fönstrens insida. Det västra fönstret har både karmar och bågar av trä samt ett galler med ringar på insidan. I kyrkan finns ett golv av breda såpskurade brädor. Golvet där bänkarna står befinner sig på en högre nivå än golvet där ingången till kyrkan finns. Korets golv befinner sig på samma nivå som bänkarna.

Altaruppsatsen är enligt inskrift utförd 1684, och har tillskrivits bildhuggaren Anders Olsson i Hållborgen. Inskriften lyder HAEC TABULA FACTA ET ERECTA EST TEMPORE PASTORIS SALOMONIS H BERG ANNAO 1684. Den har alltså tillkommit under kyrkoherde Salomon Hofverbergs tid. Den är uppbyggd i fyra avsatser i barockstil med vridna kolonner, broskornamentik och friskulpturer med scener ur Kristi passionshistoria. Det ikonografiska temat är vanligt också i andra altaruppsatser från samma tid. Längst ned finns en infälld målning av den sista nattvarden och på de tre avsatserna ovanför fristående skulpturer som symboliserar Korsfästelsen, Uppståndelsen och Himmelsfärden. Kristus på korset flankeras av de gammaltestamentliga figurframställningar av Aron och Moses. På avsatsen ovanför står på var sida om den uppståndne Kristus två kvinnor som symboliserar Tron och Hoppet. På var sida om dessa figurer står till höger Petrus och till vänster Johannes döparen. Himmelsfärden omges av änglar. I dagsläget saknas dock flera av ovan nämnda fristående skulpturer efter en stöld 2001, vilket gör det teologiska programmet ofullständigt. Altarringen är femkantig med genombrutna fält inramade av plattskärningar och åtskilda av vridna kolonner. Den är snidad av Gregorius Raaf 1696. En inskription berättar att den skänkts till kyrkan ett år senare av löjtnant Peter Moback och hans hustru.

Predikstolen sitter på den södra väggen och är daterad med inskription 1632. Den har rikligt med plattskärningsornament både på predikstolskorgen och ljudtaket. På predikstolskorgen finns inskriften SALIGE ERE DE. SOM HÖRE. GUDS ORD. OC. BEVARE. DET LVC 11 CAP. Korskranket är en rekonstruktion från 1925-31 utifrån fragment av det skrank som troligen kan dateras till 1600-talets slut. Korbänkarna härrör från 1600-talet. I det nordöstra hörnet är bänkarna byggda i vinkel och har en hög rygg som avslutas med utskurna ornament i trä. I sydöstra hörnet står två bänkar längs med södra väggen framför varandra. De senare bänkarna har inga dörrar. Bänkinredningen i övrigt rekonstruerades 1925-31 med återanvändande av äldre bänkdelar. Bänkinredningen hade använts på orgelläktaren i den nya kyrkan men återbördades under renoveringen. Bänkdörrarna och delarna mellan dessa är dekorerade med plattskärningsornamentik i svart medan bänkarna i övrigt är helt omålade.

Orgelläktaren i väster har okänd ålder, trappan byggdes år 1700. Läktaren är uppbyggd i nivåer och har enkla bänkar med raka ryggar på båda sidor om orgeln i mitten. Den runda spiraltrappan upp till läktaren är belägen mitt på läktaren. Läktarbarriärens målningar med Kristus och apostlarna är troligen utförd vid 1700-talets mitt. Den snidade bården med huvuden nedtill liknar altaruppsatsen broskornamentik och kan vara samtida med den. Orgeln skänktes till kyrkan 1754 av kyrkoherde Wilhelm Wargentin. Det är Jämtlands äldsta orgel.

Dörren till sakristian är utförda av Gregorius Raaf i plattskärningsteknik 1696, precis som sydportalen. Sakristian har ett platt innertak av trä som är vitmålat. Det uppsattes 1926. Väggarna är putsade i vit kulör. På den norra väggen finns ett sakramentskåp i muren med dörrar i plattskärningsteknik. Det finns ett litet rundbågigt fönster på östra väggen. Det har blyspröjsar och är enligt uppgift tillverkat vid restaureringen på 1920-talet. Till vänster om dörren står ett målat skåp i blått och grönt med inskription 1632 .

2001 täcktes skarven över taknocken med en kopparplåt som sedan doldes av nockbrädorna.

Kyrkan består av ett rektangulärt långhus som är orienterat i öst-västlig riktning, med en vidbyggd sakristia i nordöst. Den stora salskyrkan är väldigt bred i förhållande till dess längd vilket är ett senmedeltida drag. Troligen är kyrkan byggd i slutet av 1400-talet eller början av 1500-talet. Kyrkans långhus och sakristia är uppfört av granitblock med röd och grå färg i ojämna skift. Gavelröstena är murade. Murarna vilar på en stensockel av ohuggen granit. Murverket är ca 1,5-2 m tjockt. Murverket står huvudsakligen bart. Det finns också puts bevarad främst på den södra väggen. Den har en gulrödaktig kulör.

Sydportalen är ursprunglig och sannolikt också fönstret i öster. Dessa har välvda omfattningar av tegel. De stora rundvälvda fönstren i söder, väster och norr är från senare tid. Det finns två fönster på södra långhusväggen och ett fönster på norra långhusväggen. Mot väster finns ett större fönster som upptill har en tresidig avslutning. Solbänkarna är klädda med brädor på lock.

Långhus och sakristia täcks av branta spånklädda sadeltak. Spånen är näbbformade. Hammarbanden är synliga från utsidan. De har en inskuren geometrisk ornering i ändstyckena. Vindskivorna är formsågade och är nedtill bredare än upp mot taknocken. Kyrkans ingång ligger i sydväst. Den äldre trädörren sitter på murens insida. Den är enligt en inskription tillverkad 1696, sannolikt av konstnären och dragonen Gregorius Raaf och har sirliga utsmyckningar i plattskärningsteknik på utsidan. Inskriften lyder AD VITAM DUCIT PORTA ANGUSTA. INTROITUM NOSTRUM ET EXITUM CUSTODIAT IEHOVA. ANNO 1696. Detta betyder Trång är den port som leder till livet och Herren bevare vår ingång och utgång. En yttre osmyckad skyddsport med karm av trä har monterats i liv med exteriören 1974.

Spåntaket och vindskivorna byttes helt och hållet vid den stora restaureringen av kyrkan 1925-29. Det finns uppgifter om att det gamla spåntaket på norra takfallet var lagt 1704 och på södra takfallet 1708. Takkonstruktionen förstärktes likaså. Restaureringen ägde rum under ledning av länsantikvarie Erik Festin, arkitekt Erik Salvén och byggmästare Elof Fridh. Kyrkan hade då stått övergiven under långa perioder sedan den nya kyrkan invigdes på 1850-talet. På initiativ av församlingen upprättades redan på 1910-talet ett förslag till restaurering som sedan ledde fram till det omfattande arbetet under andra hälften av 1920-talet. En del av inredningen var förskingrad men stora delar fanns kvar och en del kunde återbördas till kyrkan. Någon omputsning av kyrkan gjordes inte under restaureringen. De delar av murverket som var bart kompletterades endast genom fogstrykningar i kalkbruk. Således ser kyrkan idag ut ungefär som den gjorde 1925.