Karta

Huvudliggaren:
"Kartor med bilder, att klippas, till prydande av karameller, tryckta i färger; diverse utstyrslar. Gåva 20/11 1933 av fröken Dagmar Landelius, Stockholm."

Bilaga:
"En samling föremål från Landelius Kungl. hovkonditori, Storkyrkobrinken 9, Stockholm, skänkta av fröken Dagmar Landelius. Givarinnans morfar, J. C. Landelius, öppnade 1858 affären på Storkyrkobrinken. På 1860-talet öppnade samma firma den s.k. paviljongen på Drottningholm, vilken ombyggdes 1903. Affärsrörelsen på Storkyrkobrinken drevs till 1910, då huset skulle rivas, varför huvudaffären flyttades till Strandvägen 7A samt en filial till 16 Storkyrkobrinken.
I den gamla affären skyltades med två speldosor (nr 194.909 och 194.921), samt en hare, som spelade på trumma, och en docka (194.921), vilken kläddes i olika dräkter efter årstiderna och samma docka hade även en sorgdräkt från 1870-talet, vilken användes vid kungssorg.
Slottet gjorde alla sina beställningar hos Landelius. Den 24 januari var det oftast bjudning med minst 1 000 karameller beställda. Drottning Sophia beställde Jesusbarn med gloria till småprinsessornas julgran samt tomtar och dylikt. Senare flyttade kronprinsparet över sina beställningar till annan firma, men de övriga kungliga gjorde fortfarande sina inköp hos Landelius, liksom flera andra större restauranger.
I det s.k. 'änglaskåpet' i affären på Storkyrkobrinken förvarades små figurer av dragant förfärdigade av fröken Beda Pegel, Karlavägen. Hon gjorde stora figurer till krokaner, begravningsföremål såsom biblar, kors och lamm etc. och till flyttgröt, tomtar med grötfat, samt till barndop lindebarn burna av storkar.
Från Paris tog man hem diverse små prydnadssaker till karameller. Firman Lumarier hade små verkstäder för olika material; vax, metall och bensaker allt utfört för hand. Små soffor och biljarder av ben lades som överraskningar i påskäggen.
Alla karameller inlades i affären och pryddes på olika sätt: svanen lades på en spegel med gräskant osv. Även efterrätter beställdes och om man t.ex. önskade ett lapplandskap gjordes kåtan av bakverk med snöbollar av spunnet socker medan renen och lapparna voro skurna i trä och återtogs dagen därpå. Denna efterrätt var synnerligen omtyckt på 1890-talets början."