Banvaktstuga

Modellen är beställd av Robert Sjöö, chef för Sveriges Järnvägsmuseum, till Sveriges Järnvägsmuseums samlingar. Detta i samband med SJVM:s familjedag i Gävle 2010-05-23. Banvaktstugan 213 Hosäter finns på SJVM:s område i Gävle och vid familjedagen och under den följande sommaren ingick banvaktstugan i museets publika programverksamhet. Modellen är framtagen och tillverkad av Bengt Lindberg, Modellproduktion i Gävle.

Här följer information om Banvaktstugan framtaget till månadens bild i maj år 2010:
Banvaktstuga Hosäter 213 år 1986
På Sveriges Järnvägsmuseums område i Gävle finns en banvaktstuga med ett uthus. Det är 213 Hosäter som plockades ner på plats och uppfördes på museets område 1992-1993. Banvaktstugan låg mellan Arbrå och Lottefors i Hälsingland, den är byggd enligt 1872 års modell. Det var en vanlig typ av banvaktstuga utmed Statens Järnvägars banor. I banvaktstugan finns ett kök och innanför köket finns det s.k. finrummet. I uthuset fanns plats för 1-2 kor, 1 kalv och en gris, många hade även höns. På detta sätt kunde man dryga ut den lön som banvakten fick för sitt arbete. Fanns det en vägbom eller grind i närheten kunde den inbringa ytterligare kronor till hushållskassan. Detta var ett arbete som ofta utfördes av banvaktens hustru. Uthusets inredning fanns inte kvar vid flytten av banvaktstugan, men den 23 maj vid Familjedagen på Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle kommer besökaren att kunna se en efterkonstruktion av hur det kan ha sett ut. Uthuset har återigen försetts med kobås, kalvkätte, plats för hönor och en gris. Utedasset och banvaktens materialbod återställs. I ladugårdsdelen kommer det att flytta in djur som man får klappa och mata, det är trädjur som gjorts i normal storlek. Där kan barnen få prova på att vara "banvaktbonde", nytillverkade redskap i trä som skottkärror, yxor, spadar finns. För den som vill göra en resa i tiden finns också kläder att klä ut sig i. Hur det var att bo i en banvaktstuga kan man läsa i en berättelse om sitt liv vid järnvägen som Sven GH Johansson har skrivit. Den banvaktstuga som Sven växte upp i var av en annan typ än Hosäter, Pappan var banvakt, han själv arbetade som lokeldare och lokförare. (Berättelsen finns i sin helhet i museets bibliotek i Gävle)

"Vi använde egentligen bara köket och ett rum. I köket sov min äldsta syster Greta och min bror Elmer, födda 1911 resp. 1913, i en kökssoffa. I rummet låg far och jag i en soffa och mor och min yngsta syster Aina , född 1920, delade platsen i en dubbelsäng: "Finrummet som vi kallade det, användes egentligen inte alls och värmdes heller inte upp. Uppvärmningen skedde oi köksspisen och medelst en liten kamin i "kammaren". I finrummet fanns en kakelugn. Bränslet bestod av ved, som min far högg utefter banan vid röjning, av kasserade slipers som köptes för 30 öre styck och av torv. Arbetet med att skaffa bränsle: Hugga ved och ta upp torv var före elektricitetens och oljans tid ett mycket drygt arbete, även om koksen började komma på 30-talet mera allmänt. Vi hade mindre välbeställda grannar, som uteslutande eldade med ris som de fick gratis, men som krävde ständigt släp och huggning."