SJÖSÅS GAMLA KYRKA

Sjösås socken ligger några mil nordost om Växjö, vid gränsen till Jönköpings län. Trakten är
mycket rik på vattendrag och kyrkan är belägen vid sjön Örkens östra strand. Större delen av
socknen täcks av barrskog. Området var tidigt bebott, vilket visas av talrika fornlämningar från
sten- och järnåldern.
Den äldsta kyrkan, en stavkyrka av vilken man funnit enstaka väggplankor, har sannolikt uppförts
under 1100-talet. Denna ersattes troligen på 1200-talet av en timmerkyrka, från vilken den stora
kalvariegruppen och de övriga skulpturerna från slutet av 1200-talet bevarats i fragmentariskt
skick. Man kan anta att kyrkan i Sjösås vid denna tid var betydande. Den stenkyrka som under
slutet av 1400-talet ersatte träkyrkan står ännu kvar. Intill kyrkan ligger prästgård och
sockenmagasin.
Sjösås pastorat visiterades av biskop Esaias Tegnér 1831 och 1839. Tegnér propagerade för att
kyrkorna måste förnyas och helst även sammanbyggas i en eller två kyrkor. Genom en långvarig
tvist om var kyrkorna skulle vara belägna lyckades församlingarna förhala nybygget med flera
decennier. De nya kyrkorna i Sjösås och Drev invigdes först på 1860-talet. Den nya kyrkan
byggdes ungefär fem kilometer norr om den gamla och närmare socknens medelpunkt. Den
gamla kyrkan fick stå kvar som ödekyrka. Prästgården låg även kvar intill den gamla kyrkan. 30 år
efter att Sjösås fått ny kyrka öppnade järnvägen Växjö-Klavreström och en station anlades i Braås
en bit från den gamla kyrkan, men långt från den nya. Ett samhälle utvecklades runt järnvägen
och plötsligt var det den nya kyrkan som låg avsides, medan den gamla kyrkan låg strax utanför
ett expansivt stationssamhälle.
1943-44 restaurerades Sjösås gamla kyrka efter förslag av professor Erik Lundberg och under
ledning av arkitekt Paul Boberg.

Kyrkobyggnaden är uppförd i gråsten under senare delen av 1400-talet och utgörs av en
rektangulär salkyrka. Kyrkans murar saknar särskild sockel och avslutas under takfoten av tidigare
tjärade, numera vitkalkade, hammarband. Gavelröstena är byggda av brädor samt spåntäckta,
liksom det branta yttertaket. Kyrkan är ut- och invändigt putsad och vitkalkad. Utvändigt har det
funnits målad dekorering i rött, vilken är fragmentariskt bevarad. Den i nordost belägna sakristian
skjuter in i kyrkorummet och har tillhört den äldre timmerkyrkan. Sakristian är uppförd av
gråsten, ut- och invändigt putsad och vitkalkad samt välvd med ett tunnvalv av gråsten. Såväl
exteriör och interiör har rester av målad dekorering. Sakristian belyses av två gallerförsedda
fönster varav det mindre, östra sannolikt sitter på ursprunglig plats. Sakristian förbinds med
kyrkan genom en smal, rundbågig öppning. Såväl öppningen som dörren är ursprungliga. I väster
finns ett vapenhus i trä, byggt 1732. Det är uppfört av liggande timmer och utvändigt panelat
med rödfärgade furubräder. Den tjärade, rutmönstrade ekdörren med låsbeslag och dörring av
järn tillverkades 1775 då vapenhuset flyttades från långhusets nordportal till sin nuvarande plats.
Även de båda fönstren är från 1775.