TRANEBERG

Traneberg

Ett skogbevuxet berg till stor del omgivet av vatten - så kan stadsdelen Traneberg beskrivas. Uppe på berget ligger en enhetlig smalhusbebyggelse från 1930-talet. Himmelsfärdsbergets branta sluttning mot norr är obebyggd och har en riklig vegetation. Norr om berget ligger Johannelunds gård i ett grönområde som sträcker sig fram till Ulvsundasjön. Öster om berget byggdes på 1980-talet Minneberg med flerbostadshus intill stranden.

Stadsplanen
Tranebergs smalhusområde ger ett mycket grönt intryck. Kring 1930 strävade stadsplanerarna efter luftiga och soliga bostadsområden. När stadsdelen Traneberg planerades var detta en speciellt viktig målsättning. Med smala trevåningsbyggnader placerade relativt långt från varandra och med den ursprungliga vegetationen sparad i så hög grad som möjligt skulle trångbodda barnfamiljer få betydligt bättre levnadsförhållanden här än i innerstaden. Man frångick nu de tidigare utbyggda trädgårdstädernas villabebyggelse.
Förslaget till stadsplan för Traneberg uppgjordes av fastighetskontorets egna arkitekter efter moderna tyska mönster. Det antogs av stadsfullmäktige 1932 och omfattar den centrala och södra delen av smalhusområdet. Övriga delar planlades mellan 1934 och 1937. Planen föreskrev hus som inte var bredare än 9½ meter och lägenheter där minst ett rum fick direkt solljus. Mellan hus och gata lämnades plats för grönska.
Beslutet om 1932-års plan föregicks av häftiga diskussioner i kommunfullmäktige. Det var första gången i Stockholm en plan av detta slag skulle genomföras. Motståndarna till planen ifrågasatte de smala trevåningshusens ekonomiska fördelar framför bredare fyravåningshus. Planen försvarades med argumenten att trevåningshusen kunde byggas utan hiss, vilket höll priset nere, att högre hus krävde ännu större avstånd mellan husen för att bibehålla den luftiga plan man eftersträvade samt att man inte skulle uppnå den naturliga övergång mellan innerstad och trädgårdsstadsområden som trevåningshusen skulle ge.
F. borgmästaren Carl Lindhagen pläderade i stadsfullmäktige för tre våningar: "Ett fyravåningshus är väl det mest själlösa hus som finnes. När man kommer till en stadsdel med fyravåningshus, håller man på att digna av tråkighet. Det är varken fågel eller fisk. Antingen skall bostaden hålla sig till jorden [&] eller också skall man storma himmelen, och då måste man bygga högt men då passar icke fyravåningshus. Det finnes intet dummare begrepp än fyravåningshus."

Hyreshusbebyggelsen
Byggandet genomfördes i liten skala av privata byggmästare, som sålde husen vidare till enskilda fastighetsägare. Marken uppläts av staden med tomträtt. En övervägande del av husen är ritade av fastighetskontorets egnahemsbyrå med arkitekten Edvin Engström i spetsen. Kontoret tillhandahöll ritningar åt småbyggmästarna och kunde därmed genomföra den standardförbättring i bostäderna kommunen strävade efter.
De allmännyttiga bostadsföretagen byggde och förvaltade s.k. barnrikehus i Traneberg. Det skedde med lån och hyror som staten subventionerade. De flesta av dessa lägenheter hade två eller tre rum, avsedda för familjer med minst tre barn. Trots en viss trångboddhet blev förhållandena för dessa familjer betydligt bättre än tidigare.
Typiskt för smalhusen är att de har genomgående lägenheter, d.v.s. de sträcker sig genom hela byggnadens djup. Detta medför goda ljus- och vädringsförhållanden. Då husen byggdes var lägenhetsstandarden hög. Husen saknade vindsvåning och täcktes med ganska flacka tak. Fasaderna var slätputsade i ljusa färger, de stora fönsterrutorna saknade spröjsar och många lägenheter hade balkong. Denna beskrivning stämmer till stor del även idag. Bebyggelsen ger fortfarande ett mycket enhetligt intryck med få men omsorgsfullt genomförda variationer i t.ex. fönstrens och balkongernas placering, portarnas utformning och byggnadernas skickligt inpassade läge i terrängen. Trots förändringar i vissa hus - såsom utbytta balkongräcken och ytterportar - har Traneberg, Stockholms första smalhusområde, bevarat sin ursprungliga karaktär.

Traneberg före smalhusen
När smalhusen började byggas under 1930-talet var berget så gott som obebyggt. På den västra sluttningen av berget fick Vidängens och Alviks koloniträdgårdar från 1910-talet ge plats för den nya bebyggelsen, liksom Tranebergs koloniområde i öster, där Idrottsparken ligger idag.
Innan den mark som nu omfattar stadsdelen Traneberg köptes av staden år 1904, tillhörde den Ulvsunda slott. Söder om nuvarande Minneberg låg ett torp där värdshuset Traneberg drevs på 1700-talet av krögaren Bengt Trana, vilket antagligen har gett stadsdelen dess namn. Troligen låg torpet kvar som en flygel till Tranebergs gård. Den två våningar höga huvudbyggnaden, som är bevarad, fick sitt utseende under början av 1800-talet. Om huset nyuppfördes då eller är ett om- och tillbyggt äldre hus, är ännu ovisst. Torpet revs 1937 då Svartviksvägen drogs fram över platsen.
Ytterligare en äldre gård finns inom stadsdelen, Johannelunds gård, som uppfördes under 1700-talets sista år. Lärftkramhandlaren, grosshandlaren och skeppsredaren Abraham Keyser lät bygga gården som sitt lantställe. Gården består idag av en manbyggnad med två flyglar samt ett par små uthus. År 1843 lät dåvarande ägaren, hovskräddaren Carl Kaeding, bygga en villa som ligger i ekbacken väster om gården. Dess tidiga form av nyrenässans är ovanlig bland villorna i Stockholm. Norr om villan ligger en märklig kyrksal, ritad av Per Ulrik Stenhammar i götisk stil. Den uppfördes 1867 av Evangeliska fosterlandsstiftelsen som fyra år tidigare köpt Johannelunds gård. Stockholms stad är ägare till gården sedan 1919.

Minneberg
Övre- och Nedre Minneberg var egendomar med sommarvillor som kom att användas till bostadsområde för de anställda i den benmjölsfabrik som mellan 1889 och 1968 låg på den plats där bostadsområdet Minneberg ligger idag. Nio av de flerfamiljshus som uppfördes är bevarade. Två av dessa är byggda i en amerikainspirerad panelarkitektur, s.k. "stick-style", som förekom vid sekelskiftet även i Sverige men numera är sällsynt. Arbetarbostäderna omfattade ett rum och kök. Alla hade egen ingång utifrån.
Vid benmjölfabrikens nedläggning såg kommunen en möjlighet att omvandla det gamla industriområdet, där många olika industrier legat sedan 1850-talet, till ett attraktivt bostadsområde. Platsen var både naturskön och låg nära innerstaden. All industribebyggelse revs, och 1987 stod de nya bostäderna klara. Husen ritades av Brunnberggruppen Arkitekter AB och uppmärksammades som en omsorgsfullt utformad bostadsmiljö med små, varierade gårdar mellan de stora bostadshusen.

Tranebergs strand
Stadsdelens senast uppförda bebyggelse ligger utmed stranden söder om berget. Denna hyreshusbebyggelse ritades av arkitekterna Arndt & Malmquist. Byggnaderna med de tegelklädda fasaderna är som högst sex våningar och kännetecknas av många balkonger, terrasser och uteplatser. De attraktiva husen stod färdiga för inflyttning 1994.

Texten är baserad på boken Stockholm utanför tullarna - Nittiosju stadsdelar i ytterstaden, Stockholms stadsmuseiförvaltning och Stockholmia förlag 2003. Författare till avsnittet är Elisabet Jermsten.