Petiknäs kapell

Kapellanläggningen vilar på en betonggrund och har en stomme av regelverk, klädd med ljusmålad locklistpanel. Sadeltaket är klätt med svart trapetskorrugerad plåt och valmat över kapelldelen. Det förhållandevis låga tornet är inskjutet i byggnadskroppen, likt en takryttare i väster, och avslutas uppåt av en lätt indragen ljudvåning med rektangulära jalusier åt alla håll, samt ett insvängt tälttak täckt av pappshingel och krönt av ett förgyllt litet kors på glob. Från den rektangulära församlingsdelen i söder skjuter ett mindre förrådsutrymme täckt av pulpettak ut mot öster. Kapelldelen har breda och relativt låga rundbågiga fönster, indelade med småspröjsar och solfjäderspröjs i överdelen. De är placerade högt, just under takfoten, längs långsidorna och i koret. Dessutom finns mindre rundfönster ovanför entrén i väster och mot kapprummet i söder. Kapelldelens fönsterbågar och fönsterfoder är liksom ljudvåningens jalusier målade i rödbrunt. Församlingsdelens fönster är helvita och har varierande former; närmast kvadratiska spröjsade fönster i församlingssalen och sakristian, högt placerade liggande små rektangulära fönster i kapprummet och större stående rektangulära tvåluftsfönster i köket.

Kapellet har en rektangulär mörkbrun pardörr med diagonalställd panel. Den breda entrébron är inklädd med vit panel och tillgänglighetsanpassad med en ramp av trä mot söder. Brons och rampens vita räcken är av trä och förhållandevis klumpiga. En helt annan karaktär har församlingsdelens entré, som bara är svagt utkragad från byggnads-kroppen och försedd med en liten bro med enkelt vitmålat räcke i plattjärn.
Kapellet har genomgått stora förändringar sedan byggnadstiden, då det fungerade som gravkapell i Bastuträsk. Då var byggnaden hälften så stor, hade ett lunettfönster ovan entrén och var troligen rödmålad med vita listverk. Entrén var mycket enkel, hade en bro med trappsteg åt tre håll och inga räcken. I ljudvåningen satt ljudluckor istället för jalusier. Förlängningen av kyrksalen 1940 innebar att tornets proportioner i förhållande till resten av byggnaden förändrades så att tornet numera kan uppfattas som oproportionerligt lågt. Omgestaltningen som byggnaden genomgick efter sin flytt till Petiknäs är annars det som haft störst betydelse för kyrkans nuvarande karaktär. De förändringar som skett därefter är relativt begränsade, men har tyvärr förvanskat byggnaden en del. I synnerhet gäller detta bytet av takmaterial till trapetskorrugerad plåt, samt det förändrade utförandet på entrébron med ramp (1988), där räcket av trä blivit väl så iögonfallande.

Man kommer in i kapellet genom ett vindfång med kapprum till höger. Kapellsalen utgörs av ett rektangulärt rum med taket indelat som ett valmat tredingstak. Både väggar och tak är rollade i gråvit kulör. Väggarna har släta hårda träfiberplattor medan innertaket är lagt med porösa träfiberskivor (treetex) som är glesade i skarvarna så att de bildar fält. Golvet har längsgående smala lackade furubräder och är upphöjt med ett trappsteg i koret. En dörr till höger om koret leder in till sakristian som är förlagd till församlingsdelen. Den mycket enkla bänkinredningen saknar gavlar och är täckmålad i ljusgrått. Altarringen är tresidig med rak front och korta snedställda sidor. Den är ådringsmålad i gulbrunt med ljusgrått ramverk. Överliggaren och knäfallet är buntat med ljusblått tyg. Predikstolen på norra sidan av koret har formen av en fyrsidig ambo med samma utförande som altarringen. På korets andra sida står dopfunten som är sexkantig och även den har en snarlik utformning med grått ramverk och gulbruna ådrade speglar. Ovanför altaret sitter ett krucifix, fästat i fönstret. Det målade korfönstret bakom föreställer ett kors med en spindelnätsformad gloria som strålar ut från Kristus. Orgeln är placerad längs ner i det läktarlösa rummet, på norra sidan om ingången, och utförd i trä med rektangulära smala jalusiöppningar och snedtak. Belysningen i kyrksalen utgörs av ljuskronor i mässing med synliga glödlampor och gula lamphållare delvis täckta av glasprismor. På väggen sitter lampetter med snarlik utformning. Uppvärmningen sker idag med elpatron och vägghängda, vattenburna radiatorer. De är tidstypiska för 1950-talet, men förtar också en del av kapellinteriörens avskalade karaktär.

En stor öppning mellan koret och bänkarna på den södra väggen, leder in till församlingsdelen, som ligger ett trappsteg lägre än kapellsalen. De två rumsbildningarna avgränsas av ett svarvat trävitt spjälstaket. Församlingssalen har lackat trägolv, plant vitmålat innertak och ljusgröna väggar. Väggar och tak är klädda med porösa träfiber-skivor (treetex). På östra sidan finns en indragen öppen spis med tegelomfattning. Möblemanget består av en gråmålad tramporgel i det nordöstra hörnet, men i övrigt av bord och stolar. En glasad pardörr leder ut till församlingsdelens kapprum och entré. Kapprummet har treetex-klädda väggar och tak, linoleumgolv samt klädhyllor med ankarkrokar. I församlingsdelens sydöstra hörn finns ett litet kök, med vita väggar, likadan linoleummatta som i kapprummet och väggfast skåpinredning med turkosa luckor och tidstypiska handtag. Här hänger en vit klotlampa. Sakristians väggar, tak och golv har samma utformning som i församlingssalen. Det nätta möblemanget i trä har en typisk 1950-talskaraktär. Detsamma gäller handfatet vid ingången till sakristian.
Interiören har endast genomgått mindre förändringar sedan 1958. Bänkinredningen är dock äldre, av allt att döma från den tid kapellet stod i Bastuträsk, troligen från 1920talet. Korfönstrets indelning har ändrats och glasmålningen tillkommit. Det svarvade räcket mellan kyrksal och samlingssal har en 1970-talskaraktär. Orgeln tillkom 1973 och lampetterna på korväggen är moderna, troligen från 1990-talet. Under senare tid har även några trycken och lås bytts ut på toalettdörrar etc.