FALU GRUVA (MED CREUTZ LAVE OCH KONSTHJULHUS)

Gruvbrytningen vid Falu koppargruva, eller Stora Kopparberget som det också kallas, upphörde 1992. Det var då en mer än tusenårig drift som gick i graven.
Vid Falu koppargruva har landets äldsta och i äldre tid också landets största enskilda industri drivits.
Runt dagöppningen Stora Stöten som bildades av det stora raset midsommarafton 1687 finns gruvschakt, underjordsanläggningar, synliga varphögar, kulturlager och byggnader tillhörande såväl den yngre som den äldre gruvindustrin.
Olika analyser visar att gruvbrytningen vid Falu gruva var påbörjad på 900-1000-talet. Till att börja med var det troligen bönder från Torsång och Stora Tuna som bröt i Falu gruva. Från 1288 finns den tidigaste kända skriftliga källan vilken tyder på att det vid den tiden fanns en mer organiserad form av gruvbrytning. Gruvan var redan under mitten av medeltiden en riksangelägenhet med intressenter bland svenska stormän och tyska köpmän. Under medeltidens senare del övertogs driften av lokala bergsmän. Gruvans mest expansiva skede uppnåddes i mitten av 1600-talet. Det svenska stormaktsväldet finansierades av det kapital som flöt in i landet genom kopparexporten. Sverige dominerade helt på den europeiska kopparmarknaden. Under 1600-talets senare del inträffade ett flertal omfattande ras. Det största inträffade på midsommardagen 1687 då "Stora Stöten" bildades. Under 1700-talet minskar tillgångarna något och konkurrensen ökar internationellt. Gruvan drivs dock med fortsatt intresse från statsmakterna och andelsägarna. Från 1800-talet lever gruvan främst vidare som råvaruleverantör för den kemiska industrin och från 1904 har svavelkis varit den viktigaste produkten i gruvan. 1992 upphörde gruvdriften.
Några av de mest framträdande byggnaderna beskrivs nedan:
GRUVMUSEET, före detta gruvstugan. Uppförd 1771-85 efter ritningar av markscheidern Tobias Geisler och ursprungligen använd som förvaltningsbyggnad. Sedan administrationen i början av 1800-talet flyttats ned i staden kom gruvstugan att förfalla, men iståndsattes och inrättades till museum 1922. Som en följd av brytningen i gruvan kom denna och andra byggnader i anslutning till gruvan att stå på mark med rasrisk varför de revs. Den nuvarande byggnaden rekonstruerades 1965-66 i ett läge 100 meter öster om den ursprungliga platsen. Vid rekonstruktionen återanvändes vissa utsmyckningsdetaljer och andra viktiga byggnadsdetaljer. Den tillbyggdes också med ett annex och två förbindande gallerier. Senare har en glasad konferensanläggning byggts till i söder.
GESCHWORNERGÅRDEN. Uppfördes 1744-45 som bostad för geschwornern, bergmästarens närmaste man. Huset byggdes om på 1950-talet och flyttades 1965-66.
BERGMÄSTARGÅRDEN. Uppförd 1698-99 som bostad för bergmästaren. Denne var underställd Bergskollegium men tillsattes av regeringen och fungerade som statens representant i regionen, Gården flyttades 1965-66.
ANFARTEN. Uppfördes 1812 över det schakt, anlagt 1810-12, som på den tiden var den viktigaste nedfarten för gruvarbetarna. Tillbyggdes 1845 med två flyglar för klädförvaring. Flyttades 1965-66 och står nu över den hiss som går ner till Besöksgruvan.
KONSTNÄRSGÅRDEN. Uppförd 1703-94 som bostad för konstmästaren, den som var ansvarig för de bergsmekaniska anordningarna. Gården beboddes i början av 1700-talet av Christoffer Polhem, som innehade ämbetet 1700 - 1716. Ombyggd 1870 och flyttad 1955, sedan 1916 använd som kontor.
CREUTZ LAVE. Lave betyder ursprungligen själva golvet av stockar över en gruvöppning. Vid mitten av 1800-talet började man emellertid förse lavarna vid Falu gruva med överbyggnader, som kom att kallas lavar även de. Av dessa är Creutz och Adolf Fredriks fortfarande bevarade. Creutz lave har ett speciellt teknikhistoriskt intresse då byggnaden står på sin ursprungliga plats över ett 208 m djupt schakt och med en rekonstruerad konstgång ansluten till ett hjulhus med befintligt vattenhjul.
Creutz lave är byggd i trä 11 m lång och 11 m bred i tre över varandra placerade avsatser med rundbågade öppningar. Laven är rödfärgad med svarta luckor. Taket är av plank. Den är uppförd efter C G Husbergs ritningar år 1852. Schaktet öppnades år 1662 och fick sitt namn efter friherre Lorentz Creutz, dåvarande landshövding i Kopparbergs län.
Creutz lave är byggnadsminne sedan 1991.
CREUTZ KONSTHJULHUS. Uppfördes 1845 och ombyggdes senare år 1882. Konsthjulhuset är byggt av liggande rödfärgat timmer på en kallmurad grund. Konsthjulhusets sadeltak har liksom laven taktäckning av plank. Det dubbelverkande vattenhjulet är nära 15 m i diameter. Drivkraften från hjulet överfördes via en konstgång till pumparna i Creutz schakt.
Konsthjulhuset är byggnadsminne sedan 1991.
CREUTZ SPELHUS. Inrymde gruvspelet (uppfordringsanordningarna). Under taket fanns en liten kammare, där spelstyraren höll till. Uppfördes 1855 av konstmästaren H Steffansson som även var lärare i Falu Bergsskola . Spelhuset ombyggdes år 1875 och användes senast 1916.
GAMLA VASKEN. Innehåller ett remdrivet vaskverk med bevarade maskiner. Är den enda bevarade i sitt slag i landet.
HUSBERGS PIVOT. Uppfördes 1845. Genom anordningen, som är ett så kallat vändbrott, kunde uppfordringslinorna från Creutz spelhus betjäna fyra olika schakt.
RÖDHUSVERKET. Nyuppfört 1975 sedan det gamla brunnit ner.
OSCARS LAVE. Byggd 1970 sedan den gamla trälaven rivits 1966. Den 40 meter höga byggnaden står över ett schakt som började drivas 1904 som gruvans nya huvudschakt.
GRUVSTUGAN. Uppförd av slaggsten vid 1900-talets början. Inrymde omklädningsrum för gruvarbetarna.
FREDRIKS HJULHUS. Uppfört 1853 och ombyggt 1891. Revs och återuppfördes på nuvarande plats 1967.
UPPSKÄRARKAMMAREN. Rödfärgad träbyggnad, troligen uppförd vid 1800-talets mitt. Användes för registrering av uppfordrade malmtunnor.
ADOLF FREDRIKS LAVE. Uppförd vid 1800-talets mitt.
BORRBÄNKEN. Användes för borrning av hål i pumpstockar. Är försedd med en överbyggnad.
LINSLAGERIET. Den första linslagarverkstaden uppsattes 1835 som den första i landet. Är flyttad flera gånger. Verksamheten nedlades 1910. Här tillverkades stållinor i linmaskiner av trä. Byggnaden är den enda bevarade i sitt slag i Sverige.
Invid gruvan finns fasta fornlämningar i form av slaggvarp, lämningar efter vändrostar och kallrostar med mera som bidrar till det kulturhistoiska värdet och upplevelsen av den historiska industrimiljön. Även besöksgruvan utgör en fast fornlämning.

KÄLLOR: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen Dalarna, 1991-02-01 Dnr: 221-3971-89.
Beslut - Byggnadsminnesförklaring av Falu gruva, Länsstyrelsen Dalarna, 1995-03-20 Dnr: 221-7528-92.
Länsstyrelsen i Dalarnas hemsida 2004, www.w.lst.se

Gruvbrytningen vid Falu koppargruva, eller Stora Kopparberget som det också kallas, upphörde 1992. Det var då en mer än tusenårig drift som gick i graven.
Vid Falu koppargruva har landets äldsta och i äldre tid också landets största enskilda industri drivits.
Runt dagöppningen Stora Stöten som bildades av det stora raset midsommarafton 1687 finns gruvschakt, underjordsanläggningar, synliga varphögar, kulturlager och byggnader tillhörande såväl den yngre som den äldre gruvindustrin.
Olika analyser visar att gruvbrytningen vid Falu gruva var påbörjad på 900-1000-talet. Till att börja med var det troligen bönder från Torsång och Stora Tuna som bröt i Falu gruva. Från 1288 finns den tidigaste kända skriftliga källan vilken tyder på att det vid den tiden fanns en mer organiserad form av gruvbrytning. Gruvan var redan under mitten av medeltiden en riksangelägenhet med intressenter bland svenska stormän och tyska köpmän. Under medeltidens senare del övertogs driften av lokala bergsmän. Gruvans mest expansiva skede uppnåddes i mitten av 1600-talet. Det svenska stormaktsväldet finansierades av det kapital som flöt in i landet genom kopparexporten. Sverige dominerade helt på den europeiska kopparmarknaden. Under 1600-talets senare del inträffade ett flertal omfattande ras. Det största inträffade på midsommardagen 1687 då "Stora Stöten" bildades. Under 1700-talet minskar tillgångarna något och konkurrensen ökar internationellt. Gruvan drivs dock med fortsatt intresse från statsmakterna och andelsägarna. Från 1800-talet lever gruvan främst vidare som råvaruleverantör för den kemiska industrin och från 1904 har svavelkis varit den viktigaste produkten i gruvan. 1992 upphörde gruvdriften.
Några av de mest framträdande byggnaderna beskrivs nedan:
GRUVMUSEET, före detta gruvstugan. Uppförd 1771-85 efter ritningar av markscheidern Tobias Geisler och ursprungligen använd som förvaltningsbyggnad. Sedan administrationen i början av 1800-talet flyttats ned i staden kom gruvstugan att förfalla, men iståndsattes och inrättades till museum 1922. Som en följd av brytningen i gruvan kom denna och andra byggnader i anslutning till gruvan att stå på mark med rasrisk varför de revs. Den nuvarande byggnaden rekonstruerades 1965-66 i ett läge 100 meter öster om den ursprungliga platsen. Vid rekonstruktionen återanvändes vissa utsmyckningsdetaljer och andra viktiga byggnadsdetaljer. Den tillbyggdes också med ett annex och två förbindande gallerier. Senare har en glasad konferensanläggning byggts till i söder.
GESCHWORNERGÅRDEN. Uppfördes 1744-45 som bostad för geschwornern, bergmästarens närmaste man. Huset byggdes om på 1950-talet och flyttades 1965-66.
BERGMÄSTARGÅRDEN. Uppförd 1698-99 som bostad för bergmästaren. Denne var underställd Bergskollegium men tillsattes av regeringen och fungerade som statens representant i regionen, Gården flyttades 1965-66.
ANFARTEN. Uppfördes 1812 över det schakt, anlagt 1810-12, som på den tiden var den viktigaste nedfarten för gruvarbetarna. Tillbyggdes 1845 med två flyglar för klädförvaring. Flyttades 1965-66 och står nu över den hiss som går ner till Besöksgruvan.
KONSTNÄRSGÅRDEN. Uppförd 1703-94 som bostad för konstmästaren, den som var ansvarig för de bergsmekaniska anordningarna. Gården beboddes i början av 1700-talet av Christoffer Polhem, som innehade ämbetet 1700 - 1716. Ombyggd 1870 och flyttad 1955, sedan 1916 använd som kontor.
CREUTZ LAVE. Lave betyder ursprungligen själva golvet av stockar över en gruvöppning. Vid mitten av 1800-talet började man emellertid förse lavarna vid Falu gruva med överbyggnader, som kom att kallas lavar även de. Av dessa är Creutz och Adolf Fredriks fortfarande bevarade. Creutz lave har ett speciellt teknikhistoriskt intresse då byggnaden står på sin ursprungliga plats över ett 208 m djupt schakt och med en rekonstruerad konstgång ansluten till ett hjulhus med befintligt vattenhjul.
Creutz lave är byggd i trä 11 m lång och 11 m bred i tre över varandra placerade avsatser med rundbågade öppningar. Laven är rödfärgad med svarta luckor. Taket är av plank. Den är uppförd efter C G Husbergs ritningar år 1852. Schaktet öppnades år 1662 och fick sitt namn efter friherre Lorentz Creutz, dåvarande landshövding i Kopparbergs län.
Creutz lave är byggnadsminne sedan 1991.
CREUTZ KONSTHJULHUS. Uppfördes 1845 och ombyggdes senare år 1882. Konsthjulhuset är byggt av liggande rödfärgat timmer på en kallmurad grund. Konsthjulhusets sadeltak har liksom laven taktäckning av plank. Det dubbelverkande vattenhjulet är nära 15 m i diameter. Drivkraften från hjulet överfördes via en konstgång till pumparna i Creutz schakt.
Konsthjulhuset är byggnadsminne sedan 1991.
CREUTZ SPELHUS. Inrymde gruvspelet (uppfordringsanordningarna). Under taket fanns en liten kammare, där spelstyraren höll till. Uppfördes 1855 av konstmästaren H Steffansson som även var lärare i Falu Bergsskola . Spelhuset ombyggdes år 1875 och användes senast 1916.
GAMLA VASKEN. Innehåller ett remdrivet vaskverk med bevarade maskiner. Är den enda bevarade i sitt slag i landet.
HUSBERGS PIVOT. Uppfördes 1845. Genom anordningen, som är ett så kallat vändbrott, kunde uppfordringslinorna från Creutz spelhus betjäna fyra olika schakt.
RÖDHUSVERKET. Nyuppfört 1975 sedan det gamla brunnit ner.
OSCARS LAVE. Byggd 1970 sedan den gamla trälaven rivits 1966. Den 40 meter höga byggnaden står över ett schakt som började drivas 1904 som gruvans nya huvudschakt.
GRUVSTUGAN. Uppförd av slaggsten vid 1900-talets början. Inrymde omklädningsrum för gruvarbetarna.
FREDRIKS HJULHUS. Uppfört 1853 och ombyggt 1891. Revs och återuppfördes på nuvarande plats 1967.
UPPSKÄRARKAMMAREN. Rödfärgad träbyggnad, troligen uppförd vid 1800-talets mitt. Användes för registrering av uppfordrade malmtunnor.
ADOLF FREDRIKS LAVE. Uppförd vid 1800-talets mitt.
BORRBÄNKEN. Användes för borrning av hål i pumpstockar. Är försedd med en överbyggnad.
LINSLAGERIET. Den första linslagarverkstaden uppsattes 1835 som den första i landet. Är flyttad flera gånger. Verksamheten nedlades 1910. Här tillverkades stållinor i linmaskiner av trä. Byggnaden är den enda bevarade i sitt slag i Sverige.
Invid gruvan finns fasta fornlämningar i form av slaggvarp, lämningar efter vändrostar och kallrostar med mera som bidrar till det kulturhistoiska värdet och upplevelsen av den historiska industrimiljön. Även besöksgruvan utgör en fast fornlämning.

KÄLLOR: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen Dalarna, 1991-02-01 Dnr: 221-3971-89.
Beslut - Byggnadsminnesförklaring av Falu gruva, Länsstyrelsen Dalarna, 1995-03-20 Dnr: 221-7528-92.
Länsstyrelsen i Dalarnas hemsida 2004, www.w.lst.se

Gruvbrytningen vid Falu koppargruva, eller Stora Kopparberget som det också kallas, upphörde 1992. Det var då en mer än tusenårig drift som gick i graven.
Vid Falu koppargruva har landets äldsta och i äldre tid också landets största enskilda industri drivits.
Runt dagöppningen Stora Stöten som bildades av det stora raset midsommarafton 1687 finns gruvschakt, underjordsanläggningar, synliga varphögar, kulturlager och byggnader tillhörande såväl den yngre som den äldre gruvindustrin.
Olika analyser visar att gruvbrytningen vid Falu gruva var påbörjad på 900-1000-talet. Till att börja med var det troligen bönder från Torsång och Stora Tuna som bröt i Falu gruva. Från 1288 finns den tidigaste kända skriftliga källan vilken tyder på att det vid den tiden fanns en mer organiserad form av gruvbrytning. Gruvan var redan under mitten av medeltiden en riksangelägenhet med intressenter bland svenska stormän och tyska köpmän. Under medeltidens senare del övertogs driften av lokala bergsmän. Gruvans mest expansiva skede uppnåddes i mitten av 1600-talet. Det svenska stormaktsväldet finansierades av det kapital som flöt in i landet genom kopparexporten. Sverige dominerade helt på den europeiska kopparmarknaden. Under 1600-talets senare del inträffade ett flertal omfattande ras. Det största inträffade på midsommardagen 1687 då "Stora Stöten" bildades. Under 1700-talet minskar tillgångarna något och konkurrensen ökar internationellt. Gruvan drivs dock med fortsatt intresse från statsmakterna och andelsägarna. Från 1800-talet lever gruvan främst vidare som råvaruleverantör för den kemiska industrin och från 1904 har svavelkis varit den viktigaste produkten i gruvan. 1992 upphörde gruvdriften.
Några av de mest framträdande byggnaderna beskrivs nedan:
GRUVMUSEET, före detta gruvstugan. Uppförd 1771-85 efter ritningar av markscheidern Tobias Geisler och ursprungligen använd som förvaltningsbyggnad. Sedan administrationen i början av 1800-talet flyttats ned i staden kom gruvstugan att förfalla, men iståndsattes och inrättades till museum 1922. Som en följd av brytningen i gruvan kom denna och andra byggnader i anslutning till gruvan att stå på mark med rasrisk varför de revs. Den nuvarande byggnaden rekonstruerades 1965-66 i ett läge 100 meter öster om den ursprungliga platsen. Vid rekonstruktionen återanvändes vissa utsmyckningsdetaljer och andra viktiga byggnadsdetaljer. Den tillbyggdes också med ett annex och två förbindande gallerier. Senare har en glasad konferensanläggning byggts till i söder.
GESCHWORNERGÅRDEN. Uppfördes 1744-45 som bostad för geschwornern, bergmästarens närmaste man. Huset byggdes om på 1950-talet och flyttades 1965-66.
BERGMÄSTARGÅRDEN. Uppförd 1698-99 som bostad för bergmästaren. Denne var underställd Bergskollegium men tillsattes av regeringen och fungerade som statens representant i regionen, Gården flyttades 1965-66.
ANFARTEN. Uppfördes 1812 över det schakt, anlagt 1810-12, som på den tiden var den viktigaste nedfarten för gruvarbetarna. Tillbyggdes 1845 med två flyglar för klädförvaring. Flyttades 1965-66 och står nu över den hiss som går ner till Besöksgruvan.
KONSTNÄRSGÅRDEN. Uppförd 1703-94 som bostad för konstmästaren, den som var ansvarig för de bergsmekaniska anordningarna. Gården beboddes i början av 1700-talet av Christoffer Polhem, som innehade ämbetet 1700 - 1716. Ombyggd 1870 och flyttad 1955, sedan 1916 använd som kontor.
CREUTZ LAVE. Lave betyder ursprungligen själva golvet av stockar över en gruvöppning. Vid mitten av 1800-talet började man emellertid förse lavarna vid Falu gruva med överbyggnader, som kom att kallas lavar även de. Av dessa är Creutz och Adolf Fredriks fortfarande bevarade. Creutz lave har ett speciellt teknikhistoriskt intresse då byggnaden står på sin ursprungliga plats över ett 208 m djupt schakt och med en rekonstruerad konstgång ansluten till ett hjulhus med befintligt vattenhjul.
Creutz lave är byggd i trä 11 m lång och 11 m bred i tre över varandra placerade avsatser med rundbågade öppningar. Laven är rödfärgad med svarta luckor. Taket är av plank. Den är uppförd efter C G Husbergs ritningar år 1852. Schaktet öppnades år 1662 och fick sitt namn efter friherre Lorentz Creutz, dåvarande landshövding i Kopparbergs län.
Creutz lave är byggnadsminne sedan 1991.
CREUTZ KONSTHJULHUS. Uppfördes 1845 och ombyggdes senare år 1882. Konsthjulhuset är byggt av liggande rödfärgat timmer på en kallmurad grund. Konsthjulhusets sadeltak har liksom laven taktäckning av plank. Det dubbelverkande vattenhjulet är nära 15 m i diameter. Drivkraften från hjulet överfördes via en konstgång till pumparna i Creutz schakt.
Konsthjulhuset är byggnadsminne sedan 1991.
CREUTZ SPELHUS. Inrymde gruvspelet (uppfordringsanordningarna). Under taket fanns en liten kammare, där spelstyraren höll till. Uppfördes 1855 av konstmästaren H Steffansson som även var lärare i Falu Bergsskola . Spelhuset ombyggdes år 1875 och användes senast 1916.
GAMLA VASKEN. Innehåller ett remdrivet vaskverk med bevarade maskiner. Är den enda bevarade i sitt slag i landet.
HUSBERGS PIVOT. Uppfördes 1845. Genom anordningen, som är ett så kallat vändbrott, kunde uppfordringslinorna från Creutz spelhus betjäna fyra olika schakt.
RÖDHUSVERKET. Nyuppfört 1975 sedan det gamla brunnit ner.
OSCARS LAVE. Byggd 1970 sedan den gamla trälaven rivits 1966. Den 40 meter höga byggnaden står över ett schakt som började drivas 1904 som gruvans nya huvudschakt.
GRUVSTUGAN. Uppförd av slaggsten vid 1900-talets början. Inrymde omklädningsrum för gruvarbetarna.
FREDRIKS HJULHUS. Uppfört 1853 och ombyggt 1891. Revs och återuppfördes på nuvarande plats 1967.
UPPSKÄRARKAMMAREN. Rödfärgad träbyggnad, troligen uppförd vid 1800-talets mitt. Användes för registrering av uppfordrade malmtunnor.
ADOLF FREDRIKS LAVE. Uppförd vid 1800-talets mitt.
BORRBÄNKEN. Användes för borrning av hål i pumpstockar. Är försedd med en överbyggnad.
LINSLAGERIET. Den första linslagarverkstaden uppsattes 1835 som den första i landet. Är flyttad flera gånger. Verksamheten nedlades 1910. Här tillverkades stållinor i linmaskiner av trä. Byggnaden är den enda bevarade i sitt slag i Sverige.
Invid gruvan finns fasta fornlämningar i form av slaggvarp, lämningar efter vändrostar och kallrostar med mera som bidrar till det kulturhistoiska värdet och upplevelsen av den historiska industrimiljön. Även besöksgruvan utgör en fast fornlämning.

KÄLLOR: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen Dalarna, 1991-02-01 Dnr: 221-3971-89.
Beslut - Byggnadsminnesförklaring av Falu gruva, Länsstyrelsen Dalarna, 1995-03-20 Dnr: 221-7528-92.
Länsstyrelsen i Dalarnas hemsida 2004, www.w.lst.se

Gruvbrytningen vid Falu koppargruva, eller Stora Kopparberget som det också kallas, upphörde 1992. Det var då en mer än tusenårig drift som gick i graven.
Vid Falu koppargruva har landets äldsta och i äldre tid också landets största enskilda industri drivits.
Runt dagöppningen Stora Stöten som bildades av det stora raset midsommarafton 1687 finns gruvschakt, underjordsanläggningar, synliga varphögar, kulturlager och byggnader tillhörande såväl den yngre som den äldre gruvindustrin.
Olika analyser visar att gruvbrytningen vid Falu gruva var påbörjad på 900-1000-talet. Till att börja med var det troligen bönder från Torsång och Stora Tuna som bröt i Falu gruva. Från 1288 finns den tidigaste kända skriftliga källan vilken tyder på att det vid den tiden fanns en mer organiserad form av gruvbrytning. Gruvan var redan under mitten av medeltiden en riksangelägenhet med intressenter bland svenska stormän och tyska köpmän. Under medeltidens senare del övertogs driften av lokala bergsmän. Gruvans mest expansiva skede uppnåddes i mitten av 1600-talet. Det svenska stormaktsväldet finansierades av det kapital som flöt in i landet genom kopparexporten. Sverige dominerade helt på den europeiska kopparmarknaden. Under 1600-talets senare del inträffade ett flertal omfattande ras. Det största inträffade på midsommardagen 1687 då "Stora Stöten" bildades. Under 1700-talet minskar tillgångarna något och konkurrensen ökar internationellt. Gruvan drivs dock med fortsatt intresse från statsmakterna och andelsägarna. Från 1800-talet lever gruvan främst vidare som råvaruleverantör för den kemiska industrin och från 1904 har svavelkis varit den viktigaste produkten i gruvan. 1992 upphörde gruvdriften.
Några av de mest framträdande byggnaderna beskrivs nedan:
GRUVMUSEET, före detta gruvstugan. Uppförd 1771-85 efter ritningar av markscheidern Tobias Geisler och ursprungligen använd som förvaltningsbyggnad. Sedan administrationen i början av 1800-talet flyttats ned i staden kom gruvstugan att förfalla, men iståndsattes och inrättades till museum 1922. Som en följd av brytningen i gruvan kom denna och andra byggnader i anslutning till gruvan att stå på mark med rasrisk varför de revs. Den nuvarande byggnaden rekonstruerades 1965-66 i ett läge 100 meter öster om den ursprungliga platsen. Vid rekonstruktionen återanvändes vissa utsmyckningsdetaljer och andra viktiga byggnadsdetaljer. Den tillbyggdes också med ett annex och två förbindande gallerier. Senare har en glasad konferensanläggning byggts till i söder.
GESCHWORNERGÅRDEN. Uppfördes 1744-45 som bostad för geschwornern, bergmästarens närmaste man. Huset byggdes om på 1950-talet och flyttades 1965-66.
BERGMÄSTARGÅRDEN. Uppförd 1698-99 som bostad för bergmästaren. Denne var underställd Bergskollegium men tillsattes av regeringen och fungerade som statens representant i regionen, Gården flyttades 1965-66.
ANFARTEN. Uppfördes 1812 över det schakt, anlagt 1810-12, som på den tiden var den viktigaste nedfarten för gruvarbetarna. Tillbyggdes 1845 med två flyglar för klädförvaring. Flyttades 1965-66 och står nu över den hiss som går ner till Besöksgruvan.
KONSTNÄRSGÅRDEN. Uppförd 1703-94 som bostad för konstmästaren, den som var ansvarig för de bergsmekaniska anordningarna. Gården beboddes i början av 1700-talet av Christoffer Polhem, som innehade ämbetet 1700 - 1716. Ombyggd 1870 och flyttad 1955, sedan 1916 använd som kontor.
CREUTZ LAVE. Lave betyder ursprungligen själva golvet av stockar över en gruvöppning. Vid mitten av 1800-talet började man emellertid förse lavarna vid Falu gruva med överbyggnader, som kom att kallas lavar även de. Av dessa är Creutz och Adolf Fredriks fortfarande bevarade. Creutz lave har ett speciellt teknikhistoriskt intresse då byggnaden står på sin ursprungliga plats över ett 208 m djupt schakt och med en rekonstruerad konstgång ansluten till ett hjulhus med befintligt vattenhjul.
Creutz lave är byggd i trä 11 m lång och 11 m bred i tre över varandra placerade avsatser med rundbågade öppningar. Laven är rödfärgad med svarta luckor. Taket är av plank. Den är uppförd efter C G Husbergs ritningar år 1852. Schaktet öppnades år 1662 och fick sitt namn efter friherre Lorentz Creutz, dåvarande landshövding i Kopparbergs län.
Creutz lave är byggnadsminne sedan 1991.
CREUTZ KONSTHJULHUS. Uppfördes 1845 och ombyggdes senare år 1882. Konsthjulhuset är byggt av liggande rödfärgat timmer på en kallmurad grund. Konsthjulhusets sadeltak har liksom laven taktäckning av plank. Det dubbelverkande vattenhjulet är nära 15 m i diameter. Drivkraften från hjulet överfördes via en konstgång till pumparna i Creutz schakt.
Konsthjulhuset är byggnadsminne sedan 1991.
CREUTZ SPELHUS. Inrymde gruvspelet (uppfordringsanordningarna). Under taket fanns en liten kammare, där spelstyraren höll till. Uppfördes 1855 av konstmästaren H Steffansson som även var lärare i Falu Bergsskola . Spelhuset ombyggdes år 1875 och användes senast 1916.
GAMLA VASKEN. Innehåller ett remdrivet vaskverk med bevarade maskiner. Är den enda bevarade i sitt slag i landet.
HUSBERGS PIVOT. Uppfördes 1845. Genom anordningen, som är ett så kallat vändbrott, kunde uppfordringslinorna från Creutz spelhus betjäna fyra olika schakt.
RÖDHUSVERKET. Nyuppfört 1975 sedan det gamla brunnit ner.
OSCARS LAVE. Byggd 1970 sedan den gamla trälaven rivits 1966. Den 40 meter höga byggnaden står över ett schakt som började drivas 1904 som gruvans nya huvudschakt.
GRUVSTUGAN. Uppförd av slaggsten vid 1900-talets början. Inrymde omklädningsrum för gruvarbetarna.
FREDRIKS HJULHUS. Uppfört 1853 och ombyggt 1891. Revs och återuppfördes på nuvarande plats 1967.
UPPSKÄRARKAMMAREN. Rödfärgad träbyggnad, troligen uppförd vid 1800-talets mitt. Användes för registrering av uppfordrade malmtunnor.
ADOLF FREDRIKS LAVE. Uppförd vid 1800-talets mitt.
BORRBÄNKEN. Användes för borrning av hål i pumpstockar. Är försedd med en överbyggnad.
LINSLAGERIET. Den första linslagarverkstaden uppsattes 1835 som den första i landet. Är flyttad flera gånger. Verksamheten nedlades 1910. Här tillverkades stållinor i linmaskiner av trä. Byggnaden är den enda bevarade i sitt slag i Sverige.
Invid gruvan finns fasta fornlämningar i form av slaggvarp, lämningar efter vändrostar och kallrostar med mera som bidrar till det kulturhistoiska värdet och upplevelsen av den historiska industrimiljön. Även besöksgruvan utgör en fast fornlämning.

KÄLLOR: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen Dalarna, 1991-02-01 Dnr: 221-3971-89.
Beslut - Byggnadsminnesförklaring av Falu gruva, Länsstyrelsen Dalarna, 1995-03-20 Dnr: 221-7528-92.
Länsstyrelsen i Dalarnas hemsida 2004, www.w.lst.se

Gruvbrytningen vid Falu koppargruva, eller Stora Kopparberget som det också kallas, upphörde 1992. Det var då en mer än tusenårig drift som gick i graven.
Vid Falu koppargruva har landets äldsta och i äldre tid också landets största enskilda industri drivits.
Runt dagöppningen Stora Stöten som bildades av det stora raset midsommarafton 1687 finns gruvschakt, underjordsanläggningar, synliga varphögar, kulturlager och byggnader tillhörande såväl den yngre som den äldre gruvindustrin.
Olika analyser visar att gruvbrytningen vid Falu gruva var påbörjad på 900-1000-talet. Till att börja med var det troligen bönder från Torsång och Stora Tuna som bröt i Falu gruva. Från 1288 finns den tidigaste kända skriftliga källan vilken tyder på att det vid den tiden fanns en mer organiserad form av gruvbrytning. Gruvan var redan under mitten av medeltiden en riksangelägenhet med intressenter bland svenska stormän och tyska köpmän. Under medeltidens senare del övertogs driften av lokala bergsmän. Gruvans mest expansiva skede uppnåddes i mitten av 1600-talet. Det svenska stormaktsväldet finansierades av det kapital som flöt in i landet genom kopparexporten. Sverige dominerade helt på den europeiska kopparmarknaden. Under 1600-talets senare del inträffade ett flertal omfattande ras. Det största inträffade på midsommardagen 1687 då "Stora Stöten" bildades. Under 1700-talet minskar tillgångarna något och konkurrensen ökar internationellt. Gruvan drivs dock med fortsatt intresse från statsmakterna och andelsägarna. Från 1800-talet lever gruvan främst vidare som råvaruleverantör för den kemiska industrin och från 1904 har svavelkis varit den viktigaste produkten i gruvan. 1992 upphörde gruvdriften.
Några av de mest framträdande byggnaderna beskrivs nedan:
GRUVMUSEET, före detta gruvstugan. Uppförd 1771-85 efter ritningar av markscheidern Tobias Geisler och ursprungligen använd som förvaltningsbyggnad. Sedan administrationen i början av 1800-talet flyttats ned i staden kom gruvstugan att förfalla, men iståndsattes och inrättades till museum 1922. Som en följd av brytningen i gruvan kom denna och andra byggnader i anslutning till gruvan att stå på mark med rasrisk varför de revs. Den nuvarande byggnaden rekonstruerades 1965-66 i ett läge 100 meter öster om den ursprungliga platsen. Vid rekonstruktionen återanvändes vissa utsmyckningsdetaljer och andra viktiga byggnadsdetaljer. Den tillbyggdes också med ett annex och två förbindande gallerier. Senare har en glasad konferensanläggning byggts till i söder.
GESCHWORNERGÅRDEN. Uppfördes 1744-45 som bostad för geschwornern, bergmästarens närmaste man. Huset byggdes om på 1950-talet och flyttades 1965-66.
BERGMÄSTARGÅRDEN. Uppförd 1698-99 som bostad för bergmästaren. Denne var underställd Bergskollegium men tillsattes av regeringen och fungerade som statens representant i regionen, Gården flyttades 1965-66.
ANFARTEN. Uppfördes 1812 över det schakt, anlagt 1810-12, som på den tiden var den viktigaste nedfarten för gruvarbetarna. Tillbyggdes 1845 med två flyglar för klädförvaring. Flyttades 1965-66 och står nu över den hiss som går ner till Besöksgruvan.
KONSTNÄRSGÅRDEN. Uppförd 1703-94 som bostad för konstmästaren, den som var ansvarig för de bergsmekaniska anordningarna. Gården beboddes i början av 1700-talet av Christoffer Polhem, som innehade ämbetet 1700 - 1716. Ombyggd 1870 och flyttad 1955, sedan 1916 använd som kontor.
CREUTZ LAVE. Lave betyder ursprungligen själva golvet av stockar över en gruvöppning. Vid mitten av 1800-talet började man emellertid förse lavarna vid Falu gruva med överbyggnader, som kom att kallas lavar även de. Av dessa är Creutz och Adolf Fredriks fortfarande bevarade. Creutz lave har ett speciellt teknikhistoriskt intresse då byggnaden står på sin ursprungliga plats över ett 208 m djupt schakt och med en rekonstruerad konstgång ansluten till ett hjulhus med befintligt vattenhjul.
Creutz lave är byggd i trä 11 m lång och 11 m bred i tre över varandra placerade avsatser med rundbågade öppningar. Laven är rödfärgad med svarta luckor. Taket är av plank. Den är uppförd efter C G Husbergs ritningar år 1852. Schaktet öppnades år 1662 och fick sitt namn efter friherre Lorentz Creutz, dåvarande landshövding i Kopparbergs län.
Creutz lave är byggnadsminne sedan 1991.
CREUTZ KONSTHJULHUS. Uppfördes 1845 och ombyggdes senare år 1882. Konsthjulhuset är byggt av liggande rödfärgat timmer på en kallmurad grund. Konsthjulhusets sadeltak har liksom laven taktäckning av plank. Det dubbelverkande vattenhjulet är nära 15 m i diameter. Drivkraften från hjulet överfördes via en konstgång till pumparna i Creutz schakt.
Konsthjulhuset är byggnadsminne sedan 1991.
CREUTZ SPELHUS. Inrymde gruvspelet (uppfordringsanordningarna). Under taket fanns en liten kammare, där spelstyraren höll till. Uppfördes 1855 av konstmästaren H Steffansson som även var lärare i Falu Bergsskola . Spelhuset ombyggdes år 1875 och användes senast 1916.
GAMLA VASKEN. Innehåller ett remdrivet vaskverk med bevarade maskiner. Är den enda bevarade i sitt slag i landet.
HUSBERGS PIVOT. Uppfördes 1845. Genom anordningen, som är ett så kallat vändbrott, kunde uppfordringslinorna från Creutz spelhus betjäna fyra olika schakt.
RÖDHUSVERKET. Nyuppfört 1975 sedan det gamla brunnit ner.
OSCARS LAVE. Byggd 1970 sedan den gamla trälaven rivits 1966. Den 40 meter höga byggnaden står över ett schakt som började drivas 1904 som gruvans nya huvudschakt.
GRUVSTUGAN. Uppförd av slaggsten vid 1900-talets början. Inrymde omklädningsrum för gruvarbetarna.
FREDRIKS HJULHUS. Uppfört 1853 och ombyggt 1891. Revs och återuppfördes på nuvarande plats 1967.
UPPSKÄRARKAMMAREN. Rödfärgad träbyggnad, troligen uppförd vid 1800-talets mitt. Användes för registrering av uppfordrade malmtunnor.
ADOLF FREDRIKS LAVE. Uppförd vid 1800-talets mitt.
BORRBÄNKEN. Användes för borrning av hål i pumpstockar. Är försedd med en överbyggnad.
LINSLAGERIET. Den första linslagarverkstaden uppsattes 1835 som den första i landet. Är flyttad flera gånger. Verksamheten nedlades 1910. Här tillverkades stållinor i linmaskiner av trä. Byggnaden är den enda bevarade i sitt slag i Sverige.
Invid gruvan finns fasta fornlämningar i form av slaggvarp, lämningar efter vändrostar och kallrostar med mera som bidrar till det kulturhistoiska värdet och upplevelsen av den historiska industrimiljön. Även besöksgruvan utgör en fast fornlämning.

KÄLLOR: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen Dalarna, 1991-02-01 Dnr: 221-3971-89.
Beslut - Byggnadsminnesförklaring av Falu gruva, Länsstyrelsen Dalarna, 1995-03-20 Dnr: 221-7528-92.
Länsstyrelsen i Dalarnas hemsida 2004, www.w.lst.se

Gruvbrytningen vid Falu koppargruva, eller Stora Kopparberget som det också kallas, upphörde 1992. Det var då en mer än tusenårig drift som gick i graven.
Vid Falu koppargruva har landets äldsta och i äldre tid också landets största enskilda industri drivits.
Runt dagöppningen Stora Stöten som bildades av det stora raset midsommarafton 1687 finns gruvschakt, underjordsanläggningar, synliga varphögar, kulturlager och byggnader tillhörande såväl den yngre som den äldre gruvindustrin.
Olika analyser visar att gruvbrytningen vid Falu gruva var påbörjad på 900-1000-talet. Till att börja med var det troligen bönder från Torsång och Stora Tuna som bröt i Falu gruva. Från 1288 finns den tidigaste kända skriftliga källan vilken tyder på att det vid den tiden fanns en mer organiserad form av gruvbrytning. Gruvan var redan under mitten av medeltiden en riksangelägenhet med intressenter bland svenska stormän och tyska köpmän. Under medeltidens senare del övertogs driften av lokala bergsmän. Gruvans mest expansiva skede uppnåddes i mitten av 1600-talet. Det svenska stormaktsväldet finansierades av det kapital som flöt in i landet genom kopparexporten. Sverige dominerade helt på den europeiska kopparmarknaden. Under 1600-talets senare del inträffade ett flertal omfattande ras. Det största inträffade på midsommardagen 1687 då "Stora Stöten" bildades. Under 1700-talet minskar tillgångarna något och konkurrensen ökar internationellt. Gruvan drivs dock med fortsatt intresse från statsmakterna och andelsägarna. Från 1800-talet lever gruvan främst vidare som råvaruleverantör för den kemiska industrin och från 1904 har svavelkis varit den viktigaste produkten i gruvan. 1992 upphörde gruvdriften.
Några av de mest framträdande byggnaderna beskrivs nedan:
GRUVMUSEET, före detta gruvstugan. Uppförd 1771-85 efter ritningar av markscheidern Tobias Geisler och ursprungligen använd som förvaltningsbyggnad. Sedan administrationen i början av 1800-talet flyttats ned i staden kom gruvstugan att förfalla, men iståndsattes och inrättades till museum 1922. Som en följd av brytningen i gruvan kom denna och andra byggnader i anslutning till gruvan att stå på mark med rasrisk varför de revs. Den nuvarande byggnaden rekonstruerades 1965-66 i ett läge 100 meter öster om den ursprungliga platsen. Vid rekonstruktionen återanvändes vissa utsmyckningsdetaljer och andra viktiga byggnadsdetaljer. Den tillbyggdes också med ett annex och två förbindande gallerier. Senare har en glasad konferensanläggning byggts till i söder.
GESCHWORNERGÅRDEN. Uppfördes 1744-45 som bostad för geschwornern, bergmästarens närmaste man. Huset byggdes om på 1950-talet och flyttades 1965-66.
BERGMÄSTARGÅRDEN. Uppförd 1698-99 som bostad för bergmästaren. Denne var underställd Bergskollegium men tillsattes av regeringen och fungerade som statens representant i regionen, Gården flyttades 1965-66.
ANFARTEN. Uppfördes 1812 över det schakt, anlagt 1810-12, som på den tiden var den viktigaste nedfarten för gruvarbetarna. Tillbyggdes 1845 med två flyglar för klädförvaring. Flyttades 1965-66 och står nu över den hiss som går ner till Besöksgruvan.
KONSTNÄRSGÅRDEN. Uppförd 1703-94 som bostad för konstmästaren, den som var ansvarig för de bergsmekaniska anordningarna. Gården beboddes i början av 1700-talet av Christoffer Polhem, som innehade ämbetet 1700 - 1716. Ombyggd 1870 och flyttad 1955, sedan 1916 använd som kontor.
CREUTZ LAVE. Lave betyder ursprungligen själva golvet av stockar över en gruvöppning. Vid mitten av 1800-talet började man emellertid förse lavarna vid Falu gruva med överbyggnader, som kom att kallas lavar även de. Av dessa är Creutz och Adolf Fredriks fortfarande bevarade. Creutz lave har ett speciellt teknikhistoriskt intresse då byggnaden står på sin ursprungliga plats över ett 208 m djupt schakt och med en rekonstruerad konstgång ansluten till ett hjulhus med befintligt vattenhjul.
Creutz lave är byggd i trä 11 m lång och 11 m bred i tre över varandra placerade avsatser med rundbågade öppningar. Laven är rödfärgad med svarta luckor. Taket är av plank. Den är uppförd efter C G Husbergs ritningar år 1852. Schaktet öppnades år 1662 och fick sitt namn efter friherre Lorentz Creutz, dåvarande landshövding i Kopparbergs län.
Creutz lave är byggnadsminne sedan 1991.
CREUTZ KONSTHJULHUS. Uppfördes 1845 och ombyggdes senare år 1882. Konsthjulhuset är byggt av liggande rödfärgat timmer på en kallmurad grund. Konsthjulhusets sadeltak har liksom laven taktäckning av plank. Det dubbelverkande vattenhjulet är nära 15 m i diameter. Drivkraften från hjulet överfördes via en konstgång till pumparna i Creutz schakt.
Konsthjulhuset är byggnadsminne sedan 1991.
CREUTZ SPELHUS. Inrymde gruvspelet (uppfordringsanordningarna). Under taket fanns en liten kammare, där spelstyraren höll till. Uppfördes 1855 av konstmästaren H Steffansson som även var lärare i Falu Bergsskola . Spelhuset ombyggdes år 1875 och användes senast 1916.
GAMLA VASKEN. Innehåller ett remdrivet vaskverk med bevarade maskiner. Är den enda bevarade i sitt slag i landet.
HUSBERGS PIVOT. Uppfördes 1845. Genom anordningen, som är ett så kallat vändbrott, kunde uppfordringslinorna från Creutz spelhus betjäna fyra olika schakt.
RÖDHUSVERKET. Nyuppfört 1975 sedan det gamla brunnit ner.
OSCARS LAVE. Byggd 1970 sedan den gamla trälaven rivits 1966. Den 40 meter höga byggnaden står över ett schakt som började drivas 1904 som gruvans nya huvudschakt.
GRUVSTUGAN. Uppförd av slaggsten vid 1900-talets början. Inrymde omklädningsrum för gruvarbetarna.
FREDRIKS HJULHUS. Uppfört 1853 och ombyggt 1891. Revs och återuppfördes på nuvarande plats 1967.
UPPSKÄRARKAMMAREN. Rödfärgad träbyggnad, troligen uppförd vid 1800-talets mitt. Användes för registrering av uppfordrade malmtunnor.
ADOLF FREDRIKS LAVE. Uppförd vid 1800-talets mitt.
BORRBÄNKEN. Användes för borrning av hål i pumpstockar. Är försedd med en överbyggnad.
LINSLAGERIET. Den första linslagarverkstaden uppsattes 1835 som den första i landet. Är flyttad flera gånger. Verksamheten nedlades 1910. Här tillverkades stållinor i linmaskiner av trä. Byggnaden är den enda bevarade i sitt slag i Sverige.
Invid gruvan finns fasta fornlämningar i form av slaggvarp, lämningar efter vändrostar och kallrostar med mera som bidrar till det kulturhistoiska värdet och upplevelsen av den historiska industrimiljön. Även besöksgruvan utgör en fast fornlämning.

KÄLLOR: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen Dalarna, 1991-02-01 Dnr: 221-3971-89.
Beslut - Byggnadsminnesförklaring av Falu gruva, Länsstyrelsen Dalarna, 1995-03-20 Dnr: 221-7528-92.
Länsstyrelsen i Dalarnas hemsida 2004, www.w.lst.se

Gruvbrytningen vid Falu koppargruva, eller Stora Kopparberget som det också kallas, upphörde 1992. Det var då en mer än tusenårig drift som gick i graven.
Vid Falu koppargruva har landets äldsta och i äldre tid också landets största enskilda industri drivits.
Runt dagöppningen Stora Stöten som bildades av det stora raset midsommarafton 1687 finns gruvschakt, underjordsanläggningar, synliga varphögar, kulturlager och byggnader tillhörande såväl den yngre som den äldre gruvindustrin.
Olika analyser visar att gruvbrytningen vid Falu gruva var påbörjad på 900-1000-talet. Till att börja med var det troligen bönder från Torsång och Stora Tuna som bröt i Falu gruva. Från 1288 finns den tidigaste kända skriftliga källan vilken tyder på att det vid den tiden fanns en mer organiserad form av gruvbrytning. Gruvan var redan under mitten av medeltiden en riksangelägenhet med intressenter bland svenska stormän och tyska köpmän. Under medeltidens senare del övertogs driften av lokala bergsmän. Gruvans mest expansiva skede uppnåddes i mitten av 1600-talet. Det svenska stormaktsväldet finansierades av det kapital som flöt in i landet genom kopparexporten. Sverige dominerade helt på den europeiska kopparmarknaden. Under 1600-talets senare del inträffade ett flertal omfattande ras. Det största inträffade på midsommardagen 1687 då "Stora Stöten" bildades. Under 1700-talet minskar tillgångarna något och konkurrensen ökar internationellt. Gruvan drivs dock med fortsatt intresse från statsmakterna och andelsägarna. Från 1800-talet lever gruvan främst vidare som råvaruleverantör för den kemiska industrin och från 1904 har svavelkis varit den viktigaste produkten i gruvan. 1992 upphörde gruvdriften.
Några av de mest framträdande byggnaderna beskrivs nedan:
GRUVMUSEET, före detta gruvstugan. Uppförd 1771-85 efter ritningar av markscheidern Tobias Geisler och ursprungligen använd som förvaltningsbyggnad. Sedan administrationen i början av 1800-talet flyttats ned i staden kom gruvstugan att förfalla, men iståndsattes och inrättades till museum 1922. Som en följd av brytningen i gruvan kom denna och andra byggnader i anslutning till gruvan att stå på mark med rasrisk varför de revs. Den nuvarande byggnaden rekonstruerades 1965-66 i ett läge 100 meter öster om den ursprungliga platsen. Vid rekonstruktionen återanvändes vissa utsmyckningsdetaljer och andra viktiga byggnadsdetaljer. Den tillbyggdes också med ett annex och två förbindande gallerier. Senare har en glasad konferensanläggning byggts till i söder.
GESCHWORNERGÅRDEN. Uppfördes 1744-45 som bostad för geschwornern, bergmästarens närmaste man. Huset byggdes om på 1950-talet och flyttades 1965-66.
BERGMÄSTARGÅRDEN. Uppförd 1698-99 som bostad för bergmästaren. Denne var underställd Bergskollegium men tillsattes av regeringen och fungerade som statens representant i regionen, Gården flyttades 1965-66.
ANFARTEN. Uppfördes 1812 över det schakt, anlagt 1810-12, som på den tiden var den viktigaste nedfarten för gruvarbetarna. Tillbyggdes 1845 med två flyglar för klädförvaring. Flyttades 1965-66 och står nu över den hiss som går ner till Besöksgruvan.
KONSTNÄRSGÅRDEN. Uppförd 1703-94 som bostad för konstmästaren, den som var ansvarig för de bergsmekaniska anordningarna. Gården beboddes i början av 1700-talet av Christoffer Polhem, som innehade ämbetet 1700 - 1716. Ombyggd 1870 och flyttad 1955, sedan 1916 använd som kontor.
CREUTZ LAVE. Lave betyder ursprungligen själva golvet av stockar över en gruvöppning. Vid mitten av 1800-talet började man emellertid förse lavarna vid Falu gruva med överbyggnader, som kom att kallas lavar även de. Av dessa är Creutz och Adolf Fredriks fortfarande bevarade. Creutz lave har ett speciellt teknikhistoriskt intresse då byggnaden står på sin ursprungliga plats över ett 208 m djupt schakt och med en rekonstruerad konstgång ansluten till ett hjulhus med befintligt vattenhjul.
Creutz lave är byggd i trä 11 m lång och 11 m bred i tre över varandra placerade avsatser med rundbågade öppningar. Laven är rödfärgad med svarta luckor. Taket är av plank. Den är uppförd efter C G Husbergs ritningar år 1852. Schaktet öppnades år 1662 och fick sitt namn efter friherre Lorentz Creutz, dåvarande landshövding i Kopparbergs län.
Creutz lave är byggnadsminne sedan 1991.
CREUTZ KONSTHJULHUS. Uppfördes 1845 och ombyggdes senare år 1882. Konsthjulhuset är byggt av liggande rödfärgat timmer på en kallmurad grund. Konsthjulhusets sadeltak har liksom laven taktäckning av plank. Det dubbelverkande vattenhjulet är nära 15 m i diameter. Drivkraften från hjulet överfördes via en konstgång till pumparna i Creutz schakt.
Konsthjulhuset är byggnadsminne sedan 1991.
CREUTZ SPELHUS. Inrymde gruvspelet (uppfordringsanordningarna). Under taket fanns en liten kammare, där spelstyraren höll till. Uppfördes 1855 av konstmästaren H Steffansson som även var lärare i Falu Bergsskola . Spelhuset ombyggdes år 1875 och användes senast 1916.
GAMLA VASKEN. Innehåller ett remdrivet vaskverk med bevarade maskiner. Är den enda bevarade i sitt slag i landet.
HUSBERGS PIVOT. Uppfördes 1845. Genom anordningen, som är ett så kallat vändbrott, kunde uppfordringslinorna från Creutz spelhus betjäna fyra olika schakt.
RÖDHUSVERKET. Nyuppfört 1975 sedan det gamla brunnit ner.
OSCARS LAVE. Byggd 1970 sedan den gamla trälaven rivits 1966. Den 40 meter höga byggnaden står över ett schakt som började drivas 1904 som gruvans nya huvudschakt.
GRUVSTUGAN. Uppförd av slaggsten vid 1900-talets början. Inrymde omklädningsrum för gruvarbetarna.
FREDRIKS HJULHUS. Uppfört 1853 och ombyggt 1891. Revs och återuppfördes på nuvarande plats 1967.
UPPSKÄRARKAMMAREN. Rödfärgad träbyggnad, troligen uppförd vid 1800-talets mitt. Användes för registrering av uppfordrade malmtunnor.
ADOLF FREDRIKS LAVE. Uppförd vid 1800-talets mitt.
BORRBÄNKEN. Användes för borrning av hål i pumpstockar. Är försedd med en överbyggnad.
LINSLAGERIET. Den första linslagarverkstaden uppsattes 1835 som den första i landet. Är flyttad flera gånger. Verksamheten nedlades 1910. Här tillverkades stållinor i linmaskiner av trä. Byggnaden är den enda bevarade i sitt slag i Sverige.
Invid gruvan finns fasta fornlämningar i form av slaggvarp, lämningar efter vändrostar och kallrostar med mera som bidrar till det kulturhistoiska värdet och upplevelsen av den historiska industrimiljön. Även besöksgruvan utgör en fast fornlämning.

KÄLLOR: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen Dalarna, 1991-02-01 Dnr: 221-3971-89.
Beslut - Byggnadsminnesförklaring av Falu gruva, Länsstyrelsen Dalarna, 1995-03-20 Dnr: 221-7528-92.
Länsstyrelsen i Dalarnas hemsida 2004, www.w.lst.se

Gruvbrytningen vid Falu koppargruva, eller Stora Kopparberget som det också kallas, upphörde 1992. Det var då en mer än tusenårig drift som gick i graven.
Vid Falu koppargruva har landets äldsta och i äldre tid också landets största enskilda industri drivits.
Runt dagöppningen Stora Stöten som bildades av det stora raset midsommarafton 1687 finns gruvschakt, underjordsanläggningar, synliga varphögar, kulturlager och byggnader tillhörande såväl den yngre som den äldre gruvindustrin.
Olika analyser visar att gruvbrytningen vid Falu gruva var påbörjad på 900-1000-talet. Till att börja med var det troligen bönder från Torsång och Stora Tuna som bröt i Falu gruva. Från 1288 finns den tidigaste kända skriftliga källan vilken tyder på att det vid den tiden fanns en mer organiserad form av gruvbrytning. Gruvan var redan under mitten av medeltiden en riksangelägenhet med intressenter bland svenska stormän och tyska köpmän. Under medeltidens senare del övertogs driften av lokala bergsmän. Gruvans mest expansiva skede uppnåddes i mitten av 1600-talet. Det svenska stormaktsväldet finansierades av det kapital som flöt in i landet genom kopparexporten. Sverige dominerade helt på den europeiska kopparmarknaden. Under 1600-talets senare del inträffade ett flertal omfattande ras. Det största inträffade på midsommardagen 1687 då "Stora Stöten" bildades. Under 1700-talet minskar tillgångarna något och konkurrensen ökar internationellt. Gruvan drivs dock med fortsatt intresse från statsmakterna och andelsägarna. Från 1800-talet lever gruvan främst vidare som råvaruleverantör för den kemiska industrin och från 1904 har svavelkis varit den viktigaste produkten i gruvan. 1992 upphörde gruvdriften.
Några av de mest framträdande byggnaderna beskrivs nedan:
GRUVMUSEET, före detta gruvstugan. Uppförd 1771-85 efter ritningar av markscheidern Tobias Geisler och ursprungligen använd som förvaltningsbyggnad. Sedan administrationen i början av 1800-talet flyttats ned i staden kom gruvstugan att förfalla, men iståndsattes och inrättades till museum 1922. Som en följd av brytningen i gruvan kom denna och andra byggnader i anslutning till gruvan att stå på mark med rasrisk varför de revs. Den nuvarande byggnaden rekonstruerades 1965-66 i ett läge 100 meter öster om den ursprungliga platsen. Vid rekonstruktionen återanvändes vissa utsmyckningsdetaljer och andra viktiga byggnadsdetaljer. Den tillbyggdes också med ett annex och två förbindande gallerier. Senare har en glasad konferensanläggning byggts till i söder.
GESCHWORNERGÅRDEN. Uppfördes 1744-45 som bostad för geschwornern, bergmästarens närmaste man. Huset byggdes om på 1950-talet och flyttades 1965-66.
BERGMÄSTARGÅRDEN. Uppförd 1698-99 som bostad för bergmästaren. Denne var underställd Bergskollegium men tillsattes av regeringen och fungerade som statens representant i regionen, Gården flyttades 1965-66.
ANFARTEN. Uppfördes 1812 över det schakt, anlagt 1810-12, som på den tiden var den viktigaste nedfarten för gruvarbetarna. Tillbyggdes 1845 med två flyglar för klädförvaring. Flyttades 1965-66 och står nu över den hiss som går ner till Besöksgruvan.
KONSTNÄRSGÅRDEN. Uppförd 1703-94 som bostad för konstmästaren, den som var ansvarig för de bergsmekaniska anordningarna. Gården beboddes i början av 1700-talet av Christoffer Polhem, som innehade ämbetet 1700 - 1716. Ombyggd 1870 och flyttad 1955, sedan 1916 använd som kontor.
CREUTZ LAVE. Lave betyder ursprungligen själva golvet av stockar över en gruvöppning. Vid mitten av 1800-talet började man emellertid förse lavarna vid Falu gruva med överbyggnader, som kom att kallas lavar även de. Av dessa är Creutz och Adolf Fredriks fortfarande bevarade. Creutz lave har ett speciellt teknikhistoriskt intresse då byggnaden står på sin ursprungliga plats över ett 208 m djupt schakt och med en rekonstruerad konstgång ansluten till ett hjulhus med befintligt vattenhjul.
Creutz lave är byggd i trä 11 m lång och 11 m bred i tre över varandra placerade avsatser med rundbågade öppningar. Laven är rödfärgad med svarta luckor. Taket är av plank. Den är uppförd efter C G Husbergs ritningar år 1852. Schaktet öppnades år 1662 och fick sitt namn efter friherre Lorentz Creutz, dåvarande landshövding i Kopparbergs län.
Creutz lave är byggnadsminne sedan 1991.
CREUTZ KONSTHJULHUS. Uppfördes 1845 och ombyggdes senare år 1882. Konsthjulhuset är byggt av liggande rödfärgat timmer på en kallmurad grund. Konsthjulhusets sadeltak har liksom laven taktäckning av plank. Det dubbelverkande vattenhjulet är nära 15 m i diameter. Drivkraften från hjulet överfördes via en konstgång till pumparna i Creutz schakt.
Konsthjulhuset är byggnadsminne sedan 1991.
CREUTZ SPELHUS. Inrymde gruvspelet (uppfordringsanordningarna). Under taket fanns en liten kammare, där spelstyraren höll till. Uppfördes 1855 av konstmästaren H Steffansson som även var lärare i Falu Bergsskola . Spelhuset ombyggdes år 1875 och användes senast 1916.
GAMLA VASKEN. Innehåller ett remdrivet vaskverk med bevarade maskiner. Är den enda bevarade i sitt slag i landet.
HUSBERGS PIVOT. Uppfördes 1845. Genom anordningen, som är ett så kallat vändbrott, kunde uppfordringslinorna från Creutz spelhus betjäna fyra olika schakt.
RÖDHUSVERKET. Nyuppfört 1975 sedan det gamla brunnit ner.
OSCARS LAVE. Byggd 1970 sedan den gamla trälaven rivits 1966. Den 40 meter höga byggnaden står över ett schakt som började drivas 1904 som gruvans nya huvudschakt.
GRUVSTUGAN. Uppförd av slaggsten vid 1900-talets början. Inrymde omklädningsrum för gruvarbetarna.
FREDRIKS HJULHUS. Uppfört 1853 och ombyggt 1891. Revs och återuppfördes på nuvarande plats 1967.
UPPSKÄRARKAMMAREN. Rödfärgad träbyggnad, troligen uppförd vid 1800-talets mitt. Användes för registrering av uppfordrade malmtunnor.
ADOLF FREDRIKS LAVE. Uppförd vid 1800-talets mitt.
BORRBÄNKEN. Användes för borrning av hål i pumpstockar. Är försedd med en överbyggnad.
LINSLAGERIET. Den första linslagarverkstaden uppsattes 1835 som den första i landet. Är flyttad flera gånger. Verksamheten nedlades 1910. Här tillverkades stållinor i linmaskiner av trä. Byggnaden är den enda bevarade i sitt slag i Sverige.
Invid gruvan finns fasta fornlämningar i form av slaggvarp, lämningar efter vändrostar och kallrostar med mera som bidrar till det kulturhistoiska värdet och upplevelsen av den historiska industrimiljön. Även besöksgruvan utgör en fast fornlämning.

KÄLLOR: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen Dalarna, 1991-02-01 Dnr: 221-3971-89.
Beslut - Byggnadsminnesförklaring av Falu gruva, Länsstyrelsen Dalarna, 1995-03-20 Dnr: 221-7528-92.
Länsstyrelsen i Dalarnas hemsida 2004, www.w.lst.se

Gruvbrytningen vid Falu koppargruva, eller Stora Kopparberget som det också kallas, upphörde 1992. Det var då en mer än tusenårig drift som gick i graven.
Vid Falu koppargruva har landets äldsta och i äldre tid också landets största enskilda industri drivits.
Runt dagöppningen Stora Stöten som bildades av det stora raset midsommarafton 1687 finns gruvschakt, underjordsanläggningar, synliga varphögar, kulturlager och byggnader tillhörande såväl den yngre som den äldre gruvindustrin.
Olika analyser visar att gruvbrytningen vid Falu gruva var påbörjad på 900-1000-talet. Till att börja med var det troligen bönder från Torsång och Stora Tuna som bröt i Falu gruva. Från 1288 finns den tidigaste kända skriftliga källan vilken tyder på att det vid den tiden fanns en mer organiserad form av gruvbrytning. Gruvan var redan under mitten av medeltiden en riksangelägenhet med intressenter bland svenska stormän och tyska köpmän. Under medeltidens senare del övertogs driften av lokala bergsmän. Gruvans mest expansiva skede uppnåddes i mitten av 1600-talet. Det svenska stormaktsväldet finansierades av det kapital som flöt in i landet genom kopparexporten. Sverige dominerade helt på den europeiska kopparmarknaden. Under 1600-talets senare del inträffade ett flertal omfattande ras. Det största inträffade på midsommardagen 1687 då "Stora Stöten" bildades. Under 1700-talet minskar tillgångarna något och konkurrensen ökar internationellt. Gruvan drivs dock med fortsatt intresse från statsmakterna och andelsägarna. Från 1800-talet lever gruvan främst vidare som råvaruleverantör för den kemiska industrin och från 1904 har svavelkis varit den viktigaste produkten i gruvan. 1992 upphörde gruvdriften.
Några av de mest framträdande byggnaderna beskrivs nedan:
GRUVMUSEET, före detta gruvstugan. Uppförd 1771-85 efter ritningar av markscheidern Tobias Geisler och ursprungligen använd som förvaltningsbyggnad. Sedan administrationen i början av 1800-talet flyttats ned i staden kom gruvstugan att förfalla, men iståndsattes och inrättades till museum 1922. Som en följd av brytningen i gruvan kom denna och andra byggnader i anslutning till gruvan att stå på mark med rasrisk varför de revs. Den nuvarande byggnaden rekonstruerades 1965-66 i ett läge 100 meter öster om den ursprungliga platsen. Vid rekonstruktionen återanvändes vissa utsmyckningsdetaljer och andra viktiga byggnadsdetaljer. Den tillbyggdes också med ett annex och två förbindande gallerier. Senare har en glasad konferensanläggning byggts till i söder.
GESCHWORNERGÅRDEN. Uppfördes 1744-45 som bostad för geschwornern, bergmästarens närmaste man. Huset byggdes om på 1950-talet och flyttades 1965-66.
BERGMÄSTARGÅRDEN. Uppförd 1698-99 som bostad för bergmästaren. Denne var underställd Bergskollegium men tillsattes av regeringen och fungerade som statens representant i regionen, Gården flyttades 1965-66.
ANFARTEN. Uppfördes 1812 över det schakt, anlagt 1810-12, som på den tiden var den viktigaste nedfarten för gruvarbetarna. Tillbyggdes 1845 med två flyglar för klädförvaring. Flyttades 1965-66 och står nu över den hiss som går ner till Besöksgruvan.
KONSTNÄRSGÅRDEN. Uppförd 1703-94 som bostad för konstmästaren, den som var ansvarig för de bergsmekaniska anordningarna. Gården beboddes i början av 1700-talet av Christoffer Polhem, som innehade ämbetet 1700 - 1716. Ombyggd 1870 och flyttad 1955, sedan 1916 använd som kontor.
CREUTZ LAVE. Lave betyder ursprungligen själva golvet av stockar över en gruvöppning. Vid mitten av 1800-talet började man emellertid förse lavarna vid Falu gruva med överbyggnader, som kom att kallas lavar även de. Av dessa är Creutz och Adolf Fredriks fortfarande bevarade. Creutz lave har ett speciellt teknikhistoriskt intresse då byggnaden står på sin ursprungliga plats över ett 208 m djupt schakt och med en rekonstruerad konstgång ansluten till ett hjulhus med befintligt vattenhjul.
Creutz lave är byggd i trä 11 m lång och 11 m bred i tre över varandra placerade avsatser med rundbågade öppningar. Laven är rödfärgad med svarta luckor. Taket är av plank. Den är uppförd efter C G Husbergs ritningar år 1852. Schaktet öppnades år 1662 och fick sitt namn efter friherre Lorentz Creutz, dåvarande landshövding i Kopparbergs län.
Creutz lave är byggnadsminne sedan 1991.
CREUTZ KONSTHJULHUS. Uppfördes 1845 och ombyggdes senare år 1882. Konsthjulhuset är byggt av liggande rödfärgat timmer på en kallmurad grund. Konsthjulhusets sadeltak har liksom laven taktäckning av plank. Det dubbelverkande vattenhjulet är nära 15 m i diameter. Drivkraften från hjulet överfördes via en konstgång till pumparna i Creutz schakt.
Konsthjulhuset är byggnadsminne sedan 1991.
CREUTZ SPELHUS. Inrymde gruvspelet (uppfordringsanordningarna). Under taket fanns en liten kammare, där spelstyraren höll till. Uppfördes 1855 av konstmästaren H Steffansson som även var lärare i Falu Bergsskola . Spelhuset ombyggdes år 1875 och användes senast 1916.
GAMLA VASKEN. Innehåller ett remdrivet vaskverk med bevarade maskiner. Är den enda bevarade i sitt slag i landet.
HUSBERGS PIVOT. Uppfördes 1845. Genom anordningen, som är ett så kallat vändbrott, kunde uppfordringslinorna från Creutz spelhus betjäna fyra olika schakt.
RÖDHUSVERKET. Nyuppfört 1975 sedan det gamla brunnit ner.
OSCARS LAVE. Byggd 1970 sedan den gamla trälaven rivits 1966. Den 40 meter höga byggnaden står över ett schakt som började drivas 1904 som gruvans nya huvudschakt.
GRUVSTUGAN. Uppförd av slaggsten vid 1900-talets början. Inrymde omklädningsrum för gruvarbetarna.
FREDRIKS HJULHUS. Uppfört 1853 och ombyggt 1891. Revs och återuppfördes på nuvarande plats 1967.
UPPSKÄRARKAMMAREN. Rödfärgad träbyggnad, troligen uppförd vid 1800-talets mitt. Användes för registrering av uppfordrade malmtunnor.
ADOLF FREDRIKS LAVE. Uppförd vid 1800-talets mitt.
BORRBÄNKEN. Användes för borrning av hål i pumpstockar. Är försedd med en överbyggnad.
LINSLAGERIET. Den första linslagarverkstaden uppsattes 1835 som den första i landet. Är flyttad flera gånger. Verksamheten nedlades 1910. Här tillverkades stållinor i linmaskiner av trä. Byggnaden är den enda bevarade i sitt slag i Sverige.
Invid gruvan finns fasta fornlämningar i form av slaggvarp, lämningar efter vändrostar och kallrostar med mera som bidrar till det kulturhistoiska värdet och upplevelsen av den historiska industrimiljön. Även besöksgruvan utgör en fast fornlämning.

KÄLLOR: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen Dalarna, 1991-02-01 Dnr: 221-3971-89.
Beslut - Byggnadsminnesförklaring av Falu gruva, Länsstyrelsen Dalarna, 1995-03-20 Dnr: 221-7528-92.
Länsstyrelsen i Dalarnas hemsida 2004, www.w.lst.se