Norrfjärdens kyrka

Norrfjärdens kyrka ritades av Göte Lundström och invigdes 1967, fyra år efter att den gamla kyrkan från 1913 brunnit ner.
Exteriört tecknar kyrkan en modern basilika i strikt geometriska former med utbyggnader för kor, vapenhus och biutrymmen samt västtorn. Tornet som är något yngre än kyrkan, består av en rätvinklig och genombruten stålkonstruktion. Kyrkan har i
övrigt slutna fasader av brunt tegel i löpförband. Det utskjutande korpartiet markeras på båda sidor av fönsterpelare från golv till tak och två stora fönster högt uppe på NÖ-väggen. Kyrkporten ligger djupt indragen i tornfasaden. Den tunga byggnadskroppen kontrasterar mot den höga, `lätta´ porten i ljust trä, glasad i ett rutmönster som bildar korsmotiv. Karaktären är sluten och tornets uttryck ger en bild av ett oavslutat bygge, påbörjat på jorden och färdigställt i himlen.

Interiören har ett modernt formspråk och präglas trots de mörkbruna tegelväggarna av rymd genom det flödande dagsljuset från fönster i väggar och lanterninen som sträcker längs rummets hela längd samt övergången från tegel till ljust trä i mittpartiets högsta väggparti och i taken. Det ljusa, omålade trätaket är lagt i ett kvadratiskt rutmönster som tecknar formen av ett kassettak. Till höger om koret finns en utbyggnad för en sidoläktare, tre trappsteg ovanför långhuset. Här står kyrkans ursprungliga orgel, med ljus, trären fasad. Den låga barriären som avgränsar läktaren är i ljust trä och utskuren i små rutor. Ett motiv som går igen på alla dörrar till biutrymmena.
Nere vid kyrktorget i SÖ finns ett väggfast, murat sidoaltare med altartavla av Efraim Åkerlund, från början avsedd för den gamla kyrkan. I långhuset hänger också mässingskronor från gamla kyrkan.
Rummet har en sparsam fönstersättning med högt placerade ljusöppningar dels i sidoläktaren, dels ovanför det murade sidoaltaret. Rummet får sitt mesta ljus från lanterninen som sträcker från kyrkporten till altaret.
Den fönsterlösa västväggen är utformad i utskjutande trappstegsavsatser och i sin helhet beklädd med samma mörkbruna keramiska plattor som fortsätter ut över golvet. Kyrksalens golv sluttar ner mot koret där det planar ut. Mittgångens mönsterlagda golvplattor leder fram till altaret där mönsterläggningen utvidgas till hela golvytan. Kyrkorummets golv i övrigt består av kvadratiska plattor.
Vapenhuset avskärmas från kyrksalen med ett väggparti i trä och glas. En ny läktare ovanför entrén bär en rekonstruerad 1600-tals orgel med praktfull fasad i guld, silver, grönt och rött. Orgelns stil avviker kraftigt från karaktären på övrig inredning.
Läktaren förtar den känsla av rymd som präglar kyrkorummet i övrigt.
Kyrkorummet har öppna bänkkvarter med rustika bänkar i klarlackat trä.
Koret är markerat genom östväggens asymmetriska, utskjutande tegelskärmar -den rämnade förlåten -där treenigheten markeras av ett triangulärt tegelfält högt upp på väggen, tillsynes svävande fritt. Hela koret flödar av sidoljus från golv till tak. Bakom tegelskärmarna silar ljuset ner från två fönster som sitter dolda, högt upp på väggen. Korväggen/partiet är utformat av Fritz Sjöström.
Altaret är ett enkelt bord med en träskiva på murade pelare. Altarbordet har en låg sarg i bakkant där korets ögonmagnet den vitförgyllda korsskulpturen är fästad.
Den golvfasta dopfunten är murad i en öppen cirkel, täckt med en ljus fanérskiva där silverskålen är asymmetriskt infälld. Dopfunten liksom predikstolen av tegel, tycks båda växa upp ur golvet.