KULTURLANDSKAPSREGION MÄLARDALEN

Regionen kan avgränsas som jordbruksbygderna inom Mälarens dräneringsområde. En litet avvikande region finner vi dock i sydvästra Närke. Detta är det karakteristiska sprickdalslandskapet, ett mosaiklandskap med lågt liggande styva och sent kultiverade, postglaciala leror, s.k. åkerleror, omväxlande med högre moränstråk i de mest skiftande mönster. I själva Mälaren är sprickdalarna vattenfyllda och utgör grunden för ett skärgårdslandskap. De stora och ofta långsträckta rullstcnsåsarna utgör också ett karakteristiskt inslag i Mälarlandskapet.
Mälardalen är rik på fornlämningar och har en specifik agrar bebyggelse, bestående av små, ofta geometriskt regelbundna, reglerade byar i laga läge, vilket bl.a. innebär att åkermarken skiftats i propor-tion till byamålet. Ofta följde man solskiftets ordningsföljd vid parcellfördelningen. Odlingsrytmen var tvåsäde.
Bebyggelsenamnen är stereotypa. Efter laga skifte utplånades många av de små bysamhällena men på några ställen finns ännu geometriskt utformade bebyggda bytomter, t.ex. i Örsundaåns dalgång. Speciellt utefter norra Mälarstranden återfinns ett godslandskap med karakteristisk lövvegetation - en rest från stormaktstidens Sverige - men regionen ger också många exempel på den medeltida högaristokratins gårdsanläggningar i mera centrala lägen.
Representativa landskap för Mälardalen finner vi på Fogdö och Selaön, speciellt Överselaö, i Södermanland samt inom hela området mellan Vasterås och Uppsala på de slätter som berörs av Svartån, Sagåns, Örsundaåns och Fyrisåns vattensystem. Ett annat kärnområde utgörs av Enköpings-Näs och Trögd.
Långt utanför Stockholm präglas landskapet av staden. På lagom avstånd från tätorter och flygplatser och i en lantlig miljö bosätter sig tjänstemän och egna företagare. Alla är direkt beroende av de tätortsnära kontakter som här kan erbjudas. Den agrara driften upphör på vissa enheter i och med att sammanslagningar av gårdar eller försäljning av mark äger rum. I de mest attraktiva lägena flyttar stadsborna in. Husen moderniseras och byggs till, hästhagar med omgivande vita staket och golfbanor med klubbhus tar över efter de vikande traditionella näringarna. Ett acceptabelt pendelavstånd till Stockholm rör sig i dag om 6-7 mil.
Denna zon runt Stockholm och Uppsala måste ändå betraktas som ett agrart präglat landskap. Det domineras än i dag av stora, rationellt skötta gårdar. Konkurrensen om arbetskraften började redan under 1940-talet och ingenstans i Sverige har strukturomvandlingen varit så omfattande och gått så snabbt som på landsbygden runt Stockholm. Man skulle kunna säga att landskapet har en industriell karaktär vad avser brukad areal, arrondering och fältstorlek.
Speciellt iögonenfallande är de ännu existerande centrala odlingsbygderna i Sorunda, Ösmo, Grödinge och Salem söder om Stockholm, Mälaröarna väster, speciellt Färingsön, samt trakterna utefter Långhundraleden och Skedvikcn norr om Stockholm.
Uppsala stad kan i och för sig sägas utgöra en egen räjong. Men stadens expansion i sydlig riktning gör att den kommer i kontakt med motsvarande landskapstyper som finns runt Stockholm.
KÄLLOR:
TEXT - Sporrong, Ulf: Odlingslandskap och landskapsbild. 1996.
KARTBILD - Sveriges nationalatlas Kulturlandskapet och bebyggelsen. 1994.